Första gången en god miljö nämndes i anslutning till de mänskliga rättigheterna var i Stockholmsdeklarationens första princip, vilken lyder: "Man has the fundamental right of freedom, equality and adequate conditions of life, in an environment of a quality that permits a life of dignity and well-being,- - -"
Det finns de som menar att man därigenom tagit det avgörande steget mot ett erkännande av en självständig, mänsklig rättighet, en god miljö. De flesta avvisar emellertid en sådan tolkning. För det första är texten i sin egenskap av deklaration inte bindande och för det andra är det mycket osäkert om avsikten verkligen var att skapa en fristående rätt till miljö.
Det finns dock formellt bindande dokument som bekräftar rätten till en god miljö som mänsklig rättighet. Gemensamt för dessa är att de har tillkommit efter 1980. Se t.ex. 1981 års "African Charter of Human and Peoples Rights" eller "the American Convention of Human Rights in the Area of Economic, Social and Cultural Rights".
Rätten till en god miljö, som en etablerad folkrättsregel, saknas i de två globala FN-konventionerna om mänskliga rättigheter liksom i Europa- konventionen på samma område.
Miljöpartiet de gröna anser nu att tiden är inne för att driva frågan om att de mänskliga rättigheterna skall utvidgas till att omfatta också rätten till en god miljö. En av de viktigaste konsekvenserna av ett erkännande av en god miljö som mänsklig rättighet är att den på ett tidigt stadium skulle ge den enskilde rätt till information samt tillgång till de instanser som behandlar och beslutar i frågor som kan väntas påverka hans/hennes miljö, vilket i sin tur möjliggör en ökad prevention. I dag är man alltför ofta inriktad på ekonomisk kompensation för sådana materiella skador som redan har uppkommit. Det vore därför mycket värdefullt om individen, genom att tillerkännas en rätt till en god miljö, gavs möjlighet att på ett tidigt stadium ingripa så att skada aldrig behövde uppkomma, eller så att den åtminstone kunde minimeras.
De traditionella mänskliga rättigheternas uppgift har alltid varit att reglera relationen mellan den enskilde och staten. Just detta förhållande, att det är individen och inte kollektivet som är bärare av rättigheterna, är signifikativt för denna rättighetskategori, något som kan vara värt att hålla i minnet när den s.k. tredje generationens mänskliga rättigheter diskuteras.
Precis som rätten i övrigt måste även de mänskliga rättigheterna utvecklas för att kunna fullgöra sin uppgift, följa med i samhällsutvecklingen. Det sker helt naturligt bl.a. till följd av nationella domstolars och myndigheters tillämpande verksamhet.
Fler röster höjs i dag till stöd för ett accepterande av vad som brukar kallas den tredje generationens mänskliga rättigheter. Det har även tillsatts en expertkommitté att utreda möjligheten av en utvidgning av Europakonven- tionens rättighetskatalog. Samtidigt hörs, som vanligt när utvecklingen går framåt, kritiska röster: Betecknande för den tredje generationens rättigheter, solidaritetsrättigheter som de ibland kallas, är att de inte längre är individuella utan kollektiva.
Varför är rätten till en god miljö viktig? Ett skäl är att den skulle komplettera och förstärka andra grundläggande mänskliga rättigheter. En otjänlig miljö kan helt förta värdet av grundläggande rättigheter såsom rätten till liv och hälsa, eftersom en majoritet av världens befolkning i dag saknar de ekonomiska möjligheterna att fly undan miljöproblemen genom att förflytta sig till ännu oskadade områden.
Ett annat skäl är att rätten till en god miljö så intimt hänger samman med erkännandet av kommande generationers intressen, ett erkännande bekräftas av så gott som varje text på den internationella miljörättens område från de senaste två decennierna. I en otjänlig miljö ges kommande generationer ingen möjlighet att komma i åtnjutande av grundläggande mänskliga rättigheter. Rätten till en god miljö utgör därför en nödvändig förutsättning för att de mänskliga rättigheterna ska kunna garanteras också i framtiden.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige skall verka för att rätten till en god miljö skall erkännas som en självständig mänsklig rättighet.
Stockholm den 2 oktober 1996
Bodil Francke Ohlsson (mp)
Yvonne Ruwaida (mp) Annika Nordgren (mp)