Europasamarbetet är ett viktigt politiskt verktyg för att balansera de internationella marknadskrafterna. Det hävdade vi socialdemokrater inför folkomröstningen om svenskt EU- medlemskap.
På det sociala och arbetsrättsliga området har EU också spelat denna roll. De senaste åren har flera viktiga framsteg gjorts i arbetet för att ge Europasamarbetet en social dimension.
Gemensamma minimiregler för bland annat arbetstider, föräldraledighet och koncernfackligt samarbete har antagits. Social dumpning vid entreprenadverksamhet över gränserna har stoppats genom regler om att värdlandets lagar och avtal ska gälla.
Men detta räcker inte. Vi är ännu långt från den punkt där vi kan hävda att den sociala dimensionen är så stark att balans råder gentemot marknaden. Dessutom skärps behovet av framsteg på detta område av den annalkande utvidgningen av EU till Öst- och Centraleuropa.
Denna utvidgning är utomordentligt viktig av säkerhetspolitiska, ekonomiska och miljömässiga skäl. Men den skapar också problem. Risken för social dumpning ökar till följd av ländernas låga utvecklingsnivå. Dessutom har dessa länder ännu inte klart valt sida mellan den sociala marknadsekonomi EU strävar efter och en betydligt mer auktoritär och rå form av kapitalism.
Mot den bakgrunden är EUs pågående regeringskonferens ett viktigt tillfälle att flytta fram positionerna för den sociala dimensionen. Det gäller bland annat på följande områden:
- Det sociala protokollet måste införlivas i fördraget och därmed omfatta alla medlemsländer. Idag omfattas inte Storbritannien av beslut träffade enligt det sociala protokollet. Vetskapen att ett land kan ställa sig utanför antagna minimiregler, och därmed skaffa sig konkurrensfördelar, försvårar givetvis möjligheterna att få igenom beslut om fler rättigheter för löntagarna.
- Fortfarande krävs att beslut fattas enhälligt på vissa områden som rör den sociala dimensionen. Det innebär i praktiken att beslut blockeras eller att EUs regler utformas med det minst ambitiösa medlemslandets regler som riktmärke. Här bör fördraget ändras så att alla beslut som rör arbetsmark- nadsfrågor och sociala frågor kan fattas med kvalificerad majoritet.
- Det är viktigt att kostnaderna för samhällets sociala åtaganden på ett acceptabelt sätt fördelas mellan arbete och kapital. Samtidigt blir det allt svårare att upprätthålla en sådan balans. Lägre kapitalskatter i ett land kan tvinga andra att följa efter när kapitalet rör sig fritt över gränserna. Resultatet blir en tyngre skattebörda på löntagarna.
Risken för en sådan "skattedumpning" kommer att öka när den monetära unionen blir verklighet 1999. Det är därför hög tid att EU inför miniminivåer för bolags- och kapitalskatter. För att detta ska kunna ske krävs att sådana beslut kan fattas med kvalificerad majoritet.
- Den europeiska fackföreningsrörelsen står samlad bakom kravet att ett antal fackliga och sociala rättigheter från den så kallade sociala stadgan från 1989 skrivs in i EUs fördrag. Även kommissionen har gett uttryck för den tanken.
Detta är ett viktigt krav som Sverige bör stödja, inte minst med tanke på EUs utvidgning. Det skulle innebära att de länder som sökt medlemskap utsätts för en press att godta en social marknadsekonomi och respektera grundläggande fackliga rättigheter.
Tyvärr ökar antalet kränkningar av löntagarnas fackliga rättigheter i Öst- och Centraleuropa idag, enligt Fria Fackföreningsinternationalen. Att se till att sådana kränkningar aldrig tillåts bli ett konkurrensmedel inom Europeiska unionen är en fråga av största vikt för alla Europas progressiva krafter.
- Arbetet för att göra kampen mot arbetslösheten till EUs huvudfråga är givetvis av största vikt för Europas löntagare. Förslagen om ett särskilt sysselsättningskapitel i EUs fördrag utgör en viktig del i denna strävan.
Den svenska regeringen har på vissa områden gjort ett bra arbete för att lyfta fram de frågor som berör den sociala dimensionen under den pågående regeringskonferensen. Det gäller främst det föredömliga arbetet kring sysselsättningsfrågorna.
På andra områden har passiviteten emellertid varit påfallande. Ett exempel på det är frågan om sociala och fackliga rättigheter i fördraget där regeringen haft en närmast avvisande hållning, trots att den socialdemokratiska partikongressen så sent som i mars i år betonade denna frågas vikt.
Vi anser att den sociala dimensionen är en fråga av yttersta vikt för hela Europasamarbetets folkliga förankring och legitimitet. Arbetet med dessa frågor måste präglas av en övergripande helhetssyn och ges högsta prioritet i EU-arbetet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fördragsändringar för att utveckla den sociala dimensionen.
Stockholm den 2 oktober 1996
Kurt Ove Johansson (s) Reynoldh Furustrand (s)