Första gången en god miljö nämndes i anslutning till de
mänskliga rättigheterna var i Stockholmsdeklarationens
första princip, vilken lyder: "Man has the fundamental right
of freedom, equality and adequate conditions of life, in an
environment of a quality that permits a life of dignity and
well-being,- - -"
Det finns de som menar att man därigenom tagit det avgörande steget mot
ett erkännande av en självständig, mänsklig rättighet, en god miljö. De flesta
avvisar emellertid en sådan tolkning. För det första är texten i sin egenskap
av deklaration inte bindande och för det andra är det mycket osäkert om
avsikten verkligen var att skapa en fristående rätt till miljö.
Det finns dock formellt bindande dokument som bekräftar rätten till en
god miljö som mänsklig rättighet. Gemensamt för dessa är att de har
tillkommit efter 1980. Se t.ex. 1981 års "African Charter of Human and
Peoples Rights" eller "the American Convention of Human Rights in the
Area of Economic, Social and Cultural Rights".
Rätten till en god miljö, som en etablerad folkrättsregel, saknas i de två
globala FN-konventionerna om mänskliga rättigheter liksom i Europa-
konventionen på samma område.
Miljöpartiet de gröna anser nu att tiden är inne för att driva frågan om att
de mänskliga rättigheterna skall utvidgas till att omfatta också rätten till en
god miljö. En av de viktigaste konsekvenserna av ett erkännande av en god
miljö som mänsklig rättighet är att den på ett tidigt stadium skulle ge den
enskilde rätt till information samt tillgång till de instanser som behandlar och
beslutar i frågor som kan väntas påverka hans/hennes miljö, vilket i sin tur
möjliggör en ökad prevention. I dag är man alltför ofta inriktad på
ekonomisk kompensation för sådana materiella skador som redan har
uppkommit. Det vore därför mycket värdefullt om individen, genom att
tillerkännas en rätt till en god miljö, gavs möjlighet att på ett tidigt stadium
ingripa så att skada aldrig behövde uppkomma, eller så att den åtminstone
kunde minimeras.
De traditionella mänskliga rättigheternas uppgift har alltid varit att reglera
relationen mellan den enskilde och staten. Just detta förhållande, att det är
individen och inte kollektivet som är bärare av rättigheterna, är signifikativt
för denna rättighetskategori, något som kan vara värt att hålla i minnet när
den s.k. tredje generationens mänskliga rättigheter diskuteras.
Precis som rätten i övrigt måste även de mänskliga rättigheterna utvecklas
för att kunna fullgöra sin uppgift, följa med i samhällsutvecklingen. Det sker
helt naturligt bl.a. till följd av nationella domstolars och myndigheters
tillämpande verksamhet.
Fler röster höjs i dag till stöd för ett accepterande av vad som brukar kallas
den tredje generationens mänskliga rättigheter. Det har även tillsatts en
expertkommitté att utreda möjligheten av en utvidgning av Europakonven-
tionens rättighetskatalog. Samtidigt hörs, som vanligt när utvecklingen går
framåt, kritiska röster: Betecknande för den tredje generationens rättigheter,
solidaritetsrättigheter som de ibland kallas, är att de inte längre är
individuella utan kollektiva.
Varför är rätten till en god miljö viktig? Ett skäl är att den skulle
komplettera och förstärka andra grundläggande mänskliga rättigheter. En
otjänlig miljö kan helt förta värdet av grundläggande rättigheter såsom rätten
till liv och hälsa, eftersom en majoritet av världens befolkning i dag saknar
de ekonomiska möjligheterna att fly undan miljöproblemen genom att
förflytta sig till ännu oskadade områden.
Ett annat skäl är att rätten till en god miljö så intimt hänger samman med
erkännandet av kommande generationers intressen, ett erkännande bekräftas
av så gott som varje text på den internationella miljörättens område från de
senaste två decennierna. I en otjänlig miljö ges kommande generationer
ingen möjlighet att komma i åtnjutande av grundläggande mänskliga
rättigheter. Rätten till en god miljö utgör därför en nödvändig förutsättning
för att de mänskliga rättigheterna ska kunna garanteras också i framtiden.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige skall verka för att rätten till en god miljö skall
erkännas som en självständig mänsklig rättighet.