Förenta nationerna bedriver en omfattande upphandling, dels
för egen räkning, dels för insatser i utvecklingsprojekt i
mottagarländerna. Under 1994 upphandlade FN:s olika organ
varor och tjänster för 3.774 miljarder USD. FN:s
upphandling för de fredsbevarande operationerna uppgick
samma år till drygt 550 miljoner USD. 1993 uppgick detta
belopp till 1,5 miljarder USD. Det finns alltså en stor
marknadspotential inom FN.
Sveriges marknadsandel inom detta område har på några år sjunkit från 3,5
procent till under 1 procent eller 42,2 miljoner USD 1993. Orsakerna till detta
kan vara många. En är att projektbevakningen av FN-marknaden ofta upplevs
som mycket svår för en potentiell svensk leverantör, särskilt för ett litet
företag med ringa erfarenhet inom området. Ett annat skäl är att FN:s
sekretariat har haft svårigheter att betala i tid, vilket ställer krav på god
likviditet för det företag som drabbas.
Ändå borde Sverige ha vissa konkurrensfördelar, till exempel att Sverige
tillhör kategorin "underutnyttjade stora givarländer". FN har åtagit sig att vid
anbudsförfarande och upprättande av kortlistor eftersträva att ta med en eller
flera leverantörer från dessa länder. Sverige har också sedan 1994 inrättat en
konsultfond vid UNOPS. Fondens medel är öronmärkta för upphandling av
konsulttjänster i givarlandet. Sverige har också en projektbevakningscentral
(PBC) vid Sveriges FN-delegation i New York, vilken utför avgiftsbelagda
tjänster.
FN har 1994 presenterat en rapport om upphandlingar för FN:s
fredsbevarande operationer som är kritisk till det nuvarande
upphandlingssystemet. Ingenting har emellertid ännu skett för att förbättra
situationen.
En svensk rapport i ärendet har så sent som sommaren 1996 presenterats.
(Rapport, Utrikesdepartementets projekt- och utredningsgrupp, PUG 1996:3).
Rapportens centrala slutsats är att Sverige skulle vinna på en internationell
avbindning av biståndet. Ett annat påpekande görs om att Sverige dragit ned
på sin projektbevakning, särskilt ute på fältet, varför Sverige idag torde ligga
nära botten jämfört med andra länder ifråga om låg prioritering av
projektbevakningen. Rapporten ställer i sammanhanget frågan: "Inte skall väl
Sverige sätta ribban lägre än de övriga nordiska grannländerna om man också
betänker de nationellt prioriterade målen för tillväxt och sysselsättning?"
(a.a.
sid. 73). Efter det att flera projektbevakningscentraler lagts ned återstår
endast den vid Sveriges permanenta FN-delegation.
Den bristande samordningen i FN motsvaras också av en brist i Sverige när
det gäller aktörerna inom den offentliga verksamheten, vilka i första hand är
UD, Närings- och handelsdepartementet, Exportrådet, SIDA och Försvaret. I
rapporten PUG 1996:3 framförs synpunkter på större effektivitet och
samordning mellan Projektexportsekretariatet (PES) och Projekt- och affärs-
bevakningsfunktionen (PAB) vid Exportrådet. I våra nordiska grannländer
arbetar man mera sammanhållet, vilket visar sig i ett bättre resultat när det
gäller FN:systemets upphandlingar från dessa länder. Detta borde också ligga
i vårt lands intresse.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett ökat engagemang i anslutning till FN-organens upphandling.