Sedan Kinas ockupation av Tibet 1950 har det tibetanska
folket utsatts för ständiga brott mot de mänskliga
rättigheterna. Dessa brott innefattar tvångssteriliseringar och
tvångsaborter, åsiktsförtryck och fängslanden på politisk
grund samt systematisk och regelbundet tillämpad tortyr,
vilken även riktas mot barn. I maj 1995 dog t.ex. nunnan
Gyaltsen Pelsang till följd av den misshandel hon utsatts för i
fängelse. Hon var tretton år när hon fängslades och femton år
när hon dog. Trots omvärldens kritik mot Kinas politik i
Tibet fortsätter dessa brott. Sedan slutet av 1980-talet förs
en politik som av den dåvarande säkerhetschefen, Qiao Shi,
karaktäriserades som "förtryck utan nåd mot alla rebeller"
(South China Morning Post, 20.7.1988). Under de senaste
två åren har förtrycket skärpts och många tibetaner talar om
att situationen börjar likna de inledande stadierna av
kulturrevolutionen.
Ökande religionsförtryck
Den senaste tidens skärpta förtryck är en direkt följd av
konflikten rörande inkarnationen av Panchen Lama, den
andre laman i hierarkin efter Dalai Lama. Dalai Lama hävdar
att den lille pojke som han själv i enlighet med tibetansk
tradition deklarerat vara Panchen Lama hålls fängslad, något
som indirekt bekräftats av de kinesiska myndigheterna. De
senare hävdar att pojkens föräldrar bett om beskydd.
Tibetanernas vägran att erkänna den "kinesiska"
inkarnationen har lett till krav på att alla bilder av Dalai
Lama skall avlägsnas från såväl kloster som privata hem.
Detta har i sin tur förorsakat upplopp som mötts med
skottlossning och fängslanden från de kinesiska
myndigheternas sida. Under de senaste månaderna har
klostren blivit föremål för s.k. utbildningskampanjer, där
munkarna tvingas skriva på en deklaration där de förnekar
Dalai Lama. De som inte skriver på tvingas lämna klostren.
För att slippa skriva på flyr nu tusentals munkar till Indien.
Koloniseringen av Tibet
Trots att överföringen av civila till ockuperat område utgör
ett brott mot internationell lag enligt den fjärde
Genèvekonventionen 1949 genomför de kinesiska
myndigheterna en medveten befolkningsöverflyttning till
Tibet. Denna folköverföring tillsammans med den hårda
barnbegränsningspolitiken utgör en av de största hoten mot
tibetanernas överlevnad. Kinesiska tjänstemän lockas till
Tibet med löften om särskilda förmåner. Dessa innefattar
skattelättnader, lån med låg ränta, i genomsnitt 87 procents
högre lön än i Kina, efter 18 månaders arbete en tre månaders
semester i Kina med alla utgifter betalda, rätten att föda fler
barn m.m. Enligt Asia Watch tycks den kinesiska politiken
syfta till att kineser skall dominera de platser som har störst
betydelse för tibetanernas ekonomiska, sociala och kulturella
liv, t. ex. huvudstaden Lhasa. En medveten politik förs t.ex.
att tillåta invandring av kineser till Lhasa men att hindra
tibetaner från att bosätta sig där för att därmed förändra den
etniska balansen till kinesisk förmån. Nyligen annonserades
att rådgivare från Shanghai skulle förflyttas till området runt
Shigatse för att medverka till den ekonomiska utvecklingen.
Enligt flyktingar skall var och en av de 18 distrikten i
området ta emot ettusen till tiotusen invandrare, något som
antyder att myndigheterna nu planerar att systematiskt
överföra kineser till alla delar av Tibet.
Den massiva invandringen av kineser till Tibet har bara under den tid som
ockupationen varat lett till att tibetanerna kommit i minoritet i sitt eget
land,
en kolonisationspolitik som för övrigt gått ändå längre i andra
minoritetsområden, t.ex. i Inre Mongoliet. Invandringen av kineser till Tibet
har lett till att tibetanerna drivs bort från den bästa jordbruksmarken upp i
bergen och att befolkningen i städerna får allt svårare att få arbete. Detta har
i
sin tur lett till utslagning bland tibetaner med tiggeri, kriminalitet och
alkoholism som följd.
Förutsättningarna för en
fredlig lösning och
utveckling av demokrati
Sedan Kinas ockupation av Tibet har Dalai Lama ständigt
manat sitt folk att inte ta till våld. Denna strävan ledde till att
han fick Nobels fredspris och har kommit att framstå som ett
alternativ till användningen av våld för att lösa konflikter -
inte bara i Tibet utan världen över. Den tibetanska
exilregeringens ordförande, Samdong Rinpoche, har också
utarbetat en ickevåldsstrategi som inspirerats av Mahatma
Gandhis filosofi. Den innebär bl.a. att fredsaktivister skall ta
sig in i Tibet för att arbeta för Tibets frigörelse. Ett intensivt
arbete pågår också för att utveckla en demokratisk
konstitution för det framtida Tibet. Detta arbete pågår inte
bara i exil utan även i hemlighet i Tibet.
Samtidigt tycks befolkningen i Tibet bli alltmer desperat och flyktingar
talar om stämningar i Tibet där man förordar att ta till våld för att frigöra
sig
från det kinesiska förtrycket. Även den tibetanska ungdomsföreningen i exil
har talat om att ta till våld. Ett antal bombexplosioner i Tibet tyder på att
vissa grupper kan ha gett upp hoppet om en fredlig lösning. Oavsett om
tibetanerna väljer en våldsam eller fredlig strategi har de kinesiska ledarna
visat att man är beredd att ta till urskillningslöst våld mot såväl fredlig som
mer hårdför opposition. I Dharmsala där Dalai Lamas exilregering har sitt
säte ökar flyktingarna nu från Tibet. Sverige borde prioritera humanitär hjälp
genom SIDA till den tibetanska bosättningen.
Nödvändigheten av en
kinesisk-tibetansk dialog
För att undvika framtida blodsutgjutelse i Tibet måste
omvärlden sätta hårdare tryck mot den kinesiska regimen för
att upprätta respekt för mänskliga rättigheter inklusive rätten
till självbestämmande i Tibet. De kinesiska ledarna måste
tvingas till förhandlingsbordet. Dalai Lama har redan gått
mycket långt i eftergifter - bl.a. har han uppgivit kravet på
självständighet - för att få igång förhandlingar. Trots detta
har han inte fått någon kinesisk respons. De kinesiska
ledarna kräver inte bara att Dalai Lama skall uppge kravet på
självständighet utan också att han skall deklarera att Tibet
aldrig varit självständigt. Detta är naturligtvis omöjligt
eftersom det skulle innebära en omskrivning av historien.
Tibetologer överlag är ense om att Tibet var självständigt vid
tiden för den kinesiska invasionen. Det gäller forskare som
Hugh Richardson, Luciano Petech och Michael van Walt
men också mer Kinavänliga tibetologer som Melvyn
Goldstein. Även om den svenska regeringen inte anser sig
kunna stödja tibetanernas krav på självständighet för
närvarande bör man åtminstone kunna erkänna att Tibet varit
självständigt, vilket skulle kunna bidra till en lösning av den
låsta förhandlingssituationen. Riksdagen bör också kunna
anordna en hearing om Tibet i likhet med vad som skett i
Danmark. Ytterligare insatser som Sverige kan göra är att
påverka FN:s generalsekreterare så att ett möte mellan
honom/henne och Dalai Lama kan komma till stånd.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ökat bistånd ges till flyktingbosättningen i Dharmsala,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige ger sitt stöd för Dalai Lamas ickevåldskamp genom
FN så att ett möte mellan FN:s generalsekreterare och Dalai Lama kan
komma till stånd,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att att man underlättar anordnandet av ett seminarium eller en
utfrågning i riksdagen i likhet med vad som skett i Danmark.