med anledning av prop. 1995/96:204 Redogörelse för den svenska krigsmaterielexporten år 1995
Miljöpartiet de gröna anser att krigsmaterielexporten måste upphöra. Den svenska
vapenexporten bidrar till att våld och krig uppfattas som ett naturligt sätt
att lösa konflikter. Dessutom slukar rustningsspiralen enorma resurser, som
istället skulle kunna investeras i säkerhet genom att man t.ex. utvecklar ett
ekologiskt hållbart samhälle, minskar sociala och ekonomiska klyftor och satsar
på demokratiutveckling. Vapen dödar, även om de inte används.
Våra bakomliggande skäl till att vi anser att vapenexporten måste upphöra
presenteras närmare i andra motioner. I denna motion håller vi oss strikt till
att behandla regeringens skrivelse om den svenska exporten av krigsmateriel år
1995.
Beslutanderätten
Det har skett en förskjutning rörande ansvaret för den svenska
krigsmaterielexporten, från regeringen till den nybildade Inspektionen för
strategiska produkter (ISP). När ISP instiftades föreslog regeringen
(proposition 1995/96:31 sid 4) att "inspektionen får med eget yttrande lämna
över ett ärende till regeringens prövning, om ärendet har principiell betydelse
eller annars är av särskild vikt".
Utrikesutskottet (1995/96:UU3) och riksdagen skärpte skrivningen och beslöt att
sådana ärenden "skall" överlämnas till regeringen. I skrivelsen (sid 4) kan man
först läsa att "beslut i ärenden om tillstånd att föra ut krigsmateriel ur
landet fattas fr.o.m. 1 februari 1996 av ISP". Längre fram i skrivelsen (sid 6)
återfinns tillägget att principiella ärenden skall överlämnas till regeringen.
Det är enligt vår mening mycket viktigt att ansvaret för den politiskt känsliga
vapenexportfrågan inte förskjuts till tjänstemän, som inte kan avsättas, utan
kvarstår hos regeringen. Utrikesutskottet bör därför regelbundet pröva om
samtliga ärenden av principiell betydelse verkligen har överlämnats till
regeringen.
Övrig krigsmateriel (sid 5)
Regeringen skriver i skrivelsen att "de skilda riktlinjerna för krigsmateriel
för strid respektive övrig krigsmateriel innebär att en större länderkrets kan
komma i fråga som mottagare av övrig krigsmateriel..." Enligt riktlinjerna bör
det godkännas nya affärer med övrig krigsmateriel även om staten är indragen i
konflikt som kan befaras leda till väpnad konflikt, så länge staten uppfyller
övriga exportvillkor.
Den borgerliga regeringen tillämpade under 1993 och 1994 en liberal politik
beträffande export av övrig krigsmateriel. Exempelvis godkändes sådan export
till samtliga sex s.k. västra gulfstater i Mellanöstern.
Riktlinjerna för krigsmaterielexport bör enligt Miljöpartiet de grönas
uppfattning ändras så att inte heller export av övrig krigsmateriel beviljas
till stater i konflikt som kan leda till väpnad konflikt. Fram tills detta sker
är regeringen fri att tillämpa riktlinjerna restriktivt och inte heller i
dagsläget godkänna sådan export.
Öppenhet om vapenöverföringar (sid 7)
Öppenhet om vapenöverföringar kan minska misstänksamhet och spänningar mellan
stater. Sverige har gått i spetsen för att inom FNs ram verka för en ökad
öppenhet. Numera redovisas till FN transaktioner av tyngre konventionella vapen.
Enligt vår mening bör graden av öppenhet kunna ökas, så att Sverige på eget
initiativ också redovisar all export av lättare krigsmateriel, land för land. I
andra hand bör regeringen i varje fall öppet redovisa vilka kategorier av
krigsmateriel som har exporterats till olika stater.
Truppminor (sid 8)
Den svenska regeringen har aktivt medverkat i arbetet för ett internationellt
förbud mot truppminor/antipersonella minor. Som ett led i detta arbete har
riksdagen förbjudit export av sådana minor, samt komponenter till dessa, från
Sverige. Regeringen avser också att ta bort vissa sådana minor ur det svenska
försvaret. Vissa minor befinner sig i gränslandet mellan att vara en
antipersonell mina och en fordonsmina, som Bofors omdiskuterade mina FFV 013.
Sverige bör vara restriktiv med all export av minor och förbjuda export av mina
FFV 013.
Svensk krigsmaterielexport år 1995
Det framgår av skrivelsen att svenska företag år 1995 exporterade krigsmateriel
till ett sammanlagt värde av 3.313 milj kr, att jämföra med 3.181 milj kr 1994
och 2.863 milj kr 1993. Det framgår också att regeringen under 1995 beviljade
utförseltillstånd för krigsmateriel till ett värde av hela 8,1 miljarder kr,
vilket sannolikt kommer att leda till en ökad krigsmaterielexport under 1996.
Enligt Miljöpartiet de grönas uppfattning gick 53 procent, eller 1.750,6 milj
kr, av den totala krigsmaterielexporten till stater som enligt vår mening inte
uppfyller riktlinjernas exportvillkor. Det gäller Amerikas Förenta Stater (518,1
milj kr), Bangladesh (1,7 milj kr), Brasilien (30,6 milj kr), Frankrike (21,6
milj kr), Förenade Arabemiraten (0,1 milj kr), Indien (117,3 milj kr), Kina (2,4
milj kr), Republiken Korea (7,9 milj kr), Malaysia (86,6 milj kr), Pakistan
(35,9 milj kr), Singapore (674,8 milj kr) Thailand (239,9 milj kr) och Tunisien
(13,7 milj kr). Tveksam är också enligt vår mening export till länder där väpnad
konflikt pågår mellan olika fraktioner inom landet, t.ex. Mexico och
Indonesien.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att principen om att
regeringen skall avgöra ärenden av principiell betydelse bör tolkas så att alla
ärenden där det råder oklarhet om regeringens uppfattning hänskjuts till
regeringen,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att regeringen bör
tillämpa riktlinjerna mycket restriktivt också vad avser export av övrig
krigsmateriel, vilket betyder att sådan export inte bör ske till stat som är
inblandad i konflikt som kan befaras leda till väpnad konflikt,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att skrivelsen om
krigsmaterielexport fortsättningsvis bör redovisa vad det är för svensk
krigsmateriel, eller kategorier av krigsmateriel, som exporterats till olika
stater,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att regeringen bör
tillämpa en mycket restriktiv exportpolitik avseende minor, och inte godkänna
export av Bofors mina 013,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det under 1995
exporterades krigsmateriel till ett antal stater som inte uppfyller
exportvillkoren i riktlinjerna och att exportpolitiken bör vara mer restriktiv.
Stockholm den 20 september 1996
Bodil Francke Ohlsson (mp)
Annika Nordgren (mp)
Kia Andreasson (mp)
Yvonne Ruwaida (mp)
Peter Eriksson (mp)
Ragnhild Pohanka (mp)
Barbro Johansson (mp)
Elisa Abascal Reyes (mp)
Gudrun Lindvall (mp)