Svensk utrikespolitik skall som ett huvudmål ha att främja
demokrati och mänskliga rättigheter, fred och säkerhet i
världen. Det bör gälla också för den inom EU gemensamma
utrikes- och säkerhetspolitiken. Det är inte bara det faktum
att folkrepubliken Kina är världens till folkmängden största
stat, som gör det befogat att se Kina som det största
problemet i detta avseende i den värld, som framtonar efter
det kalla krigets slut.
Folkrepubliken Kina framstår alltmer som den mest aggressiva stormakten
såväl i behandlingen av oliktänkande inom landet som i relationerna till sin
omvärld. Från inget annat land kommer så många rapporter om upprörande
övergrepp på mänskliga fri- och rättigheter. Omvärldens lama protester anser
sig uppenbarligen regimen i Peking kunna lämna utan avseende. Omvärldens
förhoppningar om en inrikespolitisk liberalisering har hittills gruvligt kommit
på skam.
Vårt arbete för att i olika internationella organ främja normbildning och
efterlevnad inom folkrätten är en hörnpelare. Men det får aldrig förleda oss
till att tro att brutala diktaturer med aldrig så oklanderlig formell
lagstiftning
inte dagligen och stundligen sätter sig över papperets bokstäver närhelst dess
maktutövning så erfordrar. Här talar 50 års erfarenhet under det kalla kriget
sitt allra tydligaste språk. Att verka för internationell normbildning måste
alltid gå parallellt med en alldeles entydig tydlighet i vårt språk och
handlande med världens diktaturer.
Den ekonomiska tillväxten i Kina är stark och kommer inom kort att göra
Kina till en av världens ekonomiska supermakter. Det kan ge det kinesiska
folket en välkommen och snabbt ökande levnadsstandard. Baksidan av den
ekonomiska tillväxten är en omfattande rovdrift av natur och naturtillgångar
och ett oacceptabelt åsidosättande av mänskliga rättigheter. Tillväxten ger
också utrymme för en omfattande militär upprustning, vilket är mycket
oroväckande mot bakgrund av den kinesiska regimens hotfulla och aggressiva
uppträdande i förhållande till en rad av sina grannar.
I grunden kan Kinas utveckling bara länkas in i fredlig samlevnad och
ökande demokrati genom att landet alltmer inlemmas i normalt mellanfolkligt
politiskt och ekonomiskt samarbete. Ett isolerat Kina som inte spelar en
normal och aktiv roll i det internationella samfundet riskerar att isoleras och
stänga sig för påverkan. Ökat samarbete måste emellertid knytas till
ovillkorliga krav på demokrati och respekt för mänskliga rättigheter samt
folkrättsliga regler för fredlig samlevnad.
Ett mycket tydligt exempel på hur Folkrepubliken Kina ser på sin rätt att i
stället ställa krav på underdånighet och följsamhet fick vi i våras i samband
med fredspristagaren Dalai Lamas besök i de nordiska länderna. De nordiska
regeringarna avstod inte från den självklara markeringen att ta emot Dalai
Lama. Det behövs inte ens några diplomatiska undanflykter för den självklara
rätten. De kinesiska ambassadernas reaktioner i de nordiska huvudstäderna
talade emellertid sitt entydiga språk.
Vi kan aldrig vara för tydliga i vår syn på och kritik av Pekingregimens
ständiga brott mot grundläggande principer för demokrati och mänskliga
rättigheter. Här kan EU:s och EU-ländernas politik inte på något sätt anses
motsvara kraven. Det är tvärtom mycket tydligt hur de olika EU-staterna
nästan bjuder över varandra i kampen om Pekings gunst inför kommande
lukrativa handelsfördelar. Det kan aldrig vara syftet med EU:s gemensamma
utrikes- och säkerhetspolitik.
Omvärlden inte bara saknar strategi för att främja demokrati och mänskliga
rättigheter i sitt förhållande till Kina. Tvärtom låter sig Europa gärna spelas
ut
mot USA av Kina i utbyte mot fördelaktiga affärskontrakt. Världens största
framtida marknad väger tyngre för det Europa som vuxit fram efter murens
fall 1989. Sverige bör inom ramen för den gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken inom EU verka för en samlad och effektiv politik för att
främja demokrati och mänskliga rättigheter i Folkrepubliken Kina.
Kina och Taiwan
Folkrepubliken Kinas anspråk på att företräda ett och hela
Kina har i förhållandet till Asiens mest lovande demokrati
Taiwan tagit sig ytterst arroganta och aggressiva uttryck.
Den militära uppladdningen i havsområdet mellan fastlandet
och Taiwan inför presidentvalen i mars saknar motstycke
internationellt. Omvärldens beslut i samband med att
Folkrepubliken Kina övertog Taiwans plats i FN:s
säkerhetsråd uppfattas av Peking som ett erkännande av att
regimen där fått världssamfundets godkännande på att vara
den legitima företrädaren för ett enda Kina.
När omvärlden bytte ut Taiwan mot Folkrepubliken Kina som ständig
medlem i FN:s säkerhetsråd var det ett naturligt uttryck för vilka världens
stormakter, dessutom kärnvapeninnehavare, faktiskt var och är. Att Taiwan
ställdes utanför FN:s medlemsskara berodde däremot på att varken Peking
eller Taipei kunde acceptera mer än en företrädare för Kina i FN:s
medlemskrets. Detta accepterades av ett realpolitiskt världssamfund.
Historien visar däremot med såväl Tyskland som Korea, att någon entydig
enstatsdoktrin inte finns internationellt etablerad. Till historien hör
naturligtvis också att varken regeringen i Peking eller den i Taipei vid den
tidpunkten hade någon demokratisk legitimitet.
Idag är läget ett helt annat. Taiwan är kanske det mest glädjande exemplet
på att demokrati inte är ett västerländskt påfund utan något som har universell
giltighet för människor runt om i världen. De val som avhölls i mars i år i
Taiwan är ett mönsterexempel för Asiens många hel- eller halvdiktaturer. I
det avseendet borde inte EU och dess medlemsstater behöva hymla. Tvärtom
bör exemplet lyftas fram och på alla sätt stödjas och uppmuntras oavsett hur
mycket regimen i Peking uttrycker sina hot.
Även om principen om ett Kina lever vidare, kan den aldrig med någon
automatik ge regimen i Peking något slags ensamrätt. Det saknar den varje
demokratisk legitimitet för. Om och när folken i Kina och i Taiwan önskar
återförenas kan det endast ske genom att de båda folken i fria och
demokratiska former tar ställning för detta. På den punkten måste
världssamfundet också vara entydigt.
FN skall bestå av företrädare för världens alla stater. Tyvärr tvingas vi
acceptera att alla stater inte är demokratiska och att dess företrädare därför
inte alltid har demokratisk legitimitet. Det kan emellertid inte vara
acceptabelt att en stabil statsbildning med demokratiskt styre och legitimitet
ställs utanför världssamfundet. Taiwan hör hemma också i FN:s gemenskap
om landet önskar söka medlemskap. Exemplen på hur man redan under kalla
kriget kunde hantera två Tyskland och två Korea visar att det inte kan finnas
några formella hinder för Taiwans fulla deltagande i folkgemenskapens
institutioner. Enda hindret är Pekings veto. Det bör vi inte medverka till att
dölja. Sverige bör inom ramen för den gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken inom EU verka för att det demokratiska Taiwan ges plats i
FN vid sidan av Folkrepubliken Kina till dess att folken i Kina och på Taiwan
i demokratiska val kan ta ställning till sin eventuella gemensamma framtid.
Kina och Hongkong
Ett ytterligare mycket allvarligt exempel på hur omvärlden,
om än motvilligt, ger efter för Folkrepubliken Kinas brutala
maktspråk är frågan om Hongkongs återinförlivande med
Kina vid halvårsskiftet 1997. Internationella avtal skall
naturligtvis äga sin giltighet. Världssamfundets
grundläggande principer om demokrati kan emellertid inte
underordnas internationella avtal. Här måste båda gälla
samtidigt. Hade det rört sig om en av världens småstater hade
världssamfundet givetvis inte varit lika handfallet som inför
Pekingregimen.
Liksom i Taiwan har utvecklingen mot demokrati och folklig legitimitet
tagit stora steg framåt i Hongkong. Hongkong har successivt erhållit
demokratiska och folkligt legitima institutioner, uppenbarligen till
Pekingregimens stora förtret. Inför införlivandet, till vilket befolkningen i
Hongkong aldrig fått ta ställning, uppträder Kina alltmer aggressivt och
förklarar sig icke acceptera de av befolkningen demokratiskt valda
institutionerna. Hongkongs införlivande med Kina riskerar att bli ett
upprörande exempel på hur omvärlden sviker ett litet demokratiskt land till
förmån för goda relationer till en stormakt som helt saknar respekt för
demokrati och folkrätt.
Pekings alltmer hotfulla uttalanden om att de demokratiska institutionerna i
Hongkong saknar legitimitet och kommer att avskaffas omgående vid
återföreningen är helt oacceptabla. EU och dess medlemsstater måste göra
klart för regimen i Peking att respekt för ingångna avtal om Hongkong också
kräver full respekt för det demokratiska styre och de demokratiska
institutioner som folket i Hongkong själva i fria och demokratiska val tagit
ställning till.
Det demokratiska världssamfundet ställs inför frågan om Hongkongs
återförening med Folkrepubliken Kina i juli nästa år på ett avgörande prov.
Här måste EU och dess medlemsstater gå i spetsen. Sverige bör inom ramen
för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken inom EU verka för att
Hongkong garanteras fortsatt demokrati inom ramen för de demokratiska
institutioner som folket självt valt.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att inom ramen för den gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken inom EU verka för en samlad och effektiv politik för att
främja demokrati och mänskliga rättigheter i Folkrepubliken Kina,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att inom ramen för den gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken inom EU verka för att det demokratiska Taiwan ges plats i
FN vid sidan av Folkrepubliken Kina till dess att folken i Kina och på Taiwan
i demokratiska val kan ta ställning till sin eventuella gemensamma framtid,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att inom ramen för den gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken inom EU verka för att Hongkong garanteras fortsatt
demokrati inom ramen för de demokratiska institutioner som folket självt
valt.
Stockholm den 6 oktober 1996
Lennart Rohdin (fp)
Håkan Holmberg (fp)
Karl-Göran Biörsmark (fp)
Bo Könberg (fp)