Brotten mot de mänskliga rättigheterna i Tibet är väl
dokumenterade och måste fördömas. Över en miljon
tibetaner beräknas ha mist livet sedan den kinesiska
ockupationen av det självständiga Tibet åren 1949-50.
Amnesty International, Law Asia och Asia Watch visar i sina rapporter att
övergreppen fortsätter som tidigare. Förtrycket mot den tibetanska befolk-
ningen har tagit de mest grymma uttrycksformer. Tvångsarbete, tvångs-
aborter, obligatoriska steriliseringar och t o m mord på nyfödda spädbarn har
förekommit.
Den kinesiska strategin har också riktat sig mot kultur, religion, språk och
traditioner. Under en period förstördes kloster och beslagtogs kulturskatter i
sådan omfattning att det kan beskrivas som ett försök till kulturmord. Utan
hänsyn till innevånarna har stora skogsområden skövlats och kraftverks-
byggen genomförts utan hänsyn till vare sig lokalbefolkning eller ekologiska
konsekvenser.
Det omfattande förtrycket mot den tibetanska befolkningen och framför
allt mot de oppositionella krafterna har till stor del kunnat ske i tysthet. På
initiativ av riksdagens Tibetkommitté har en delegation från Utrikesdeparte-
mentet genomfört en resa till Kina och Tibet för att på ort och ställe
informera sig om situationen i området. Liknande resor har också genomförts
av representanter från bl a Australien, Schweiz, Frankrike och Neder-
länderna.
Den svenska delegationens rapport från oktober 1994 bekräftar bilden av
att situationen i Tibet fortfarande är mycket allvarlig. Sedan Dalai Lama och
större delen av hans regering tvingades gå i exil 1959 har man utarbetat en
demokratisk konstitution. Den tillämpas bland de drygt 100 000 flyktingar
som lever i Indien. Visionen hos de oppositionella i landsflykt är att denna
konstitution skall bli gällande i ett framtida fritt Tibet.
Enligt de kinesiska myndigheternas justitiebyrå i Tibet skulle Dalai Lamas
förslag om utökad autonomi för Tibet endast vinna stöd hos 5 % av den
tibetanska befolkningen om de fick en chans att rösta om frågan. De
officiella företrädarna hävdade vidare inför den svenska delegationen att
95 % av tibetanerna skulle stödja centralregimen och socialismen.
Yttrandefriheten i det tibetanska samhället är så gott som obefintlig.
Medborgarna har rätt att demonstrera, dock inte för att skapa opinion mot det
socialistiska systemet, förespråka separation eller skada landets suveränitet.
Det är känt sedan länge att myndigheterna försöker minska antalet
"kontrarevolutionära" fångar bl a genom att döma politiska dissidenter för
våldsbrott eller påstådda sådana. I MR-organisationernas rapporter
förekommer ett stort antal fall av fredliga demonstranter som dömts för
grova våldsbrott, genom bekännelser framtvingade under tortyr.
Det är därför mycket angeläget att omvärlden fortsätter att följa
utvecklingen i Tibet, genom besök och kontakter med oppositionella. I
kontakter med den kinesiska regimen bör Tibetfrågan regelmässigt föras upp
på dagordningen. I andra internationella sammanhang bör Tibet betraktas
som en självständig stat och representanter bör inbjudas till internationella
evenemang.
Det är anmärkningsvärt att inte Sverige på ett mer kraftfullt sätt ifrågasatt
Kinas suveränitet över Tibet. Den amerikanska kongressen deklarerade i
oktober 1991 Tibet som ockuperat land. Europaparlamentet antog 1993 en
resolution om att det i alla samarbetskontrakt med Kina, först och främst de
offentliga, skall införas en klausul om respekt för mänskliga rättigheter.
Sveriges riksdag bör göra ett liknande uttalande.
Det är angeläget att Sverige aktivt stödjer andra internationella initiativ
som tas i syfte att stödja Tibets folk.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att brotten mot de mänskliga rättigheterna i Tibet bör fördömas,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stöd till insatser för de mänskliga fri- och rättigheterna i Tibet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det i alla
offentliga samarbetskontrakt med Kina bör införas en klausul om respekt för
de mänskliga fri- och rättigheterna,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Tibet i internationella sammanhang bör betraktas som en
självständig stat och ges möjlighet till egen representation,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stöd till internationella initiativ för Tibets folk.