Är Turkiet ett demokratiskt land? Det är en fråga som man med jämna mellanrum ställer sig. Den bristande respekten för de mänskliga rättigheterna i Turkiet har behandlats i riksdagen under en lång följd av år. I internationella fora som Europarådet, OSSE, FN och EU uppmärksammas MR- situationen i Turkiet genom initiativ från olika länder, däribland Sverige.
Turkiet har ratificerat såväl FN:s konvention mot tortyr som Europa- konventionen mot tortyr och den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna. Den turkiska koalitionsregeringen, som tillträdde 1991, lovade vid sitt tillträde att värna respekten för de mänskliga fri- och rättigheterna i landet och demokratisera det turkiska samhället.
I samband med att Europeiska unionen hösten 1995 skapade tullunionen mellan EU och Turkiet ställde den dåvarande turkiska premiärministern Tansu Çiller ut löften om demokratisering och förbättrad respekt för mänskliga rättigheter. Man förklarade att det fanns flera lagförslag som skulle förändra de paragrafer som inskränkte yttrandefriheten och man lovade att de kurdiska parlamentariker som satt i fängelse skulle släppas fria. Inget av dessa löften har ännu infriats. Den enda påvisbara skillnaden är kosmetiska förändringar utan större innebörd, samt ett frisläppande av den kurdiske författaren Yasar Kemal. Sedan tullunionen ingicks har situationen för de mänskliga rättigheterna i Turkiet snarast försämrats och några större framsteg när det gäller demokratiseringsprocessen har inte skett.
Rapporter från människorättsorganisationer som Amnesty International, Human Rights Foundation of Turkey och Helsinki Watch visar att många av de löften som utställts i olika sammanhang inte har hållits. Ibland tänds ett hopp att MR-situationen i detta land ska vändas till det bättre men ofta kommer också bakslagen.
I rapporten från OSSE:s parlamentariska delegation till Turkiet i maj 1995 redogörs för de vitt spridda anklagelserna mot turkiska säkerhetsstyrkors överdrivna våld inklusive mord och tortyr i deras kamp mot terrorismen. Givetvis fördöms också PKK:s terrorism. Evakuering och förstörelse av kurdiska byar har drivit tiotusentals människor på flykt. Oförklarliga försvinnanden av personer som senare återfinns mördade hör också till bilden.
Under sommaren 1996 hungerstrejkade politiska fångar för bättre förhållanden i turkiska fängelser. Minst tolv personer avled. Det som sker i turkiska fängelser idag kan jämföras med det gamla Sydafrikas sätt att behandla sina oliktänkande. Turkiet har en tradition som innebär att man helt enkelt anser det vara ett brott att föreslå förändringar i statens uppbyggnad. Man inser inte att yttrandefrihet är en förutsättning för demokrati. Matstrejk och fasta till döds har uppmärksammats i internationella media, och de svåra förhållandena i turkiska fängelser har belysts. En rad åtal mot författare, journalister, människorättsaktivister och politiker har väckts.
Det är inte bara kurder och assyrier/syrianer som periodvis utsätts för en hårdhänt assimileringspolitik. Även armenier, grekisk-ortodoxa och aleviter drabbas och ses ibland som hot mot den turkiska staten och utsätts för diskriminering och förtryck.
Det är nödvändigt att det internationella samfundet upprätthåller ett ständigt tryck på Turkiet för att förmå landet att finna en väg att lösa sina problem inom ramen för de internationella åtaganden som Turkiet gjort vad gäller de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna och löften att stoppa bruket av tortyr. Kampen mot terrorism, som den utövas av t.ex. PKK, kan inte användas som ett försvar för de kränkningar av mänskliga rättigheter som pågår. Turkiet har rätt att bekämpa terrorism och värna sin territoriella integritet men politiken måste utövas i enlighet med rättsstatens principer. En fredlig lösning på den pågående väpnade konflikten är nödvändig. Liksom på andra håll i världen som i Sydafrika, Palestina, Nordirland och Tjetjenien måste den väpnade konflikten ersättas av vapenvila, dialog och förhandlingar. Den slutgiltiga militära lösningen har inte nåtts.
Turkiet bryter mot såväl FN:s konvention mot tortyr som Europa- konventionen mot tortyr. Såväl FN:s tortyrkommitté som Europeiska kommittén för förhindrande av tortyr har vid flera tillfällen besökt Turkiet och rapporterat om tortyr.
Dessa kommittéers rekommendationer har dock negligerats av Turkiet. Sverige och andra länder måste envetet kräva att Turkiet följer dessa rekommendationer.
Turkiets behandling av utomeuropeiska flyktingar lämnar också mycket i övrigt att önska och har karaktären av godtycke. Sverige bör begära att Turkiet ratificerar 1967 års tilläggsprotokoll till 1951 års flyktingkonvention i dess helhet. Vidare bör Sverige uppmana Turkiet att ratificera FN:s konven- tion om medborgerliga och politiska rättigheter samt dess tilläggsprotokoll.
I samband med tullunionsavtalet antog Europaparlamentet rekommenda- tioner vad gäller bl.a. mänskliga rättigheter, demokratisering och en fredlig lösning av den kurdiska frågan. I september har Europaparlamentet antagit en ny resolution där man fryser vissa ekonomiska medel för samarbetet EU/ Turkiet och föreslår spärrning av delar av det s.k. Meda-programmet.
Sverige bör verka för att ministerrådet i sina överläggningar med Turkiet ihärdigt tar upp frågorna om de mänskliga rättigheterna och icke enbart behandlar ekonomiska frågor. Sverige bör också ställa krav på att EU- kommissionen i sina utlovade årliga rapporter om Turkiet ägnar MR-frågorna stor uppmärksamhet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för en demokratisk utveckling med respekt för mänskliga rättigheter i Turkiet.
Stockholm den 7 oktober 1996
Carina Moberg (s)
Jörgen Persson (s) Helena Frisk (s)
Gotab, Stockholm 1996