Kurderna är en av Mellanösterns äldsta folkgrupper. Det sammanhängande landområdet där kurderna nu bor, och har bott i tusentals år, kallas Kurdistan. Landet existerar inte som statsbildning. Idag är det politiska uppdelat mellan fyra länder: Turkiet, Iran, Irak och Syrien. Dessa länders officiella gränser går rakt genom Kurdistan.
Hur många kurderna är finns det inga säkra uppgifter om. Uppskattningsvis finns det för närvarande mellan 25 och 30 miljoner kurder. Med andra ord är kurderna världens största folkgrupp utan egen nationalstat. I Kurdistan finns flera etniska och religiösa minoriteter, t ex armenier, turkmener, kristna och yezidier.
Tragiska händelser såsom kemisk krigföring, massavrättning, tvångs- förflyttningar av hundratusentals kurder, förstörelse av tusentals kurdiska byar eller miljoner kurders flykt från sina hem är händelser som då och då påminner oss om kurdernas situation och den omänskliga behandling som Kurdistans befolkning blir utsatt för av regimerna i Turkiet, Irak, Iran och Syrien.
De flesta vet att frågan om kurdernas situation måste lösas om det ska bli en varaktig fred i Mellanöstern. Ändå är det få stater som har engagerat sig i problemet.
Svensk utrikespolitik får inte ha skygglappar inför den brutala behandling som Kurdistans befolkning blir utsatt för. Sverige måste arbeta genom direkta kanaler och genom internationella forum försöka påverka regeringarna i Turkiet, Syrien, Iran och Irak. Dessa länder måste visa respekt för kurdernas mänskliga och kulturella rättigheter och avstå från militära aktioner mot kurderna. Dessa regimers militära våld och maktmedel leder enbart till stora lidanden för den civilbefolkning som blir utsatt. Ett sådant agerande ger också näring till extremistiska krafter på båda sidor.
Vad det gäller de olika områdena av Kurdistan förtjänar några synpunkter att lyftas fram:
Vad det gäller Irak står det klart för alla att kurderna varit ett av Saddam- regimens offer. Kurdernas situation visar tydligt hur regionen är en bricka i storpolitikens spel. Det är en förklaring till att kurderna i området sökt stöd hos olika regimer i sin omgivning. Ett annat stort problem är att den ekonomiska situationen i regionen, vilken starkt påverkas av FNs embargo mot Irak, har underminerat varje försök till utveckling.
Genom banden med regionen har Sverige möjligheter att ta initiativ till åtgärder för att stabilisera utvecklingen och arbeta för fred. Sverige bör verka för att det kurdiska området som skyddas av FN undantas från FN-embargot mot Irak. Vidare bör Sverige inom FN, EU och andra internationella forum kräva internationella åtgärder för att få stopp på Turkiet, Irak och Irans militära aktioner inom irakiska Kurdistans gränser samt för en varaktig lösning av kurdernas situation i norra Irak.
Efter att FN gått in och gett regionen beskydd genomfördes val till parlamentet i norra Irak. Ändå utbröt krig efter något år. Sverige bör aktivt arbeta för, och ta initiativ till, att mäkla fred mellan de stridande partierna KDP och PUK. Alla försök till ökad demokrati inom området bör förtjäna stöd från svensk sida. Sida bör genom demokrati och förvaltningsbistånd, främst via de många enskilda organisationer som verkar i området, kunna göra en kraftfull insats för att stödja en fredlig utveckling.
Kurdernas situation i Turkiet är väl känd. Övergreppen mot den kurdiska befolkningen fortsätter. Då landet nu har ett tullavtal med EU finns det än större möjligheter att utöva påtryckningar mot regeringen i Ankara. Sveriges regering bör ta initiativ inom EUs ram för att försöka få den turkiska regeringen att respektera kurdernas mänskliga rättigheter och att arbeta för en politisk i stället för militär lösning av konflikten.
Ett speciellt problem som berör Turkiet är landets ovilja att tillåta internationella enskilda organisationer arbeta för att stödja kurderna. Den turkiska regeringen kräver t.ex. särskilda tillstånd (som ges av turkiska UD) för att internationella biståndsorganistioner ska kunna åka till norra Irak genom Turkiet. Detta är ett försök från den turkiska regeringens sida att hindra internationella biståndsorganisationer att verka i norra Irak. Nästan samtliga svenska enskilda organisationer som är aktiva i området har drabbats. Diakonia och SILC, Folkpartiets biståndsorganisation, är två exempel på organisationer som överhuvudtaget inte får passera gränsen till irakiska Kurdistan via Turkiet. Restriktionerna gäller även utländska journalister och politiker. Sverige måste verka för att de turkiska myndigheterna upphör med denna godtyckliga behandling av utlänningar som vill besöka irakiska Kurdistan.
Även i Syrien har den kurdiska gruppen stora problem. Många kurder saknar medborgarskap. Vissa uppgifter tyder på att det handlar om så mycket som hundra tusen kurder. Utan medborgarskap kan dessa människor inte äga fast egendom, gifta sig, folkbokföra sina barn eller resa utomlands. Den svenska regeringen bör i sina kontakter med Syrien ta upp denna fråga till diskussion.
De iranska kurderna hamnar ofta i skymundan. Flera kurdiska ledare i exil i Frankrike och Tyskland misstänks ha mördats av agenter utsända av den iranska regimen. Rättegångar pågår nu i Tyskland. Även några kurdiska politiker i exil i Sverige har blivit utsatta för attentat. Senast i juli 1996 attackerades kurdiska flyktingar som hade sökt sin tillflykt till irakiska Kurdistan av iranska styrkor som marscherade över gränsen till irakiska Kurdistan. Sverige måste fördöma den iranska regimens förföljelse av kurder och alla former av attacker mot kurdiska flyktingar utomlands. De kurdiska flyktingar från Iran som lever i Sverige ska kunna leva tryggt här och erbjudas skydd mot eventuell förföljelse.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om internationella initiativ för att finna en lösning på kurdernas situation i norra Irak,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett svenskt agerande för att mäkla fred mellan de stridande partierna i irakiska Kurdistan,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bistånd till irakiska Kurdistan,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om svenska initiativ inom EU för en politisk lösning av konflikten mellan regeringen och kurderna i Turkiet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att underlätta för enskilda organisationer att arbeta i Kurdistan,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet av att uppmärksamma kurdernas situation i Syrien,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skydd av iranska flyktingar som lever i exil i Sverige.
Stockholm den 7 oktober 1996
Karin Pilsäter (fp)