Redan den 13 juli 1984 kom Frankrike och Västtyskland
överens om att det skulle bli lättare att passera den fransk-
tyska gränsen. Tillsammans med Beneluxländerna, som
också ville att asyl- och invandringspolitik skulle ingå i
samarbetet, kom de två länderna 1985 överens om ett avtal
som fick namnet Schengen efter den lilla stad i Luxemburg
där förhandlingarna hade ägt rum. Avtalet hemlighölls och
stod utan insyn under en lång tid.
I juni 1990 undertecknades Schengenavtalets tillämpningskonvention.
Detta 142 artiklar långa avtal innehåller detaljerade bestämmelser om hur det
praktiska genomförandet av avvecklingen av de inre gränskontrollerna mellan
länderna ska gå till. Frånvaron av dessa gränskontroller ska ersättas med s k
kompensatoriska åtgärder.
Schengenkonventionen trädde i kraft den 26 mars 1995. Förutom de
ovannämnda länderna fanns då också Spanien och Portugal med. Grekland
och Italien ingick också, men har av olika anledningar inte fått delta från
början. Danmark sökte i maj 1994 observatörskap, med sikte på medlemskap.
I ett gemensamt utspel av de nordiska statsministrarna vid Nordiska rådets
möte i Reykjavik den 27 februari 1995 meddelade de att regeringarna ville
förhandla med Schengenländerna om ett nordiskt deltagande.
Den 1 maj i år blev Sverige observatör i Schengen, med sikte på
medlemskap. Schengens nuvarande ordförandeland Luxemburg har sagt sig
vilja prioritera de nordiska ländernas inträde i Schengen - vid Schengens
exekutivkommittés (Schengens justitie- eller invandrarministrar) möte i
december i år planeras förhandlingarna vara klara.
Schengenavtalet ligger alltså formellt utanför EU, men kan ses som ett
försök att skynda på EU-arbetet vad gäller fri rörlighet. Redan i
Romfördraget finns skrivningar om fri rörlighet inom området. I syfte att
åstadkomma denna upprättade EU-kommissionen under ledning av dess
dåvarande ordförande Jacques Delors i mitten av 80-talet en vitbok där de
hinder som fanns för den fria rörligheten och vad som kunde göras för att
undanröja dessa räknades upp. I januari 1993 infördes också fri rörlighet för
tjänster, varor och kapital inom EU, men inte för personer.
Avtalet
Gränskontroll
De inre gränserna, dvs länderna mellan Schengenländerna,
ska få passeras överallt utan någon personkontroll.
Personkontrollen flyttar i stället in i länderna. Passkontrollen
vid gränsen ersätts av möjlighet för myndigheterna att göra
legitimationskontroller inne i landet. För att förverkliga den
fria rörligheten inom EU reses murar mot de länder som inte
är med i Schengen. De s k yttre gränserna får i princip
passeras bara under fastställda öppettider och enbart vid
gränsövergångsställen, för den som bryter mot detta följer
sanktioner. Detaljerade bestämmelser om övergångarna ska
fastställas av den exekutiva kommittén. Flygpassagerare från
tredje land ska genomgå både personkontroll och kontroll av
handbagage. För vistelse under tre månader beviljas
utländska medborgare inresa om följande kriterier är
uppfyllda: vederbörande ska, heter det, ha ett eller flera
giltiga dokument som tillåter passerande av gränsen, ha
giltigt visum om sådant krävs, i förekommande fall kunna
uppvisa dokument som bevisar syftet med och villkoren för
den avsedda vistelsen, ha tillräckliga medel för uppehälle
och återresa och inte finnas registerad på spärrlista. Vidare
får personen i fråga inte anses utgöra risk för den allmänna
ordningen, statens säkerhet eller någon av de avtalsslutande
parternas internationella förbindelser. Uppfyller inte den som
vill inresa alla dessa krav vägras han eller hon inresa - blir
någon insläppt trots detta får vederbörande bara vistas i det
landet han eller hon blir insläppt i. Den yttre gränskontrollen
ska alltså gälla alla utländska medborgare och inte enbart
begränsas till stickprovskontroller. Utländska medborgare
ska också kontrolleras när de reser ut från ett land i
Schengen. Om tredjelandsmedborgare reser till annat land än
det ursprungliga inreselandet, ska han eller hon anmäla sig
till myndigheterna inom tre dagar.
Visum och asylregler
Artikel 10 i konventionen stipulerar att ett enhetligt visum
för Schengenområdet ska införas. Detta enhetliga visum får
utfärdas för högst tre månader. Visum för längre tid gäller
endast som ett nationellt visum och som transitvisum i övriga
stater. En gemensam lista över visumpliktiga länder ska
upprättas. Med Schengenavtalet kommer fler länders
medborgare än vad som idag är fallet att tvingas söka visum
för att åka till Sverige, den gemensamma listan innehåller
fler länder, företrädesvis från tredje världen, än för vad som
är fallet för Sverige i dag. Den exekutiva kommittén ska fatta
beslut om hur ett visum ska se ut, vilka villkor som gäller
och vem som har rätt att utfärda dessa osv.
I och med Schengen blir visum- och asylreglerna gemensamma.
Schengenländerna ska gemensamt avgöra från vilka länder flyktingar är
berättigande till asyl och utbyta data i asylärenden. Får en asylsökande avslag
på en ansökan får vederbörande inte söka asyl i något annat land. I
Schengenavtalet sägs visserligen att bestämmelserna bara ska tillämpas om
de är förenliga med 1951 års Genèvekonvention, men regeln om ett asylland
strider uppenbart mot den regel i detta avtal som säger att asylsökande har
rätt att få asylsökan prövad i ett annat land om det första avslår ansökan.
Schengenreglerna innebär också att möjligheter för de facto-flyktingar och
krigsvägrare att få asyl i Sverige försvinner.
Schengenländerna försöker också exportera sin politik på detta område.
Efter att en arbetsgrupp inom Schengen misslyckats med att göra försök till
illegal invandring straffbart uppmanar man Schengenländer att pröva att sluta
avtal med andra länder utanför Schengen där dessa lovar att straffa illegala
invandrare på Schengens vägnar.
Utöver ovanstående finns också en klausul om transportöransvar.
Transportbolag har enligt Schengenavtalet en skyldighet att kontrollera
passagerare för att säkerställa att en utlänning som transporteras har de
resedokument som behövs för inresa. Om en utlänning vägras inresa ska
transportbolaget utan fördröjning återföra utlänningen samt betala böter. I
praktiken blir det alltså så att personalen hos dessa bolag, utan relevanta
kunskaper på området, agerar främlingspolis och blir de som bestämmer vem
som får komma in i landet. Kommersiella intressen kommer alltså att styra
flyktingpolitiken. Även detta är i strid mot Genèvekonventionen. De som flyr
utan handlingar blir i än högre grad än idag hänvisade till skrupulösa
människosmugglare.
Polissamarbete
Bortfallet av de inre gränskontrollerna ska också
kompenseras med att polismaktens befogenheter ska
utvidgas. Möjlighet kan ges för utländsk polis att spana efter,
jaga och i vissa fall gripa personer misstänkta för vissa brott
över landgränserna - i brådskande fall behöver inte
medgivande från den stat vars territorium det gäller ges.
Ett gemensamt databaserat informationssystem, Schengen Information
System (SIS) med säte i Strasbourg har inrättats. Alla gränsstationer,
polisstationer och mobila polisenheter ska vara uppkopplade till denna. Även
personer som inte är misstänkta för brott, men som genom sitt beteende har
väckt polisens intresse ska kunna registreras i SIS. Personer som anses kunna
utgöra en allmän fara (artikel 99) ska kunna utsättas för s k diskret
övervakning. Enligt Schengenavtalet har medborgarna viss insyn i registret,
men inte om det kan skada registreringen. Vid dold registrering vägras insyn
helt och hållet.
Enligt tyska inrikesministeriet 1995 var 600 000 personupplysningar (av
sammanlagt 750 000) om asylansökningar om folk som skulle utvisas.
Upplysningarna kan nås från 30 000 dataterminaler. Det finns också en
databas vid namn SIRENE. Regler för denna står inte att finna i
Schengenavtalet. Denna innehåller mjukdata om icke-misstänkta personer.
Narkotika
Regeringen har visserligen som villkor jämte bevarad
nordisk passfrihet satt hög kvalitet på knarkkontrollen och
sagt sig ha fått gehör för sina krav. Frågan är vad man har
fått gehör för. Enligt vad som sägs i kapitlet om passerandet
av inre gränser kan det ske överallt utan någon
personkontroll. Personkontroll enligt Schengen innebär dock
inte enbart passkontroll. Enligt definitionen av
personkontroll som återfinns i artikel 6.2.a sägs att även
kontroll av fordon och föremål som medförs av personer vid
passerandet av gränsen innefattas av begreppet. Avskaffar
man personkontroller, avskaffar man alltså även kontroll av
såväl personer, reseeffekter som fordon. Från detta kan inga
undantag fås. En mycket stor del av den narkotika som
kommer in till Sverige idag kommer från Schengenländerna.
Faktum är att Frankrike har måst stänga sina gränser mot
Beneluxländerna p g a den narkotika som flödar in, i
synnerhet från Holland.
Övrigt
Schengenavtalet innehåller även andra regler, exempelvis
regler om registrering av hotellgäster samt harmonisering av
vapenregler.
Den nordiska passfriheten
Schengen marknadsförs ofta i Sverige som en EU-variant på
den nordiska passfriheten vilket innebär att man som nordisk
medborgare kan resa fritt i Norden utan pass eller annan
identitetshandling, inte heller krävs uppehållstillstånd för
vistelse. Den nordiska passunionen består av två
överenskommelser, dels den nordiska
passöverenskommelsen (1957), dels ett protokoll om slopade
krav på pass och uppehållstillstånd (1954). Detta samarbete
har fungerat ytterst väl under de fyrtio år det varit i kraft.
Ett av de villkor Sverige sägs ha för att gå med i Schengen är att den
nordiska passunionen bevaras. Detta sägs vara löst i och med att Norge och
Island ska ingå i Schengen utan att vara egentliga medlemmar. Lämpligheten
i att på detta sätt få med Norge i Schengen när landet tagit ställning mot EU
kan ifrågasättas. Än allvarligare är dock frågan om vad som händer med
Schengen och den nordiska passunionen i framtiden. I dag står alltså
Schengenavtalet utanför det egentliga EU, men starka krafter arbetar för att
integrera avtalet i fördraget. Detta kommer att aktualiseras under den
pågående regeringskonferensen. Det finns också en rad EU-konventioner
(exempelvis Dublinkonventionen och yttre gränskontrollkonventionen) som
när de antas och ratificieras kommer att ersätta delar av Schengenavtalet.
Frågan är vad som händer med främst Norges deltagande när detta sker.
Risken är överhängande att den nordiska passunionen tillfälligt "räddas" om
än till priset av att Norge nödgas Schengenanpassa sig, men om ett par år
offras på EU-integrationens altare. ytterligare en fråga är vad som händer om
Norge väljer att inte gå med i Schengen.
Öppenhet
Bara någon knapp vecka innan Sverige kungjorde sin
ansökan sade dåvarande invandrarminister Leif Blomberg att
"regeringen fortfarande grubblar på saken". Även sedan dess
har debatten om Schengenavtalet varit nästintill obefintlig.
Situationen är något annorlunda i Danmark och Norge, trots
att det senare inte ens är ett EU-land. I dessa två länder råder
en intensiv debatt, inte minst på grund av de dokument som
ligger till grund för Schengen. Schengen består nämligen inte
enbart av själva avtalet, utan också av den s k Schengen-
acquisen, sammanlagt 1 647 sidor fördelade på hundratals
dokument. Bland dessa finns bl a handböcker om hur
kontrollen av de yttre gränserna ska skötas. Dessa dokument
har kommit det danska folketinget till del, men inte den
svenska riksdagen.
Öppenheten lär inte förbättras om vi väljer att gå med i Schengen.
Beslutsfattandet sker inom exekutivkommittén som består av ministrar och
höga ämbetsmän och arbetar utan någon som helst insyn. Den exekutiva
kommittén ska inte bara verkställa beslut utan även lagstifta. Det holländska
parlamentet har visserligen av sin regering blivit lovat inflytande, men något
liknande löfte har inte den svenska regeringen avgivit. I ett av de i Danmark
utlämnade dokumenten sägs också att de papper om Schengen ska hållas
hemliga "vars offentliggörande står i direkt strid med de uppställda målen".
Detta ska ske heter det vidare "oavsett de olika nationella lagarna". Seriös
kritik av mål och medel är alltså inte tillåten.
Avslutning
Miljöpartiet är för fri rörlighet för personer, det är ytterst
beklagligt att denna bara ska gälla för varor, kapital och
arbetskraft. Men den frihet det innebär för medborgarna i
Schengenländerna att få slippa visa passet när de passerar
gränser har ett mycket högt pris: Rörligheten begränsas
avsevärt för dem som inte tillhör de priviligierade
Schengenländerna. Storebrorssamhället vinner ytterligare
fäste med ökad övervakning, främst för de asylsökande.
Reglerna hamnar också utanför demokratisk kontroll, vi
avhänder oss rätten att själva bestämma över vår politik på
en rad viktiga områden. Risken för ökat narkotikainflöde är
också överhängande. Det priset är inte vi beredda att betala
för rätten att slippa visa pass.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att riksdagen bör få ta del av alla de dokument
som ligger till grund för Schengen,
2.
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att den skall avbryta anpassningen till Schengen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige bör dra tillbaka sin ansökan om att ingå i Schengen.
Stockholm den 4 oktober 1996
Ragnhild Pohanka (mp)
Marianne Samuelsson (mp)
Elisa Abascal Reyes (mp)
Ewa Larsson (mp)
Thomas Julin (mp)
Eva Goës (mp)
Peter Eriksson (mp)
Gudrun Lindvall (mp)
Kia Andreasson (mp)
Barbro Johansson (mp)