Insatser för att avskaffa dödsstraffet i alla länder
Det är nu mer än 200 år sedan italienaren och
upplysningsfilosofen Cesare Beccaria reste kravet på att
dödsstraffet skulle avskaffas. Först i modern tid har denna
humanitära syn vunnit framgång. Dödsstraffet har steg för
steg ersatts med andra alternativa påföljder, som uppfyller en
rättsstats krav på humanitet och rättssäkerhet, effektivitet och
brottsprevention. Mer än hälften av världens länder har tagit
det avgörande steget att avskaffa dödsstraffet och endast
några få har återinfört det.
I Europa har kampen mot dödsstraff delvis varit framgångsrik. Bland
Europarådets 39 medlemsstater finns det tyvärr några länder, som trots
ingångna förpliktelser fortfarande verkställer dödsdomar. Flera länder som
inte utdömer dödsstraff har tyvärr den möjligheten kvar i sina lagar. Det
finns också ljuspunkter. De senaste två åren har flera medlemsstater sällat sig
till de länder som i likhet med Sverige helt och hållet har avskaffat
dödsstraffet, såväl i fredstid som i krig.
Europarådets parlamentariska församling debatterade ingående döds-
straffets avskaffande 1994. Utgångspunkten då var en rapport som juridiska
utskottets rapportör Hans Göran Franck utarbetat. I den rekommendation som
församlingen antog uppmanades bl.a. nya medlemsländer att snarast ansluta
sig till Europakonventionens protokoll 6, som handlar om avskaffande av
dödsstraff i fredstid. Ministerkommittén anmodades att utarbeta ett tilläggs-
protokoll om totalt avskaffande av dödsstraffet, såväl i krigs- som fredstid.
Vidare uppmanades stater som tillämpar dödsstraff att från och med dagen
för medlemskapet i Europarådet inställa verkställigheten av dessa.
Alarmerande uppgifter om att vissa medlemsstater fortsätter att verkställa
dödsstraff har föranlett Europarådets parlamentariska församling att återigen
aktualisera frågan. Vid församlingens möte i juni i år kunde tyvärr
konstateras att Ryssland, Ukraina, Lettland och Litauen inte har uppfyllt sina
åtaganden utan verkställt avrättningar efter inträdet i Europarådet.
Dessa dystra uppgifter föranledde församlingen att i en rekommendation
till ministerkommittén upprepa sina krav från 1994. Ryssland, Ukraina och
Lettland uppmanas att omedelbart uppfylla sina förpliktelser och införa ett
moratorium samt Litauen att omedelbart inställa verkställigheten av sina
dödsdomar.
Med tillfredsställelse konstaterade församlingen att Italien, Spanien,
Moldavien och Belgien helt och hållet avskaffat dödsstraff, såväl i fredstid
som i krig.
Albanien, Bulgarien, Cypern, Estland, Malta, Polen, Turkiet och
Storbritannien, som fortfarande har dödsstraff kvar i sina lagar, uppmanas att
omedelbart och de jure avskaffa dödsstraffet.
För att bygga en värld som grundas på respekt för livet, mänskliga
rättigheter och rättsstatens principer uppmanar församlingen all världens
parlament att medverka till att dödsstraffet avskaffas för alla brott före
sekelskiftet. Europarådets ministerkommitté rekommenderas att ge finansiellt
stöd till länder som vill genomföra informationskampanjer mot dödsstraffet
och att 1997 anordna en stor internationell konferens mot dödsstraff i ett land
som ännu inte har avskaffat det.
Utvecklingen i Europa visar att det i demokratiskt stabila länder finns en
ökad medvetenhet om att dödsstraff inte bara är inhumant utan också en
ineffektiv påföljd. I Central- och Östeuropa sprider sig dessvärre
uppfattningen att dödsstraff är ett nödvändigt ont för att bekämpa den grova
brottsligheten. Ledande politiker i dessa länder försvarar sig med att de själva
visserligen är motståndare till dödsstraff, men att den allmänna opinionen
kräver hårdare tag.
Det finns därför all anledning att hörsamma uppmaningarna från
Europarådets parlamentariska församling. Korståget mot dödsstraff måste
fortsätta i alla dödsstraffsländer. Avrättningar kan aldrig accepteras oavsett
brott eller oavsett politiska förhållanden.
Det är inte bara i Östeuropa som utvecklingen tenderar att gå tillbaka.
Dessvärre har enligt vissa undersökningar antalet anhängare av dödsstraffet i
Sverige ökat. Argumenten mot dödsstraff måste därför ständigt upprepas. Det
handlar främst om följande enkla fakta som visar att dödsstraff inte bara är en
grym utan också meningslös påföljd.
En avrättning är oåterkallelig. En oskyldigt dömd får inte livet tillbaka. I
Förenta Staterna har rapporterats att minst 48 personer har dömts till döden
sedan 1970 och därefter befunnits oskyldiga. Minst 23 oskyldiga har avrättats
sedan år 1900.
Dödsstraffet påstås ha avskräckande effekt, men forskningen visar entydigt
att så inte är fallet. I Kanada har andelen mord och dråp fortsatt att minska
sedan dödsstraffet avskaffades 1976. I grannlandet USA, som återupptog
avrättningar 1977, har däremot mord och grova våldsbrott ökat påtagligt.
Sverige med sina traditioner när det gäller mänskliga rättigheter och som
dessutom tillhör grundarna av Europarådet, måste spela en aktivare och en
mer pådrivande roll i kampen mot dödsstraff. Sverige måste agera än mer
kraftfullt i olika internationella fora, som FN, EU och Europarådet, för
dödsstraffets avskaffande. I de bilaterala kontakterna med andra länder måste
också dödsstraffets avskaffande och andra mänskliga rättighetsfrågor ständigt
framhållas.
För att kampen mot dödsstraffet ska bli framgångsrik krävs nationella
kommittéer och föreningar för att driva saken. Det behövs ett internationellt
forum för samordning och finansiering av arbetet.
Regeringen bör tillmötesgå önskemålen från Europarådets parlamentariker-
församling och se till att resurser anvisas till olika informationsinsatser mot
dödsstraffet. Information och undervisning om att dödsstraffet strider mot
humanitet och rättvisa måste starkt förbättras.
Tiden är nu mogen för att genomföra visionen om en värld utan dödsstraff.
Det historiska genombrottet bör kunna ske redan år 2000.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om svenska åtgärder till stöd för dödsstraffets avskaffande i alla
länder.
Stockholm den 7 oktober 1996
Sören Lekberg (s)
Eva Johansson (s)
Åsa Stenberg (s)
Ola Rask (s)
Anita Johansson (s)
Dag Ericson (s)
Eva Arvidsson (s)
Björn Ericson (s)