Motion till riksdagen
1996/97:U516
av Bengt-Ola Ryttar (s)

Regeringskonferensen


Motionen delad mellan flera utskott
Det politiska och ekonomiska etablissemanget har fört
Sverige in i ett EU som idag misstros av en majoritet av
svenska folket.
För den svenska demokratin innebär EU-medlemskapet en belastning, dels
tyder allt på att svenska folket har ångrat sitt ja i folkomröstningen, dels har
medlemskapet ökat tvånget att bedriva en politik som inte har folkligt stöd.
Utgången av EU-parlamentsvalet är en bekräftelse på detta.
Medlemskapet  innebär att Sverige integrerats i en i långa stycken främ-
mande politisk kultur.  För att inte ytterligare vidga klyftan i samhället måste
Sverige inta en linje i IGC som på ett klart och tydligt sätt klargör vår
relation
till unionen, och som inte ytterligare avlägsnar oss från den svenska modellen
och utfästelserna i folkomröstningskampanjen.
- Vetorätten måste finnas kvar när det gäller utrikespolitiken och tredje
pelaren, dvs. polis, tull, migration, asyl, droger och straffrättsliga frågor
m.m. Detta som en garanti för de små staternas möjlighet att inte bli helt i
händerna på de stora starka staterna.
-
- Det missnöje som finns med medlemskapet kommer att öka, när
sambandet emellan de brutala nedskärningar som nu äger rum i Sverige
och EMU:s konvergenskriterier står klart för medborgarna. För att i någon
mån minska frustrationen hos befolkningen måste Sverige verka för att EU
inför en utträdesparagraf.
-
- I folkomröstningen tog svenska folket ställning till den då rådande EU-
konstitutionen. Om regeringskonferensen 1996 leder till icke betydelselösa
förändringar så skall en ny folkomröstning hållas. Som en garanti för att
medborgarna inte blir omsprungna bör artikel 235 i Romfördraget tas bort.
-
- I Maastrischtavtalet slås det fast att den monetära unionen skall genom-
föras senast 1999. Detta är en mycket genomgripande och kontroversiell
bestämmelse med långtgående följder för Sverige. Den bör inte ställas
utanför dagordningen vid regeringskonferensen, även om detta är avsikten.
Sverige bör snarast göra klart att vi ställer oss utanför ett eventuellt EMU.
-
- Det är viktigt att det europeiska samarbetet innefattar alla europeiska
demokratier, och att de inslag av mellanstatligt samarbete som finns inte
minskar. Detta samarbete förutsätter frihandel, utan social dumpning, och
ett omfattande bistånd från rika till fattiga länder.
-
- Sverige bör verka för att EU klart markerar mot länder som kränker de
mänskliga rättigheterna genom att inte samarbeta med dessa. Tullunionen
med Turkiet är ett exempel på samarbete som inte bör förekomma.
-
- I Sverige har alltid rågången emellan juridik och politik varit klar. Därför
har de återkommande förslagen om inrättande av en författningsdomstol
avvisats. EU-medlemskapet innebär ett trendbrott i detta avseende.
Regeringen bör vid regeringskonferensen verka för att politiken stärker sin
ställning i förhållande till juridiken inom EU.
-
- Alliansfriheten syftande till neutralitet i krig måste ligga fast. Denna
position blir trovärdig om vi står utanför WEU, WEAG och NATO.
-
- Att tillåta kontroller vid gränspassering utan att misstanke om brott
föreligger kan inte anses vara en inskränkning i den fria rörligheten för
personer inom EU. Sverige bör verka för att denna möjlighet återinförs
som ett villkor för Schengenmedlemskap och/eller fortsatt fri rörlighet.
-
- Det finns nu en medvetenhet inom EU om att arbetslösheten måste
bekämpas om EU skall vara trovärdigt hos medborgarna, men det är up-
penbart att de medel som huvuddelen av medlemsländerna kan tänka sig är
defensiva åtgärder och att de inte är beredda att för jobbens del ompröva
den extrema stabiliseringspolitik som nu bedrivs i unionen.
-
- Regeringen måste verka för att "ökad flexibilitet på arbetsmarknaden"
definieras som ett stärkande av individens resurser och möjligheter på
arbetsmarknaden, inte som repressiva åtgärder som skall tvinga fram ett
visst beteende hos individen.
-
- EU-parlamentet präglas nu av kaotiska förhållanden. Det är mycket svårt
för parlamentarikerna att ha läget under kontroll p.g.a. administrativa
brister och dålig struktur i plenararbetet. Det finns stora möjligheter att
minska kostnaderna genom en effektivisering av administration och
byråkrati samt förbättrade reseersättningsbestämmelser.-
- 10F-
- P
-
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den bör verka
för att  vetorätten kvarstår,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den bör verka
för att en utträdesparagraf införs,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att om icke
obetydliga förändringar av Maastrichtavtalet beslutas vid
regeringskonferensen skall en ny folkomröstning genomföras,1
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den bör verka
för att valutaunionen tas upp vid regeringskonferensen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige skall
förbehålla sig rätten till att stå utanför EMU,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den bör verka
för att reformeringen av EU skall bygga på ett mellanstatligt samarbete,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den bör verka
för att EU:s kontakter med tredje land skall beakta de mänskliga
rättigheterna,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att alliansfriheten
syftande till neutralitet i krig skall ligga fast,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den bör verka
för att möjlighet ges att kontrollera personer vid gränsen,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den bör verka
för att EU omprövar sin extrema stabiliseringsinriktning,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den bör verka
för att "flexibilitet" får en positiv definition,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den bör verka
för att EU-parlamentet reformeras och effektiviseras.

Stockholm den 2 oktober 1996
Bengt-Ola Ryttar (s)
























1Yrkande 3 hänvisat till KU.




Gotab, Stockholm 1996