Det går att avsätta en diktator över en natt, men att befria ett
land från diktatur tar mycket längre tid.
Arvet efter Saddam Husseins regim var människor som lärt sig att
förtrycka svaga och samtidigt underkasta sig dem som är starkast. Arvet var
också en underminerad och söndersprängd ekonomi, minerade fält och byar,
100 000-tals mördade och försvunna och cirka 4 000 förstörda byar och
städer. Under Gulfkriget bombade de allierade effektivt sönder landets
infrastruktur, även i Kurdistan. FN:s säkerhetsråd beslutade att också
Kurdistan skulle omfattas av FN:s blockad mot Irak. Saddam Husseins regim
utlyste en blockad mot det kurdiska området.
Det var den verkligheten och den bakgrunden det kurdiska folket hade att
hantera när det gick till parlamentsval i maj 1992. Den humanitära hjälpen
från olika västländer kom in i landet. Folkets förtröstan och förhoppningar om
en ljusare framtid var stor. När Irak drevs ut ur Kuwait och tvingades till en
förödmjukande kapitulation var det många som trodde att Saddam Husseins
dagar vid makten i Bagdad var räknade och att positiva politiska förändringar
i landet var att vänta.
Beskydd utan säkerhet
Nu efter sex år kan vi konstatera att det inte blev så och att
den främsta orsaken är att folket i Irak och de krafter som
arbetade för en förändring grymt har svikits. Det viktigaste
för att åstadkomma en förändring, det politiska stödet,
uteblev.
Kurderna var instängda i sin "skyddade zon", omgivna av fientligt sinnade
länder. Åren gick och kurdernas förhoppningar och tillit till de demokratiska
ländernas stöd minskade. Utan hopp om en bättre framtid blev det allt färre
som arbetade för det gemensamma och en intern maktkamp fick fritt spelrum.
Parlamentet i Kurdistan stängdes i mars 1995, efter det att strider mellan de
två största partierna KDP och PUK resulterat i att PUK:s väpnade persmerga
(gerillasoldater) intog staden Arbil och även gick in i parlamentet.
Den skyddade zonen är enbart avsedd för att skydda kurderna från
flygbombardemang från Saddamregimen. Den har aldrig skyddat kurderna
från de "vänskapliga" bomberna och interventionerna från Turkiet eller från
Irans missiler och militära närvaro. Både Iran och Saddam Husseins militär
var inblandad i de senare inbördes striderna, och Turkiet väntar och hotar vid
sin gräns.
Oljeintressen istället för stöd
till demokratin
Kurdernas situation alltsedan första världskrigets slut är som
en ond saga om den magiska oljan som är viktigare för
världen än ett folks rättigheter och existens. Att skydda
tillgången på billig olja är USA:s främsta intresse - inte att
skydda folket i Kurdistan. Det framgick mycket klart vid de
senaste striderna när Saddamregimens militär gick in i
skyddszonen.
Det är egentligen bara en historisk upprepning. Liknande händelser har
inträffat vid tidigare tillfällen. Olika konstellationer av länder med intressen
i
Mellanösterns olja har omväxlande givit och undandragit sitt stöd när de egna
målen är uppnådda. I detta storpolitiska spel har det alltid varit kurderna som
varit förlorarna.
Vilken roll har Sverige
spelat?
Vilken roll har Sverige spelat? Vilket politisk stöd har
Sverige givit? Det har tidigare år funnits motioner i
riksdagen som ansett att Sverige aktivt skall driva kravet i
FN om att Kurdistan, Irak skall undantas från FN-blockaden
mot Irak.
Ett krav som partier i Kurdistan har riktat till FN är att partiernas
persmerga skall avväpnas och att området skall ställas under FN:s beskydd,
så att folket får en chans att upprätta en fungerande parlamentarisk demokrati
utan grannländernas inblandning och utan interna väpnade strider mellan
partierna. Det har i den svenska riksdagen framförts krav på att Sverige aktivt
skall stödja demokratiutvecklingen genom att det nyöppnade parlamentet
skall ges hjälp i form av rådgivning i demokratiska beslutsformer och när det
gäller det svåra lagstiftningsarbetet.
Idag är vårt främsta krav att FN och säkerhetsrådet tar sitt ansvar för
Kurdistan, Irak. Säkerhetsrådet överlät ansvaret till USA att upprätta och leda
FN:s ingripande Provide Comfort som även sorterade direkt under FN:s
generalsekreterare och som kan agera utan att ha säkerhetsrådets stöd.
Om det finns en fortsättning för Kurdistan som självstyrande område i
någon form blir tidigare krav åter aktuella.
Sverige har på olika sätt stött den humanitära hjälpen till Kurdistan, Irak,
ett bistånd som blir svårt att ge i nuvarande form om Saddam Hussein åter får
kontroll över området. Alla tänkbara vägar för att hjälpa och bistå
människorna måste sökas även om den situationen uppstår.
Saddams hämnd på kurderna kommer att bli hård. Han har redan deklarerat
att de som samarbetat med fienden kommer att straffas. Till dessa Saddam
Husseins fiender räknas alla lokalanställda som har samarbetat med de
biståndsorganisationer som verkat i landet. Sverige måste ge personer som
samarbetat med svenska biståndsorganisationer skydd och möjlighet att
lämna området tillsammans med sina familjer om Saddamregimen tillåts att
ta makten i Kurdistan igen.
Kriget i Kuwait, den upprättade skyddszonen och USA:s vedergällnings-
bombningar i södra Irak handlar ytterst inte om skydd för de undertryckta och
utsatta människorna i Mellanöstern, utan om makt och herravälde över
oljetillgångar. FN:s roll är inte att skydda oljeintressen utan att skydda
människorna och folkrätten och verka för fred och säkerhet. Vi anser att detta
också är Sveriges roll och uppgift i FN.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige i FN verkar för att den kurdiska frågan tas upp på
dagordningen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige i FN verkar för att Kurdistan, Irak får realistiska
förutsättningar att bygga demokrati och ge skydd åt sitt hårt prövade folk,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att den humanitära hjälpen skall fortsätta,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att om Provide Comfort upphör eller inte längre kan skydda de
lokalanställda som samarbetat med svenska biståndsorganisationer skall
dessa kunna få en fristad i Sverige om de så önskar.