Internationaliseringen ställer ökade kvalitativa och
kvantitativa krav på utrikesförvaltningen. Ett kraftfullt och
framgångsrikt agerande inom ramen för EU och särskilt dess
gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik liksom arbetet på
en gemensam europeisk säkerhetsordning fordrar en gedigen
kompetens samt svensk diplomatisk närvaro i princip i hela
Europa och Medelhavsområdet. Det är särskilt angeläget
med en omedelbar diplomatisk närvaro i Minsk med tanke på
den besvärande situationen för mänskliga rättigheter och
demokrati i Vitryssland. En ambassad bör inrättas under
nästa år.
Den snabba globaliseringen fordrar också svensk diplomatisk närvaro i de
utomeuropeiska industriländerna. Det var ett misstag att avveckla
ambassaden i Wellington, eftersom Nya Zeeland är ett dynamiskt industriland
med en för Sverige särskilt intressant samhällsutveckling.
Framväxten av dynamiska ekonomier i främst Asien och Latinamerika och
förhoppningsvis snart södra Afrika ställer större krav på kontaktytor och
kompetens. Dessa länders situation skiljer sig från de traditionella
biståndsländerna. Samtidigt ställs det betydligt större krav på service där än i
de traditionella industriländerna, där kontaktmönstret har utformats under
många decennier.
EU-medlemskapet och den framväxande gemensamma utrikes- och säker-
hetspolitiken skärper kraven framför allt analytiskt och kompetensmässigt
samtidigt som det kan ge vissa möjligheter till lättnader på andra områden.
Regeringens förslag till besparingar inom utrikesförvaltningen m.m. bygger
på föreställningen att den rådande strukturen i princip skall bibehållas fast på
en lägre utgiftsnivå och att ett antal utlandsmyndigheter avskaffas. Detta kan
inte vara ett rimligt tillvägagångssätt.
Frågan om den svenska utrikesförvaltningens övergripande struktur är en
fråga för riksdagen. Regeringen bör därför tillsätta en utredning med
parlamentarisk representation för att överväga principerna för svensk utrikes-
representation. Den bör arbeta snabbt så att dess förslag, efter remiss-
behandling, kan ligga till grund för nästa års budgetproposition.
En utgångspunkt i utredningens arbete bör vara de långsiktiga ekonomiska
ramar som är rimliga för utrikesrepresentationen och Utrikesdepartementet i
Sverige. En analys bör också göras av de kostnader för utrikesförvaltningen
som rätteligen bör belasta andra delar av svensk förvaltning och svenskt
samhällsliv i övrigt. Det kan inte uteslutas att den kontaktskapande verk-
samhet som ambassader bedriver i åtskilliga fall ger intäkter för Sverige vilka
mer än väl motsvarar kostnaden för utlandsmyndigheten.
Förutom frågan om utrikesrepresentationens omfattning och arbetsuppgifter
bör också fördelningen mellan verksamheten utomlands och i Sverige
övervägas. Förbättrad kommunikationsteknik kan möjliggöra administrativa
och andra lösningar för framtiden som kan ge utrymme för förbättrad svensk
diplomatisk närvaro. De möjligheter samverkan inom Norden och inom EU
ger bör också belysas.
Utrikesdepartementet bör återfå ansvaret för biståndspolitiken. Detta ställer
ökade krav på Utrikesdepartementets kompetens i utvecklingsfrågor.En
särskild enhet med inriktning på fattigdomsutrotning, mänskliga rättigheter
och demokratiutveckling bör inrättas i Afrika.
Anslaget D 2 Information och studier om säkerhetspolitik och freds-
främjande utveckling bör avvecklas. Det är inte rimligt att enskilda organisa-
tioner skall särbehandlas vad avser verksamhet med denna inriktning. Det kan
lätt skapa ett beroende av statsmakten och dess intentioner som inte är
önskvärt. Fria och frivilliga organisationer bör få stöd enligt generella
principer och inte styras med specialdestinerade anslag.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om svensk diplomatisk närvaro i Minsk, Wellington m.m.,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en skyndsam översyn av principerna för den svenska
utrikesrepresentationen och utrikesförvaltningen,
3. att riksdagen under anslag A 1 Utrikesförvaltningen anvisar ytterligare
50 miljoner kronor att användas i enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen beslutar avveckla anslaget D 2 Information och studier om
säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling i enlighet med vad som
anförts i motionen.
Stockholm den 2 oktober 1996
Göran Lennmarker (m)
Inger Koch (m)
Bertil Persson (m)
Lars Hjertén (m)
Sten Tolgfors (m)
Hans Hjortzberg-Nordlund (m)
Gustaf von Essen (m)
Henrik Landerholm (m)