Nigeria, som är Afrikas mest tättbefolkade område, blev
självständigt från Storbritannien 1 oktober 1960, men efter
36 års självständighet är Nigeria fortfarande berövat varje
form av frihet. 1960 blev Dr Nnamadi Azikiwi den federala
republiken Nigerias förste president, han satt vid makten till
juli 1966 då en militärkupp genomfördes. Andra hälften av
60-talet och första hälften av 70-talet såg den ena diktatorn
efter den andra, på militärkupp följde militärkupp. Under
åren 1967 till 1970 låg landet i inbördeskrig, det s k
Biafrakriget, som berövade ca två miljoner människor livet.
General Olusegun Obasanjo ledde landet 1976-1979 och
blev sedan den första militär som frivilligt lät genomföra ett
demokratiskt val. En ny republik röstades fram under ledning
av Alhaj Shehu Shagari.
Shagari kunde sitta sex år innan landet i december 1983 utsattes för
ytterligare en militärkupp. Den nya militärregimen lovade att få ordning på
landets ekonomi och att deras regim endast var tillfällig, de skulle hålla val
så
fort som tiden tillät. Denna "temporära regim" styr ännu 1996 landet.
Emellertid försökte man hålla val den 12 juni 1993 då militären trodde sig
kunna tillsätta en majoritetsregering och behålla makten. Men en annan
kandidat, Mashood Abiola, vann valet, varvid resultatet annulerades och än
idag sitter "president" Abiola fängslad av militären, anklagad för förräderi
mot staten.
I stället övertog general Sani Abacha själv makten och avbröt alla demo-
kratiska landvinningar. Hårda lagar infördes som begränsade tryckfriheten
och civilrätten, säkerhetsstyrkorna inledde massarrestering av folk som
kämpade för demokrati och mänskliga rättigheter, däribland journalister,
studenter och kyrkoledare. Många tidningar och TV- och radiostationer har
förbjudits eller tagits över av militären. Amnesty International och Human
Rights Watch bär vittnesbörd om tortyr, död och omänsklig behandling av
tusentals människor.
Nigerias folk är fattigt, samtidigt som de ledande inom militären vältrar sig
i rikedom genom att plundra landets oljetillgångar, efter 1989 års förordning
äger staten alla Nigerias mineraltillgångar. Motsättningarna växer och ett
inbördeskrig hotar. Om inte demokratin återinförs kommer Nigeria att
kollapsa, ett fruktansvärt scenarium i ett land med 100-120 miljoner invånare
indelade i över tvåhundra olika etniska grupper. Militärregimen understöder
konflikter mellan olika etniska grupper, allt för att rättfärdiga en stark
centralmakt.
I norra delen av landet har brist på vatten, p g a korrumperade damm-
byggen, tvingat folk att överge sina byar för att leta bättre levnadsför-
hållanden. Resultatet är mängder av flyktingar i städerna och de urbana
områdena, vilket i sin tur resulterat i brist på mat och upplopp. I södra delen
av landet har de etniska grupper som befolkar Nigerflodens deltaområde fått
lida av oljebolagens miljöförstöring och militära angrepp mot alla som
protesterar mot miljöförstöringen.
Diktaturen har lyckats förstöra ekonomin i sådan utsträckning att regimen
är nästan helt beroende av sin oljeexport, som svarar för över 90% av allt
utländskt kapital och otroliga 80% av landets BNP. En sanktion mot den
Nigerianska oljan skulle alltså drabba den militära diktaturen omgående.
Nigerias befolkning skulle däremot knappast märka något eftersom all vinst
oljehandeln genererar går direkt till militären.
Önskan om en sanktionering av Nigeriansk olja kom faktiskt först från
nigerianerna själva. Frågan om en amerikansk bojkott av Nigeriansk olja har
efter det tagits upp i kongressen av Donald Payne och av senator Kassebaum.
Frågan om ett handelsstopp av Nigeriansk olja har även tagits upp av EU,
efter påtryckningar från vissa EU-länder, bl a Sverige. Engelska och
holländska regeringen lade dock in sitt veto mot förslaget, vilket i klartext
betyder att Shell Oil nu dikterar villkoren för svensk utrikespolitik, när det
gäller Nigeria.
Oljebolagens koppling till
regimen
Olja exploateras mestadels i och omkring Nigerflodens delta,
ett område med våtmarker där det finns både salt- och
färskvatten, vegetation med en mångfald av fisk och fågelliv
vars ekologiska värde ej kan överskattas. Deltat är också
grogrunden för den fiskenäring som miljoner innevånare i
området är beroende av. Förstörelsen av detta delta kommer
säkerligen att leda till allvarlig matbrist, social och politisk
oro.
1958 hittade Shell olja i Nigerdeltat. Då var Nigeria fortfarande en brittisk
koloni och folket hade inget att säga om oljeutvinningen. Sedan dess har
Shell Oil tillsammans med andra oljebolag utvunnit olja till ett värde av 30
miljarder dollar, pengar som på intet sätt gynnat lokalbefolkningen,
Ogonifolket, ca 500 000 människor bosatta i Ogoni, en region i Rivers State.
I stället har man som åskådare fått se hur skogar huggs ner och deltat
förorenats. På grund av den korrupta regimen är det fritt fram för de stora
oljebolagen att göra som de vill, det finns inga miljölagar gällande t ex skydd
av grundvattnet eller säkerhetsfrämjande byggnadsnormer, och renovering av
gamla pipelinesystem och maskiner skulle kosta på tok för mycket pengar,
särskilt som ingen regering kan tvinga fram dessa åtgärder. Oljeläckage har
förstört tidigare brukbar mark och giftutsläpp har dödat mangroveskogarna.
Ogonifolkens protester har varit av ickevåldskarraktär, ändå har man mötts
med vapenmakt från den Nigerianska regimen. Vapen som bekostats av
Shell.
Genom att samarbeta och ekonomiskt stödja den militära diktaturen
medverkar Shell till att skapa social oro, instabilitet och de massiva brott mot
de mänskliga rättigheterna som äger rum i landet. Shell förnekar naturligtvis
dessa anklagelser. Likväl trädde en mer verklighetsförankrad bild av Nigeria
fram i samband med avrättningarna den 10:e november 1995 av nio miljö-
och människorättsaktivister, däribland den välkände författaren Ken Saro-
Wiwa.
The Observer har kunnat visa på det nära sambandet mellan Shell och den
nigerianska militären i brev där en högt uppsatt direktör ber om militära
ingrepp vid två skilda tillfällen. I båda fallen resulterade ingripandet i
dödsfall och omfattande skador av både människor och egendom, allt genom
militärens försök att lära befolkningen en läxa. Shell har tidigare envist
förnekat att de skulle ha bett om militär hjälp. Internationalen avslöjar dock
(14/12/95) att Major Paul Okuntimo, en av Shells bundsförvanter, i ett brev
adresserat till River States ledning, redogör utförligt för de
överenskommelser man har fattat tillsammans med Shell. I januari 1996
tvingades därför Shell att erkänna att de hade försett den nigerianska
militären med vapen och man kunde inte heller helt försäkra att dessa vapen
inte skulle ha använts mot civilbefolkningen.
Shell är för närvarande rankat som det näst största bolaget i världen och
finns i över 100 olika länder. Den Nigerianska regimen har fördömts av
ledare för den Internationella gemenskapen, för Shell däremot fortgår arbetet
som vanligt och man använder sin politiska och finansiella makt för att tysta
all kritik.
Situationen idag
För att protestera mot såväl Shells agerande som mot
Nigerias regim bildade Ogonifolket 1992 MOSOP, "the
Movement for the Survival of Ogoni People". MOSOP:s
krav är bl a att Nigerias regim omedelbart och villkorslöst
släpper alla politiska fångar, att alla trupper i Nigerdeltat
omedelbart dras tillbaka, att yttrande- och mötesfriheten
återinförs, att oljebolagen vidtar åtgärder för att återställa
miljön efter föroreningar och att demokratiska val hålles.
Måndagen den 4:e januari 1993 gjorde 300 000 Ogonis en fredfull protest
mot Shell och miljöförstöringen i Ogoniland. Men situationen i Ogoni
förvärrades efter protesterna. Militären, under ledning av överste Paul
Okuntino, invaderade Ogoniland den 12:e maj 1994, militären dödade och
våldtog civilbefolkning, förstörde byar och arresterade tusentals människor
med falska anklagelser.
Det är uppenbart att internationella påtryckningar måste göras. Sverige bör
därför verka för att all försäljning av militärutrustning till Nigeria upphör
och
att allt ickehumanitärt bistånd dras in, särskilt EU:s bistånd under
Lomékonventionen och USA:s biståndsprogram. Både nationellt och
internationellt bör Sverige verka för ett embargo på alla Nigerianska olje- och
gasprodukter.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att internationellt och nationellt verka för ett embargo på alla
nigerianska olje- och gasprodukter,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att internationellt verka för att all försäljning av
militärutrustning
till Nigeria upphör.
Stockholm den 2 oktober 1996
Ragnhild Pohanka (mp)
Thomas Julin (mp)
Elisa Abascal Reyes (mp)
Per Lager (mp)
Eva Goës (mp)
Bodil Francke Ohlsson (mp)