Den sociala dimensionen och EU:s regeringskonferens
Europasamarbetet är ett viktigt politiskt verktyg för att
balansera de internationella marknadskrafterna. Det hävdade
vi socialdemokrater inför folkomröstningen om svenskt EU-
medlemskap.
På det sociala och arbetsrättsliga området har EU också spelat denna roll.
De senaste åren har flera viktiga framsteg gjorts i arbetet för att ge
Europasamarbetet en social dimension.
Gemensamma minimiregler för bland annat arbetstider, föräldraledighet
och koncernfackligt samarbete har antagits. Social dumpning vid
entreprenadverksamhet över gränserna har stoppats genom regler om att
värdlandets lagar och avtal ska gälla.
Men detta räcker inte. Vi är ännu långt från den punkt där vi kan hävda att
den sociala dimensionen är så stark att balans råder gentemot marknaden.
Dessutom skärps behovet av framsteg på detta område av den annalkande
utvidgningen av EU till Öst- och Centraleuropa.
Denna utvidgning är utomordentligt viktig av säkerhetspolitiska,
ekonomiska och miljömässiga skäl. Men den skapar också problem. Risken
för social dumpning ökar till följd av ländernas låga utvecklingsnivå.
Dessutom har dessa länder ännu inte klart valt sida mellan den sociala
marknadsekonomi EU strävar efter och en betydligt mer auktoritär och rå
form av kapitalism.
Mot den bakgrunden är EUs pågående regeringskonferens ett viktigt
tillfälle att flytta fram positionerna för den sociala dimensionen. Det gäller
bland annat på följande områden:
- Det sociala protokollet måste införlivas i fördraget och därmed omfatta
alla medlemsländer. Idag omfattas inte Storbritannien av beslut träffade enligt
det sociala protokollet. Vetskapen att ett land kan ställa sig utanför antagna
minimiregler, och därmed skaffa sig konkurrensfördelar, försvårar givetvis
möjligheterna att få igenom beslut om fler rättigheter för löntagarna.
- Fortfarande krävs att beslut fattas enhälligt på vissa områden som rör den
sociala dimensionen. Det innebär i praktiken att beslut blockeras eller att EUs
regler utformas med det minst ambitiösa medlemslandets regler som
riktmärke. Här bör fördraget ändras så att alla beslut som rör arbetsmark-
nadsfrågor och sociala frågor kan fattas med kvalificerad majoritet.
- Det är viktigt att kostnaderna för samhällets sociala åtaganden på ett
acceptabelt sätt fördelas mellan arbete och kapital. Samtidigt blir det allt
svårare att upprätthålla en sådan balans. Lägre kapitalskatter i ett land kan
tvinga andra att följa efter när kapitalet rör sig fritt över gränserna.
Resultatet
blir en tyngre skattebörda på löntagarna.
Risken för en sådan "skattedumpning" kommer att öka när den monetära
unionen blir verklighet 1999. Det är därför hög tid att EU inför miniminivåer
för bolags- och kapitalskatter. För att detta ska kunna ske krävs att sådana
beslut kan fattas med kvalificerad majoritet.
- Den europeiska fackföreningsrörelsen står samlad bakom kravet att ett
antal fackliga och sociala rättigheter från den så kallade sociala stadgan från
1989 skrivs in i EUs fördrag. Även kommissionen har gett uttryck för den
tanken.
Detta är ett viktigt krav som Sverige bör stödja, inte minst med tanke på
EUs utvidgning. Det skulle innebära att de länder som sökt medlemskap
utsätts för en press att godta en social marknadsekonomi och respektera
grundläggande fackliga rättigheter.
Tyvärr ökar antalet kränkningar av löntagarnas fackliga rättigheter i Öst-
och Centraleuropa idag, enligt Fria Fackföreningsinternationalen. Att se till
att sådana kränkningar aldrig tillåts bli ett konkurrensmedel inom Europeiska
unionen är en fråga av största vikt för alla Europas progressiva krafter.
- Arbetet för att göra kampen mot arbetslösheten till EUs huvudfråga är
givetvis av största vikt för Europas löntagare. Förslagen om ett särskilt
sysselsättningskapitel i EUs fördrag utgör en viktig del i denna strävan.
Den svenska regeringen har på vissa områden gjort ett bra arbete för att
lyfta fram de frågor som berör den sociala dimensionen under den pågående
regeringskonferensen. Det gäller främst det föredömliga arbetet kring
sysselsättningsfrågorna.
På andra områden har passiviteten emellertid varit påfallande. Ett exempel
på det är frågan om sociala och fackliga rättigheter i fördraget där regeringen
haft en närmast avvisande hållning, trots att den socialdemokratiska
partikongressen så sent som i mars i år betonade denna frågas vikt.
Vi anser att den sociala dimensionen är en fråga av yttersta vikt för hela
Europasamarbetets folkliga förankring och legitimitet. Arbetet med dessa
frågor måste präglas av en övergripande helhetssyn och ges högsta prioritet i
EU-arbetet.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fördragsändringar för att utveckla den sociala dimensionen.