Den svenska krigsmaterielexporten är begränsad av lagen om krigsmateriel samt av de riktlinjer som regeringen anger i redogörelsen för den svenska krigsmaterielexporten. I skrivelsen återfinns gällande kriterier för export av krigsmateriel för strid respektive övrig krigsmateriel.
Kristdemokraterna anser att dessa kriterier, om de efterlevs, är väl avvägda så att export av materiel kan förhindras till länder där risk finns att materielen används på ett för Sverige oacceptabelt sätt.
Vi kristdemokrater understryker vikten av att löpande utvärderingar av verkställd export sker i syfte att brott mot dessa riktlinjer omedelbart uppdagas och leder till att export till sådana länder upphör. En sådan uppföljning och utvärdering bör ske årligen.
I regeringens skrivelse finns exempel på länder dit krigsmaterielexport verkställts som kan ifrågasättas om man utgår från aktuella kriterier. Vissa av dessa länder befinner sig i eller riskerar väpnad konflikt med annat land. I en annan kategori länder förekommer inre väpnade oroligheter medan en tredje grupp inte respekterar de mänskliga rättigheterna.
Flera av de länder till vilka svensk export av krigsmateriel sker kan sägas höra till mer än en av grupperna.
Indien och Pakistan har länge befunnit sig i konflikt med varandra och uppenbar risk föreligger för att en väpnad konflikt kan utbryta. Båda dessa länder har dessutom gjort sig skyldiga till grova och omfattande kränkningar av mänskliga rättigheter.
Gällande exporten till Republiken Korea har sådan skett trots vetskapen om att krigstillstånd fortfarande råder mellan de två koreanska länderna.
Ett land som Indonesien bör också tillhöra de länder till vilka all export av krigsmateriel helt bör upphöra på grund av landets upprepade brott mot de mänskliga rättigheterna.
Mellanöstern är en del av världen som kännetecknas av politisk instabilitet och stor risk för väpnade konflikter och export av krigsmateriel bör därför ske med stor restriktivitet. Det enda som kan komma i fråga är möjligen materiel som betecknas som övrig krigsmateriel.
När det gäller Kina är krigsmaterielexport inte försvarbar med tanke på de flagranta övergreppen i fråga om mänskliga rättigheter och den hotfulla attityden mot Taiwan.
Vidare kan den enligt vårt förmenande omotiverat stora exporten till Singapore ifrågasättas. Det är ett relativt litet land som saknar reella hotbilder och näppeligen för eget bruk kan tillgodogöra sig den volym krigsmateriel landet idag köper.
Den debatt som uppstått med anledning av svensk vapenexport hänger i många fall samman med så kallade följdleveranser. Många av exportavtalen innebär uppenbarligen att man förbinder sig att leverera t.ex. ammunition och reservdelar under mycket lång tid efter huvudleveransen, i vissa fall handlar det om flera decennier. Det är nödvändigt att en grundlig översyn nu genomförs för att klargöra vad begreppet följdleveranser innebär.
För att i möjligaste mån undvika framtida internationella konflikthärdar, där från västvärlden exporterade vapen möjliggjort och underlättat att konflikter brutit ut, bör Sverige söka påverka EU i riktning mot en gemensam restriktiv syn på krigsmaterielexport, baserad på de svenska riktlinjerna och kriterierna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utvärdering av huruvida de länder till vilka krigsmaterielexport sker uppfyller kriterierna i riktlinjerna för denna export som anges i regeringens skrivelse, att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av en översyn av reglerna för s.k. följdleveranser, att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att aktivt påverka EU i riktning mot en gemensam restriktiv syn på krigsmaterielexport, baserad på de svenska riktlinjerna och kriterierna.
Stockholm den 20 september 1996
Ingrid Näslund (kd)
Åke Carnerö (kd) Inger Davidson (kd) Chatrine Pålsson (kd) Fanny Rizell (kd) Tuve Skånberg (kd) Rolf Åbjörnsson (kd)