Det finns i dag en rad internationella konventioner som
reglerar det skydd för de mänskliga rättigheter som de
underskrivande staterna har åtagit sig att följa.
1950 undertecknades den europeiska konventionen angående skydd för de
mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna; denna trädde i kraft
tre år senare. Samtliga medlemmar i Europarådet är anslutna till denna. Den
europeiska kommissionen för de mänskliga rättigheterna samt den
europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna är de instanser som har
till uppgift att se till att de rättigheter som anges efterlevs.
FN:s allmänna förklaring om mänskliga rättigheter härstammar från år
1948. Den är emellertid inte ett juridiskt bindande dokument, det är däremot
FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter och det
fakultativa protokollet till denna konvention. Ett särskilt organ, Kommittén
för de mänskliga rättigheterna (Human Rights Committee) har upprättats för
att övervaka att konventionen efterlevs. Denna kommitté redogör varje år i
en rapport till FN:s generalförsamling om sin verksamhet. Det finns även en
rad andra konventioner i FN som reglerar mänskliga rättigheter.
Ett problem är att konventionerna inte införlivas i den nationella
lagstiftningen eller att den nationella lagen inte anpassas till konventionerna;
detta har vid några tillfällen varit fallet med Sverige. Ett annat är att brott
mot mänskliga rättigheter sker även när så har skett.
Trots en rad internationella konventioner om mänskliga rättigheter tillhör
tyvärr brott mot de mänskliga rättigheterna vardagen för en rad länder.
Övergreppen i Rwanda och Bosnien kan tjäna som tragiska exempel på detta,
men de förekommer överallt. Amnesty International kommer varje år med en
rapport där kränkningar av de mänskliga rättigheterna i en majoritet av
världens länder redovisas.
Ett stort problem i det internationella umgänget är att reella möjligheter att
utöva sanktioner eller åtgärder mot en felande stat är nästintill obefintliga.
Det ligger i det internationella systemets natur - en stat är per definition
suverän, annars vore det ingen stat. Samtidigt innebär de upprepade brotten
mot de mänskliga rättigheterna att respekten för konventionerna urholkas och
dessas betydelse tunnas ut. Det är därför nödvändigt att nya åtgärder,
förutom dem som redan finns, utreds. Sanktioner och fördömande
resolutioner tar ofta lång tid att sätta i verket och kan följas av oväntade
negativa bieffekter, till exempel brist på medicin och mat för
civilbefolkningen som var en följd av FN:s sanktioner mot Irak. I samband
med tullavtalet mellan EU och Turkiet nämndes åtgärder som vore värda att
ta under övervägande - bl a tillfällig suspendering, fråntagande av rösträtt
eller uteslutning av landet ur Europarådet.
Sverige bör i internationella fora och bilaterala sammanhang ta initiativ till
en seriös diskussion om åtgärder för att stävja brott mot mänskliga
rättigheter, eventuellt för att se över hela det spektrum av åtgärder som
existerar idag. Detta är en absolut nödvändighet, eftersom brott mot
mänskliga rättigheter är och dessvärre verkar förbli en realitet, alla
konventioner länder emellan till trots.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder mot brott mot mänskliga rättigheter.