I december 1994 röstade FN:s generalförsamling fram en resolution riktad mot regimen i Iran, i vilken man deklarerade sin djupa oro över fortsatta avrättningar, användandet av tortyr, förtryck mot kvinnor och religiösa minoriteter, samt terror mot oppositionsmed-lemmar i utlandet.
Under det senaste decenniet har den iranska regimen fördömts otaliga gånger av olika FN-organ för brott mot de mänskliga rättigheterna i Iran. Men hittills har erfarenheterna visat att man måste agera kraftfullt och resolut för att kunna bromsa förtrycket och "exporten" av mullornas terrorism till andra länder.
Den 6 november 1994 anföll regimen ett av nationella motståndsrörelsens läger (vid gränsen mellan Iran och Irak) med Scaud-missiler vilka betraktas som massförstörelsevapen. Dessutom strider attacken mot säkerhetsrådets resolution nr 598. Detta demonstrerar mycket tydligt mullornas likgiltighet för internationella överenskommelser.
Regeringen i Teheran missbrukar uppenbarligen den tystnad och förlamning som världen visar, eftersom de grova kränkningarna av FN:s stadgar fortsätter.
Ca 7 år efter Khomeinis död får regimens kriser inom de politiska, ekonomiska och sociala områdena allt större dimensioner. Valet av fru Marjam Rajavi till president för den framtida övergångsregeringen har fått ett massivt stöd bland iranier, samtidigt som folkets missnöje ständigt växer och protester i de flesta iranska städer visar att demokratin är inom räckhåll. I och med detta, utökar mullorna förtrycket mer än någonsin i Iran, samt utvidgar sin internationella terrorverksamhet.
Iran är medlem av FN. Det är viktigt att Sverige på nytt med kraft protesterar mot att Iran inte följer sina åtaganden att respektera FN:s stadgar om mänskliga rättigheter och erkännandet av etniska minoriteter.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att uppmärksamma situationen i Iran.
Stockholm den 6 oktober 1996
Erling Bager (fp)
Gotab, Stockholm 1996