Den 14 december 1995 skrevs Daytonavtalet under i Paris av
Kroatiens president Franjo Tudjman, Serbiens president
Slobodan Milosevic och Bosnien-Hercegovinas president
Alija Izetbegovic. Avtalet bygger på erkännandet av
Bosnien-Hercegovina som en stat men erkänner samtidigt att
landet består av två delar: federationen mellan den bosniska
regeringen och de kroatkontrollerade områdena och den
bosnisk-serbiska Republika Srpska. Avtalet har gett folket i
Bosnien en möjlighet att andas ut efter ett smärtsamt krig
som drivit hundratusentals människor på flykt. Trots att
krigshandlingarna upphört och avtalet garanteras av 60 000
IFOR-soldater under NATO-befäl finns de grundläggande
problemen kvar. De nationalistiska krafter som hade makten
vid krigets utbrott har fortfarande makten och befäste sin
ställning vid valet den 14 september. Om dessa krafter får
fritt spelrum finns det risk för att kriget blossar upp på nytt.
Nationalisterna vid makten har uppnått sina positioner
genom kontroll av medierna, förtryck av opposition, hot mot
icke-likasinnade och manipulerande av röstlängder. Enligt
vissa internationella bedömare förekom ett omfattande
valfusk den 14 september.
Europas framtid
Det vilar på resten av Europa ett ansvar att ta ställning mot
fascism, nationalism och etnisk rensning. Om delning efter
etniska linjer accepteras i Bosnien-Hercegovina statueras ett
farligt exempel för Europas framtid. Tribunalen i Haag är ett
viktigt instrument för att bestraffa de människor som gjort
sig skyldiga till krigsförbrytelser. Politiska hänsyn får inte
hindra denna process, som är nödvändig för att hindra att
hela folk kollektivt utpekas som skyldiga.
Flyktingarnas situation
Många länder, däribland Sverige, har under kriget tagit emot
flyktingar från Bosnien-Hercegovina. Merparten av de
bosniska flyktingarna önskar ingenting hellre än att kunna
återvända till sina hem. Men den tyska regeringens beslut att
från och med 1 oktober 1996 skicka tillbaka de cirka 300 000
flyktingarna i Tyskland är alarmerande. Motiveringen att
krigshandlingarna har upphört och att demokratiska val har
hållits underkänns helt av organ som FN:s
flyktingkommissariat UNHCR. Merparten av flyktingarna i
Tyskland kommer från områden som aldrig har drabbats av
krig, utan de har fördrivits i de etniska rensningar som
genomförts av nationalisterna i Republika Srpska. Deras
utsikter att kunna återvända till sina forna byar och städer är
minimala. Vänsterpartiet ser det som nödvändigt att
flyktingar från Bosnien-Hercegovina, i enlighet med
Daytonavtalet, garanteras rätten att återvända till sina hem.
På samma sätt är det väsentligt att de flyktingar, som i dag
fått en fristad i annat land, garanteras en fristad i respektive
land till dess de förklarat sig villiga att återvända.
Stöd till multietniska krafter
Det är med stor oro vi ser att frågan om Bosnien mer och mer
försvinner från den politiska dagordningen. Daytonavtalet får
inte innebära att Bosnien lämnas åt sitt öde. När kriget bröt
ut i Bosnien fanns det människor som vägrade att acceptera
den etniska delningspolitik som de nationalistiska politikerna
förde. De menade att Bosniens framtid låg i att alla
människor, oavsett om man var serb, muslim eller kroat,
skulle ha samma rättigheter och att det faktiskt var möjligt att
leva tillsammans, som man hade gjort i decennier. I
storstäder som Sarajevo och Tuzla var andelen
"blandäktenskap" hög, vilket torde vederlägga teorierna om
ett historiskt hat. Dessa människor var aktiva i
medborgarorganisationer, fackföreningar, fria medier,
kvinnogrupper, fredsgrupper och studentgrupper. Eftersom
nationalistiska partier har makten i alla kommuner i Bosnien
utom Tuzla har oppositionen svårt att nå ut med sitt budskap.
De saknar utrustning, pengar och lokaler. Vänsterpartiet
menar att materiellt bistånd till Bosnien är viktigt.
Räddningsverket och SIDA gör stora insatser. Men materiellt
bistånd till Bosnien är inte det enda som behövs. Om en
bestående fred ska vara möjlig måste demokratiska strukturer
byggas. Människorna i Bosnien har under många år levt
under diktatur och de senaste åren i krig. I Sverige finns en
rad organisationer som har erfarenhet, stor kunskap om
konflikten och situationen på Balkan. Dessa är bl.a. Kvinna
till kvinna, Arbetarkonvojen, Ship to Bosnia, Caritas,
Studenter för Sarajevo, Helsingforskommittén och Olof
Palmecentret, OPIC. Dessa organisationer har genom stöd av
SIDA och genom egna insatser kunnat genomföra projekt
som stöder multietniska, icke-nationalistiska krafter och
strukturer i Bosnien. Vänsterpartiet menar därför att det är av
yttersta vikt att dessa organisationer får fortsatt stöd i sitt
arbete i Bosnien. Detta är således beroende av att SIDA får
fortsatta ekonomiska anslag att stödja dessa organisationers
projekt. Stödet till demokratiska krafter i Bosnien måste ske
på båda sidor om den forna konfrontationslinjen. Det är
viktigt att inte glömma den icke-nationalistiska oppositionen
i Republika Srpska då den arbetar i en svårare situation än
oppositionen i federationen. Demokratiska krafter i Bosnien,
oavsett sida, är beroende av stöd från den "andra" sidan för
att kunna arbeta tillsammans mot nationalismen för att bli ett
alternativ till nationalism och fascism.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige inom EU, FN och andra internationella organ med
kraft skall hävda att Daytonavtalets paragrafer om flyktingars rätt att
återvända hem måste förverkligas,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att flyktingar innan de förklarat sig villiga att återvända bereds en
fristad i de länder i vilka de i dag är bosatta,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att SIDA särskilt skall uppmärksamma organisationer som arbetar
för att stödja en demokratisk utveckling och upprätthållandet av ett
multietniskt samhälle i Bosnien-Hercegovina.
Stockholm den 1 oktober 1996
Gudrun Schyman (v)
Hans Andersson (v)
Ingrid Burman (v)
Lars Bäckström (v)
Owe Hellberg (v)
Tanja Linderborg (v)
Eva Zetterberg (v)