Indonesien har 190 miljoner invånare på 13 000 öar och 350
olika språk. Klyftorna mellan fattiga och rika har stadigt ökat
sedan Suharto kom till makten genom en blodig kupp 1965.
I mer än 20 år har Östtimor varit ockuperat av Indonesien. Under
ockupationen har en tredjedel av befolkningen brutalt mördats. Den indo-
nesiska regeringen är ansvarig för blodbadet på mellan en halv miljon och en
miljon oppositionella 1965-66 och för folkmordet på ca 200 000 timorianer
efter invasionen 1975.
Ockupationen av Östtimor och Västpapua fortsätter. Krig och brutal
folkomflyttningspolitik i Västpapua såväl som i Acehprovinsen hotar att
utplåna den lokala kulturen.
Oinskränkt makt
Indonesiens president Suharto har så gott som oinskränkt
makt och styr tillsammans med militären landet. Han
försöker även utöva makt internationellt genom att t. ex.
inför European-Asian-konferensen den 1-3 mars i Bangkok
detta år hota med att lämna konferensen om Östtimorfrågan
togs upp. Dock bereddes den portugisiske premiärministern
ett privat möte med Suharto, där han la fram ett erbjudande
om ett delvis upprättande av de di- plomatiska förbindelserna
i utbyte mot att den fängslade frihetskämpen Xanana
Gusmão släpptes fri.
Det är hög tid att Östtimorfrågan får prioritet på den internationella
dagordningen, då det vore mycket olyckligt om frågan tegs ihjäl.
Den katolske biskopen Belo har spelat och spelar en oerhört viktig roll för
att ingjuta mod och hålla samman det östtimorianska folket. Han utgör en av
de få röster som fortfarande kan tala både inom och utom Östtimor. Det
skulle vara av stor betydelse om han utsågs till fredspristagare. Detta har
också framförts av många och är ett förslag som vi till fullo stödjer.
Odemokratiskt styre av
landet
Under det senaste året har förtrycket och våldet trappats upp
ytterligare. Människor har slagits ner brutalt, många har
försvunnit, många avrättats och polis och militär har skjutit
skarpt på Jakartas gator. Hundratals människor har häktats
och yttrandefriheten kvävts.
Det är uppenbart att landet saknar allt vad demokrati heter. Fler exempel
på detta finns: Identifieringen av 250 civila som dödades vid massakern på
Santa Cruz kyrkogård i Dili, huvudstaden, november 1991, är ouppklarad.
Ledaren för den östtimorianska motståndsrörelsen Gusmão dömdes till
rebellisk verksamhet och olaga vapeninnehav. Allt motstånd bekämpas med
strukturellt våld både på Östtimor och Västpapua.
Oppositionen tystas
I år kan ingen neka till att världen blivit varse den diktatur
som råder i Indonesien. Demokratiska politiska partier har
inte fått möjlighet att verka utan har tystats ned. Den fria
fackföreningsrörelsens ledare Muchtar Pakpahan,
internationellt känd frihetskämpe har fängslats. Civila dödas
eller utsätts för övergrepp.
Den 26 april dödades en gymnasieelev efter att ha arresterats anklagad för
att ha kontakt med den väpnade motståndsrörelsen. Den 28 april sköts en 52-
åring ihjäl på öppen gata, sedan han rivit ner en indonesisk flagga. Våldtäkt,
misshandel, stenkastning av indonesiska militärer mot demonstranter m.m.
har rapporterats. Arresteringar av demonstranter eller misstänkta medlemmar
av motståndsrörelsen är vardag. Den 19 augusti togs t o m ett spädbarn efter
en strid i Hatolia. Många försöker fly, men andra speciellt ungdomarna har
slutit sig samman och demonstrerar för Östtimors självständighet. Här står
indonesiska och östtimorianska ungdomar sida vid sida i kampen för
Östtimors självbestämmande.
Löften och beslut
Vid åtskilliga tillfällen har frågan om Indonesiens förtryck av
Östtimor tagits upp i riksdagen. Vi anser emellertid att
Sverige inte har agerat kraftfullt nog, men nu tillsammans
med Portugal och Irland, som innehar ordförandeposten i
ministerrådet i EU, kan utöva tryck i EU samt lyfta upp och
lägga tyngd bakom frågan i FN. Socialdemokratiska
regeringen skrev när den var i opposition en mycket radikal
motion, vars krav vi vill upprepa. De är mer aktuella nu än
någonsin i det politiska kaos som för närvarande råder i
Indonesien. Världssamfundet har en skyldighet att
förverkliga sina löften och Sverige i synnerhet, som
dessutom aspirerar på en plats i säkerhetsrådet.
Vi upprepar nedan de krav som Socialdemokraterna och enskilda
motionärer tidigare lagt:
Folkets självbestämmande
Det behövs ett mer aktivt svenskt
agerande internationellt för en
lösning av Östtimorfrågan
- Sverige bör i internationella fora och via bilaterala kontakter, öppet och
tydligt agera för att de indonesiska trupperna dras bort från territoriet och
att folket i Östtimor får utöva sin rätt till självbestämmande.
-
- Sverige bör inom ramen för FN-organen agera för att det timorianska
folkets säkerhet garanteras genom en permanent närvaro av FN.
-
- Sverige bör göra en klar markering i FNs generalförsamling att Sverige
står fast vid Östtimors rätt till självbestämmande och avser att rösta för
detta om frågan på nytt tas upp i generalförsamlingen.
-
- Sverige bör komplettera sin "tysta diplomati" med ett öppet och tydligt
agerande för timorianskt deltagande i FN-samtalen.
-
- Sverige bör, i likhet med Portugal och Frankrike, kräva att Xanana
Gusmão friges och ges möjlighet att företräda det östtimorianska folket i
FN-samtalen.
-
- Regeringen bör vidare informera sig om motståndsrörelsen CNRM:s
förslag till fredsplan i direkt kontakt med dess internationella representan-
ter.
-
Kommentar: Aktivare svenskt
agerande
Det är hög tid att infria löftena om självbestämmande och
frigivning av Xanana.
Utskottet sade i betänkandet 1993/94 att "Sverige står bakom en tanke på
en folkomröstning och hävdar att befolkningen på Östra Timor måste ges rätt
att själv bestämma sin framtid".
Någon sådan formulering återfinns ej i fjolårets betänkande.
Vad gäller frigivande av Xanana Gusmão konstaterar utskottet att Sverige
protesterat mot livstidsdomen, och följaktligen anser "att Gusmão liksom
andra politiska fångar bör friges". Dock ingen kommentar om kraven på ett
aktivare svenskt agerande för hans frigivande.
Vad gäller Xanana Gusmãos deltagande i FN-samtalen säger utskottet i
en märklig formulering att: "Frågan om Gusmão som företrädare för det
östtimorianska folket har inrikespolitiska dimensioner."
Östtimorfrågan är en internationell fråga, inte en "inrikespolitisk".
En rad frågor som rör aktiva svenska initiativ på den internationella
arenan, undviks av utskottet:
- Motståndsrörelsens förslag till fredsplan.
-
- Svenskt agerande för trupptillbakadragande. (Utskottet är för att trupperna
dras tillbaks, men säger inget om att Sverige bör verka för detta.)
-
FN-närvaro
Ett allvarligt bakslag är att utskottsmajoriteten avvisar kraven på FN-
närvaro i Östtimor. Detta var desto mer anmärkningsvärt då vi under våren
1995 kunde notera en markant upptrappning av terrorn i Östtimor.
Fempartireservationen var en viktig markering i denna fråga.
Vi anser att kravet skall aktualiseras på nytt - särskilt att Sverige skall
verka för att Förenta nationernas MR-kommissarie får en permanent
representation i territoriet.
Upphörande av svensk
vapenexport till Indonesien
- Regeringen bör, med anledning av de grava och omfattande kränk-
ningarna av mänskliga rättigheter i Indonesien och Östtimor, omedelbart
stoppa all vapenexport till Indonesien.
-
- Regeringen har att hörsamma rekommendationerna i resolutionerna 966
och 470 från Europarådets parlamentariska församling vad gäller
vapenembargo mot Indonesien.
-
- Regeringen bör i olika internationella fora och i bilaterala kontakter verka
för att Europarådets resolutioner 966 och 470 genomförs.
-
Kommentar: Vapenexport
Det är ofattbart att Sveriges regering kan tillåta leverans av
fartygskanoner till denna diktatur och oroshärd.
Fartygskanonerna kan användas för att jaga och beskjuta
flyktingar till sjöss, vilket är omvittnat. Den 20 januari
arresterades 25 östtimorianer, när de försökte fly med båt.
Det är inte rimligt att fortsätta sälja kanoner till en ockupationsmakt, med
hänvisning till att den borgerliga regeringen för arton år sedan godkände
liknande leveranser. Följdleveranser kan vara ammunition, som har samband
med tidigare utförsel. Att kalla export av fartygskanoner för följdleverans till
Indonesien, vars ockupation av Östtimor kallats för "efterkrigstidens mest
hänsynslösa kränkningar av folkrätten" av Socialdemokraterna, är bokstav-
ligen en feltolkning.
Utskottet besvarade kravet på stopp av vapenexport till Indonesien med att
man tidigare funnit att MR-läget "alltjämt ger anledning till betydande oro",
och att "denna bedömning kvarstår".
Utskottet skriver också att man "konstaterar också att utrikeshandels-
ministern i riksdagen den 18 november 1994 anfört att 'läget i Indonesien
idag är sådant att han inte avser att föreslå regeringen att ge tillstånd för
någon export av nya krigsmaterielsystem till detta land".
Utskottet noterar detta med tillfredsställelse och utgår ifrån att regeringen
för en restriktiv krigsmaterielpolitik mot Indonesien så länge förhållandena
beträffande de mänskliga rättigheterna och läget på Östra Timor inte
förändras till det bättre."
Så sent som den 19 juni upprepade EU-parlamentet i en resolution sitt krav
"att Europeiska unionens medlemsstater stoppar all militär hjälp och all
vapenexport till Indonesien".
Vi vill kraftigt understryka att alla krav som rests de senare åren är mer
aktuella än någonsin.
Större satsningar på
humanitärt bistånd och
MR-bistånd till oberoende
krafter i Östtimor
- Sverige bör, i enlighet med rekommendationen i Europarådets resolution
den 28 juni 1991, ge humanitärt bistånd till det östtimorianska folket
genom ett anslag med 10 milj kr. Detta humanitära bistånd bör kanaliseras
via oberoende kanaler till projekt i kyrkans regi.
-
- Sverige bör under anslaget till demokrati och mänskliga rättigheter ge
stöd till det MR-arbete som den östtimorianska frihetsrörelsen CNRM och
dess ingående organisationer utför.
-
- Sverige bör under anslaget till demokrati och mänskliga rättigheter ge
stöd till utbildning och sociala projekt i regi av lokala katolska försam-
lingar i Östtimor.
-
- Sverige bör under anslaget till särskilda program ge stöd till det kultur-
arbete som CNRM närstående organisationer utför. Kyrkans viktiga roll
för kulturens överlevnad i Östtimor bör också beaktas.
-
Kommentar: Bistånd
Utskottet besvarade kraven med att det var vederbörlig
biståndsmyndighets sak att pröva ansökningar. Det är dock
så att SIDA och även enskilda organisationers prioriteringar
är beroende av skrivningarna i regleringsbreven.
Den nya regeringen gav ifjol en signal i budgetpropositionen (bilaga 4) där
man skriver att möjligheterna till humanitärt bistånd till Östtimor skall
särskilt beaktas. Det är idag oklart om några medel finns öronmärkta för
detta. Satsningen på MR-bistånd till Östtimor måste skrivas in i
regleringsbreven för SIDA:s NR/demokrati-bistånd. Stötestenen kan bli
frågan om bistånd till "det MR-arbete som den östtimorianska frihetsrörelsen
CNRM och dess ingående organisationer utför".
Vi vet att denna rörelse är accepterad av befolkningen och har arbetat
seriöst på det internationella planet. Vi anser att kravet om skrivningarna i
regleringsbrevet skall resas.
Koppling mellan mänskliga
rättigheter och
svenska/nordiska krediter
och bistånd i Indonesien
- Sverige bör under anslaget till demokrati och mänskliga rättigheter ge
kraftigt utökat stöd till arbete som utförs av indonesiska människorätts-
organisationer.
-
- Regeringen bör, då Indonesien ej uppfyller svenska biståndspolitiska
kriterier ej bifalla nya s k u-krediter till Indonesien.
-
- Regeringen bör använda Sveriges närvaro i Consultative Group for
Indonesia för att ta upp Indonesiens kränkningar av mänskliga rättigheter i
Östtimor, samt verka för att den internationella kreditgivningen kopplas
till Indonesiens efterlevnad av FNs resolutioner om Östtimor.
-
Kommentar: Krediter
Enligt utskottet bör "regeringens prövning även
fortsättningsvis präglas av restriktivitet och ske med hänsyn
tagen till utvecklingen av MR-situationen i Indonesien,
inklusive Östtimor".
Vi anser att formuleringen skall skärpas till ett klart nej, med hänvisning
till försämringarna av MR-situationen.
Östtimor och
handelspolitiken
- Regeringen bör följa Europarådets rekommendation i resolution 966, den
28 juni 1991, att "uppmana länder som har ekonomiska band med Indo-
nesien att utöva påtryckningar på Indonesien att stoppa alla kränkningar
av mänskliga rättigheter och all tillägnelse av Östtimors naturresurser och
tillgångar".
-
- Med hänvisning till att Östtimor, enligt FNs definition ej erkänns som
indonesiskt territorium, och Indonesien därför ej har rätt att sluta territo-
riella avtal rörande territoriet, bör regeringen snarast begära omförhand-
ling av avtalet om skydd och främjande av investeringar, mellan Sverige
och Indonesien av den 17 september 1992, i syfte att undantaga Östtimor.
-
Kommentar: Ekonomisk
politik/handelspolitik
Socialdemokraterna krävde i motion 1993/94:U227 att det
svensk-indonesiska avtalet om skydd och främjande av
investeringar, skall omförhandlas, i syfte att undantaga
Östtimor. Kravet återkom i motion i fjol från (mp) och
avvisades av utskottsmajoriteten:
"Utskottet ser inte omförhandlingar av investeringsskyddsavtal som ett
lämpligt påtryckningsmedel för främjande av mänskliga rättigheter." (UU15,
s 140.)
Det var dock inte det som var syftet med kravet, utan att Sverige skall
efterkomma internationell lag i sina förbindelser med omvärlden. Sverige
varken bör eller kan överenskomma med en ockupationsmakt i frågor om
svensk näringsverksamhet i det ockuperade territoriet. Sverige bör, i likhet
med FN, se Portugal som den administrativa makten, och därför kräva att
Östtimor undantas från varje bilateralt avtal mellan Sverige och Indonesien.
Vi upprepar kravet och hänvisar till ovanstående om den administrativa
makten.
Utvärdering och uppföljning
av FN:s rapport
Vi menar att Sverige i internationella fora och bilaterala
kontakter gentemot Indonesien skall verka för ett
genomförande av de rekommendationer som FN:s särskilde
rapportör, Mr Bacre Waly Ndiaye, lämnade i sin rapport
E/CN.4/1995/61/Add.1 i november 1994.
FN:s rapportör besökte Östtimor 3-13 juli 1994 för att samla in mer
information om massakern i november 1991, och göra en utvärdering av
Indonesiens undersökning i ljuset av internationell rättsstandard. Bacre Waly
Ndiaye genomförde ett stort antal intervjuer med såväl indonesiska myndig-
hetspersoner som civila källor. Rapportören kräver i sin rapport att "den
militära undersökningens resultat görs offentliga och att en ytterligare under-
sökning genomförs av en ny undersökningskommission". Denna nya under-
sökningskommission skall bestå av personer vars oberoende opartiskhet och
expertis är erkänd. Om denna expertis inte finns tillgänglig i Östtimor eller
Indonesien skall detta tillgodoses internationellt genom Förenta nationerna
eller NGO:er. "Den särskilda rapportören är av den starka meningen att inga
förtroendeskapande åtgärder kan bli effektiva och ingen lösning på Östtimors
problem kan nås förrän rätt har skipats." Rapportören slår också fast att
oberoende NGO:er måste skapas i Östtimor och tillåtas verka fritt över hela
territoriet, samt att Indonesiska och internationella människorättsorganisa-
tioner skall ges obegränsat tillträde till Östtimor. Detta krav är även
fortsätt-
ningsvis oerhört viktigt.
Rapporten har i sig en väldig tyngd, men har inte följts upp av rekommen-
dationer från FN:s MR-kommission 1995 och 1996. Sveriges och de övriga
EU-ländernas lama och bristfälliga engagemang i frågan har allvarligt
bidragit till en situation där Indonesien ogenerat kan ignorera världssam-
fundet.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om situationen i Östtimor,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen tilll känna vad i motionen
anförts om att Sverige skall verka för att Förenta nationernas MR-
kommissarie får en permanent representation i territoriet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om internationella påtryckningar på Indonesien,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vapenexport,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om humanitärt bistånd och kravet på skrivningar i regleringsbrevet,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om krediter,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om handelspolitiken,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Portugal som den administrativa makten och krav på att Östtimor
undantas från varje bilateralt avtal mellan Sverige och Indonesien,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Bacre Waly Ndiayes rapport,
10. att riksdagen beslutar att suspendera allt ekonomiskt samarbete med
den indonesiska regeringen så länge som den framhärdar med sin olagliga
ockupation och sitt förtryck.
Stockholm den 6 oktober 1996
Eva Goës (mp)
Ingbritt Irhammar (c)
Lennart Rohdin (fp)
Eva Zetterberg (v)