Många länder respekterar inte grundläggande mänskliga
rättigheter - inte ens länder som skrivit under de
internationella konventionerna. Turkiet är medlem i
Europarådet sedan 1950. Förutom konventionen om
mänskliga rättigheter har landet också skrivit under
tortyrkonventionen 1989. Vad som sker i Turkiet idag är
skrämmande och har inte med de allmänt vedertagna
begreppen demokratiska fri- och rättigheter att göra.
Tvångsförflyttningar och
minoriteters rätt
Från början av 80-talet har omkring 2400 byar förstörts och
mellan 2 och 3 miljoner kurder tvångsförflyttats. De flesta
byförstörelserna och förflyttningarna har ägt rum efter 1992.
Stora mänskliga tragedier, som orsakats av de turkiska
myndigheterna, har utspelats de senaste åren och utspelas
idag. Kurderna betraktas inte som en minoritet och har därför
heller inte rätt till ett eget område, till eget språk eller sin
egen kultur. Andra minoriteter utsätts för samma behandling.
Oppositionella kastas i fängelse och/eller "försvinner".
Under Habitat-konferensen i juni 1996 blev jag vittne till hur
människor i en fredlig demonstration, som handlade om
"försvunna" anhöriga, blev misshandlade av polis och militär
och sedan fördes bort. Det fanns ingen proportion på, inga
mänskliga hänsyn i det övervåld som jag själv delvis blev
indragen i.
Tortyr och mänsklig
förnedring
Politiska fångar har utsatts för kontinuerlig tortyr och
förnedrande behandling i fängelserna. I maj 1996 startade en
hungerstrejk bland 300 politiska fångar, som en protest mot
fängelseförhållandena. I slutet på juli, när myndigheterna,
under stor press från bl a utlandet och med 2000
sympatihungerstrejkande, backade och lovade förbättra
situationen, hade tolv människor fått sätta livet till.
Påtryckningarna från omvärlden kom för sent och skapade
bara en tillfällig frist. Strax innan hade, ofattbart, ett nytt
handelsavtal mellan EU och Turkiet skrivits under!
Från ord till handling
Turkiet bryter ständigt mot principerna om de mänskliga
rättigheterna. Detta har bl a Amnesty konstaterat. Det är nu
dags att gå från ord till handling. Sverige har en skyldighet
att kraftigt markera att vi inte accepterar det som händer i
Turkiet. Regeringen har på en fråga från Miljöpartiet 24 juli
1996 svarat att man gör vad man kan bilateralt och
multilateralt (FN och Europarådet). Den sortens diplomati
räcker inte. De mer försiktiga formuleringarnas tid är förbi.
Folk lider och behöver vårt stöd.
Sanktioner
Sverige måste kräva att Turkiet, som medlem av
Europarådet, omedelbart lever upp till de principer de skrivit
under. Om de inte är villiga att göra detta återstår olika
former av sanktioner. EU kan t ex bryta avtalet om
tullunionen, som började gälla 1 januari 1996. Olika
bojkottaktioner kan inledas (turistbojkott t ex). Sverige kan
också ta initiativ till en tillfällig suspendering, att ta ifrån
Turkiet rösträtten eller en faktisk uteslutning av Turkiet ur
Europarådet. Även i FN måste frågan snarast upp.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kraftiga markeringar för att få Turkiet att respektera konventionen
om de mänskliga rättigheterna,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att snarast i Europarådet ta upp frågan om Turkiets fortsatta
medlemskap,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att snarast föra upp frågan om Turkiet och de mänskliga
rättigheterna i FN.
Stockholm den 30 september 1996
Per Lager (mp)
Kia Andreasson (mp)
Ragnhild Pohanka (mp)
Bodil Francke Ohlsson (mp)
Peter Eriksson (mp)