Förenta nationerna bedriver en omfattande upphandling, dels för egen räkning, dels för insatser i utvecklingsprojekt i mottagarländerna. Under 1994 upphandlade FN:s olika organ varor och tjänster för 3.774 miljarder USD. FN:s upphandling för de fredsbevarande operationerna uppgick samma år till drygt 550 miljoner USD. 1993 uppgick detta belopp till 1,5 miljarder USD. Det finns alltså en stor marknadspotential inom FN.
Sveriges marknadsandel inom detta område har på några år sjunkit från 3,5 procent till under 1 procent eller 42,2 miljoner USD 1993. Orsakerna till detta kan vara många. En är att projektbevakningen av FN-marknaden ofta upplevs som mycket svår för en potentiell svensk leverantör, särskilt för ett litet företag med ringa erfarenhet inom området. Ett annat skäl är att FN:s sekretariat har haft svårigheter att betala i tid, vilket ställer krav på god likviditet för det företag som drabbas.
Ändå borde Sverige ha vissa konkurrensfördelar, till exempel att Sverige tillhör kategorin "underutnyttjade stora givarländer". FN har åtagit sig att vid anbudsförfarande och upprättande av kortlistor eftersträva att ta med en eller flera leverantörer från dessa länder. Sverige har också sedan 1994 inrättat en konsultfond vid UNOPS. Fondens medel är öronmärkta för upphandling av konsulttjänster i givarlandet. Sverige har också en projektbevakningscentral (PBC) vid Sveriges FN-delegation i New York, vilken utför avgiftsbelagda tjänster.
FN har 1994 presenterat en rapport om upphandlingar för FN:s fredsbevarande operationer som är kritisk till det nuvarande upphandlingssystemet. Ingenting har emellertid ännu skett för att förbättra situationen.
En svensk rapport i ärendet har så sent som sommaren 1996 presenterats. (Rapport, Utrikesdepartementets projekt- och utredningsgrupp, PUG 1996:3). Rapportens centrala slutsats är att Sverige skulle vinna på en internationell avbindning av biståndet. Ett annat påpekande görs om att Sverige dragit ned på sin projektbevakning, särskilt ute på fältet, varför Sverige idag torde ligga nära botten jämfört med andra länder ifråga om låg prioritering av projektbevakningen. Rapporten ställer i sammanhanget frågan: "Inte skall väl Sverige sätta ribban lägre än de övriga nordiska grannländerna om man också betänker de nationellt prioriterade målen för tillväxt och sysselsättning?" (a.a. sid. 73). Efter det att flera projektbevakningscentraler lagts ned återstår endast den vid Sveriges permanenta FN-delegation.
Den bristande samordningen i FN motsvaras också av en brist i Sverige när det gäller aktörerna inom den offentliga verksamheten, vilka i första hand är UD, Närings- och handelsdepartementet, Exportrådet, SIDA och Försvaret. I rapporten PUG 1996:3 framförs synpunkter på större effektivitet och samordning mellan Projektexportsekretariatet (PES) och Projekt- och affärs- bevakningsfunktionen (PAB) vid Exportrådet. I våra nordiska grannländer arbetar man mera sammanhållet, vilket visar sig i ett bättre resultat när det gäller FN:systemets upphandlingar från dessa länder. Detta borde också ligga i vårt lands intresse.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett ökat engagemang i anslutning till FN-organens upphandling.
Stockholm den 3 oktober 1996
Lars Hjertén (m)