De mänskliga rättigheterna
Många länder respekterar inte grundläggande mänskliga rättigheter - inte ens länder som skrivit under de internationella konventionerna. Turkiet är medlem i Europarådet sedan 1950. Förutom konventionen om mänskliga rättigheter har landet också skrivit under tortyrkonventionen 1989. Vad som sker i Turkiet idag är skrämmande och har inte med de allmänt vedertagna begreppen demokratiska fri- och rättigheter att göra.
Tvångsförflyttningar och minoriteters rätt
Från början av 80-talet har omkring 2400 byar förstörts och mellan 2 och 3 miljoner kurder tvångsförflyttats. De flesta byförstörelserna och förflyttningarna har ägt rum efter 1992. Stora mänskliga tragedier, som orsakats av de turkiska myndigheterna, har utspelats de senaste åren och utspelas idag. Kurderna betraktas inte som en minoritet och har därför heller inte rätt till ett eget område, till eget språk eller sin egen kultur. Andra minoriteter utsätts för samma behandling. Oppositionella kastas i fängelse och/eller "försvinner". Under Habitat-konferensen i juni 1996 blev jag vittne till hur människor i en fredlig demonstration, som handlade om "försvunna" anhöriga, blev misshandlade av polis och militär och sedan fördes bort. Det fanns ingen proportion på, inga mänskliga hänsyn i det övervåld som jag själv delvis blev indragen i.
Tortyr och mänsklig förnedring
Politiska fångar har utsatts för kontinuerlig tortyr och förnedrande behandling i fängelserna. I maj 1996 startade en hungerstrejk bland 300 politiska fångar, som en protest mot fängelseförhållandena. I slutet på juli, när myndigheterna, under stor press från bl a utlandet och med 2000 sympatihungerstrejkande, backade och lovade förbättra situationen, hade tolv människor fått sätta livet till. Påtryckningarna från omvärlden kom för sent och skapade bara en tillfällig frist. Strax innan hade, ofattbart, ett nytt handelsavtal mellan EU och Turkiet skrivits under!
Från ord till handling
Turkiet bryter ständigt mot principerna om de mänskliga rättigheterna. Detta har bl a Amnesty konstaterat. Det är nu dags att gå från ord till handling. Sverige har en skyldighet att kraftigt markera att vi inte accepterar det som händer i Turkiet. Regeringen har på en fråga från Miljöpartiet 24 juli 1996 svarat att man gör vad man kan bilateralt och multilateralt (FN och Europarådet). Den sortens diplomati räcker inte. De mer försiktiga formuleringarnas tid är förbi. Folk lider och behöver vårt stöd.
Sanktioner
Sverige måste kräva att Turkiet, som medlem av Europarådet, omedelbart lever upp till de principer de skrivit under. Om de inte är villiga att göra detta återstår olika former av sanktioner. EU kan t ex bryta avtalet om tullunionen, som började gälla 1 januari 1996. Olika bojkottaktioner kan inledas (turistbojkott t ex). Sverige kan också ta initiativ till en tillfällig suspendering, att ta ifrån Turkiet rösträtten eller en faktisk uteslutning av Turkiet ur Europarådet. Även i FN måste frågan snarast upp.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kraftiga markeringar för att få Turkiet att respektera konventionen om de mänskliga rättigheterna,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att snarast i Europarådet ta upp frågan om Turkiets fortsatta medlemskap,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att snarast föra upp frågan om Turkiet och de mänskliga rättigheterna i FN.
Stockholm den 30 september 1996
Per Lager (mp)
Kia Andreasson (mp) Ragnhild Pohanka (mp) Bodil Francke Ohlsson (mp) Peter Eriksson (mp)