Den första jugoslaviska författningen från 1946 indelade
landet i sex republiker och två autonoma enheter, Vojvodina
som autonom provins, med Jugoslaviens ungerska minoritet,
och Kosova som autonom region. Först 1963 blev Kosova
jämställt med Vojvodina med tillåtelse till ett eget
lokalparlament och rättsinstanser. Efter oroligheter 1968
uppnådde Kosova status som autonom provins och fick
tillåtelse att öppna ett eget universitet, egen
nyhetsförmedling, kulturella institutioner, skolor och
användande av albanska flaggan. Genom den jugoslaviska
federationens grundlag 1974 säkrades lokal autonomi och
Kosova fick representation i alla federala fora.
1981 bröt våldsamma oroligheter ut till följd av en hastigt växande
arbetslöshet och regional underutveckling i Kosova. Sedan dess har området
präglats av oro, blodiga sammandrabbningar och massarresteringar. 1988
gick nationalister ut i massdemonstrationer i Serbien med krav på en
begränsning av Kosovas autonomi, varvid autonomin upphävdes och
undantagstillstånd infördes. Detta utlöste omfattande protester i Kosova, som
kulminerade i en generalstrejk i februari 1989. Efter detta har Kosova
utvecklats till ett apartheidliknande samhälle, där det albanska folket byggt
upp ett parallellt sjukvårds- och utbildningssystem efter att ha avvisat
undertecknandet av serbiska lojalitetsförklaringar.
1991 förklarade kosovalbanerna Kosova som en självständig republik efter
en folkomröstning, dock utan godkännande från världen i övrigt, och Ibrahim
Rugova blev dess president. Rugova har accepterat Daytonavtalet, men den
albanska befolkningen i Kosova kräver att åtminstone den status av autonomi
som Serbien berövade dem ska återinföras.
Asylsökanden från fd
Jugoslavien
Kriget i fd Jugoslavien har tvingat ca 3 miljoner människor
på flykt. De flesta har flytt inom landet eller till det
omedelbara närområdet. En del har emellertid kommit till
Sverige, varav många krigsvägrare. I Sverige har vi en
skyddsparagraf för krigsvägrare, men Sverige anser att denna
enbart gäller i krig mellan länder och inte vid inbördeskrig.
När Sverige utfärdade en barnamnesti 1 jan 1993 visade det
sig att asylgruppen från fd Jugoslavien som inte fick stanna
dominerades av gruppen kosovalbaner. Även vojvodina-
ungarare, muslimer från Sandzak och krigsvägrande serber
fanns med bland dessa.
1 januari 1996 fanns 10 405 fd jugoslaver utan tillstånd i Sverige.
Lejonparten av dem har varit här i över tre år och en del så länge som sju år.
Ovisshet om framtiden och rädsla för avvisning, kanske massavvisningar
under tvång, gör att deras psykiska status hela tiden försämras. Trots att
regeringen i Belgrad vägrar släppa in medborgare som sökt asyl i andra
länder har svensk polis i år verkställt ett tiotal avvisningar av asylsökande
från det forna Jugoslavien. Polisens förhoppning har varit att de mottagande
myndigheterna inte ska märka att personerna som kommer varit asylsökande.
Bl a har man använt "omvänd människosmuggling" med flyg till Italien och
sedan färja till Montenegro. I flera fall har de avvisade fängslats och
misshandlats i Montenegro och då landet vägrat ta emot dem har de
återkommit till Sverige. Denna typ av avvisningar strider mot FN:s
flyktingkonvention och måste omedelbart upphöra.
Dagsläget
Av Kosovas 2 miljoner invånare är ca 90% albaner. Deras
krav på självständighet eller, åtminstone, den status av
autonomi som Serbien berövade dem 1989, har av den
serbiska regimen mötts upp med förtryck och de
ekonomiska, kulturella, utbildnings- och sjukvårdssystemen
har förstörts. Mer än 150 000 albaner har mist sina jobb,
universitetet och en mängd skolor har stängts. Bara under
1995 misshandlades och torterades över 11 000 albaner,
enligt Kosovas Kommitté för mänskliga fri- och rättigheter.
Bland dessa finns barn, kvinnor, gamla, studerande etc.
Familjer har utsatts för husrannsakan och polisen har ingripit
på albanska skolor.
Sverige bör agera på det internationella planet för att först och främst
stoppa det statliga serbiska våldet och den systematiska terrorn mot den
albanska befolkningen. Vidare måste militär- och polisstyrkorna bort från
Kosova och påtryckningar måste göras för att få en dialog mellan Serbien
och kosova-albanerna.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att agera på det internationella planet för att återge Kosova den
autonomi som berövades dem 1989,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att omedelbart upphöra med avvisningar av asylsökande med s.k.
omvänd människosmuggling,1
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att agera på det internationella planet för att åstadkomma en
dialog mellan Serbien och kosovoalbanerna.
Stockholm den 26 september 1996
Eva Goës (mp)
Eva Zetterberg (v)
Lennart Rohdin (fp)
Ingrid Näslund (kd)
Marianne Andersson (c)