med anledning av skr. 1996/97:138 Redogörelse för den svenska krigsmaterielexporten för åt 1996
Sammanfattning
Svensk krigsmaterielexport är generellt sett förbjuden. Att
den ändå förekommer beror på att undantag kan medges.
Förekomsten av ett generellt förbud innebär rimligen att man
skall vara starkt restriktiv när det gäller undantagen.
Undantag får inte bli så många eller reglerna för undantag så
vaga och oklara att själva grundtanken med det generella
förbudet undergrävs eller framstår som meningslös. Av de
exempel som vi framför framgår att regelverket för den
svenska krigsmaterielexporten har lett till en praxis, som
hotar att sluta i principlöshet. Resultatet blir lidanden för
dem som utsätts för de exporterade krigsmaterielens
verkningar och är förnedrande för såväl svenska folket, för
dess regering och för dem som har att försvara exporten av
krigsmateriel.
Vänsterpartiet verkar för att all svensk export av krigsmateriel skall
upphöra. På kort sikt är vårt mål att åstadkomma en mer restriktiv lagstift-
ning och att se till att nuvarande riktlinjer tolkas korrekt. Export av
krigsmateriel till länder som Indonesien, Indien, Pakistan, Brasilien m fl bör
uteslutas.
Det svenska regelverket
Att från Sverige exportera krigsmateriel är förbjudet.
Dispenser kan dock beviljas av regeringen. När det gäller
dispenser skall man vara särskilt restriktiv när det gäller
krigsmaterielexporten till länder som befinner sig i konflikt
med varandra eller är drabbade av interna konflikter och
stridigheter. Krigsmateriel bör inte heller exporteras till
områden där det råder starka spänningar länder eller parter
emellan, vilka kan förväntas övergå i väpnad konflikt.
Krigsmateriel bör vidare inte exporteras till länder där det
förekommer brott mot mänskliga rättigheter.
Regelverket när det gäller Krigsmateriel för strid säger att sådan materiel
inte bör leveras till
- stat som befinner sig i väpnad konflikt med annan stat oavsett om
krigsförklaring har avgetts eller ej;
-
- stat som är invecklad i internationell konflikt som kan befaras leda till
väpnad konflikt;
-
- stat som har inre väpnade oroligheter;
-
- stat där det förekommer omfattande och grova kränkningar av mänskliga
rättigheter. (Sveriges vapenexportpolitik 1993:4.)
-
Tillstånd för utförsel av Övrig krigsmateriel bör däremot
kunna ges om
- mottagarlandet inte befinner sig i väpnad konflikt med annan stat;
-
- mottagarlandet inte har inre väpnade oroligheter;
-
- det inte i mottagarlandet förekommer omfattande och grova kränkningar
av mänskliga rättigheter. (Sveriges vapenexportpolitik 1993:4.)
-
Trots dessa regler har man varje år kunnat konstatera att
svensk krigsmateriel hamnat i länder dit de rimligen inte
borde kommit. Så har det även varit under 1996. Det framgår
om man granskar regeringens skrivelse 1996/97:138.
Vänsterpartiet anser den uppdelning som görs i regelverket mellan Krigs-
materiel för strid och Övrig krigsmateriel är både olämplig och vilseledande.
Den är vilseledande så till vida att den ger intryck av att Övrig krigsmateriel
inte är farlig eller hotfull. Eftersom denna uppdelning inte har något att göra
med de effekter materielen har när det gäller att åstadkomma mänskliga
lidanden skall inte skilda regler för dem gälla. De regler som gäller för
Krigsmateriel för strid skall även tillämpas för Övrig krigsmateriel.
Krigsmaterielexportens roll
och ställning
Krigsmaterielindustrin har i många tekniskt utvecklade
länder en viktig roll som mottagare av kvalificerade
samhällsbeställningar. Så även i Sverige. Produktionen
kräver ständig tillgång på kapital, forskning och avancerad
teknikutveckling. Här är de s.k. marknadskrafterna
otillräckliga. Verksamheten är, på grund av sin natur,
finansierad med offentliga medel.
Mot bakgrund av sambanden mellan krigsmaterielförsäljning, krig och
flyktingströmmar har Vänsterpartiet under många år föreslagit en successiv
avveckling av den svenska krigsmaterielexporten. Svensk export ingår som
en del i en ond cirkel. Krigsmateriel säljs och sprids över världen - legalt
eller illegalt. Benägenheten att lösa konflikter med dessa krigsmateriel ökar.
Flyktingströmmar orsakade av krig skapas. Nya konflikter uppstår sedan i sin
tur orsakade av flyktingströmmarna.
Sveriges viktigaste bidrag till att få stopp på denna onda cirkel vore att
upphöra med krigsmaterielexporten och inleda en omvandling av den
svenska krigsmaterielindustrin. Vänsterpartiet anser att en successiv
avveckling av exporten, inkluderande ett utarbetande av omställnings-
program, bör inledas snarast. Målet för Sveriges politik när det gäller
krigsmaterielexporten måste vara att denna helt upphör.
Försvarsindustrin förklarar att man inom EU måste hävda sig gentemot den
amerikanska dominansen när det krigsmaterielproduktion bland annat genom
att man inom EU underlättar företagsfusioner, utformar gemensamma regler
för upphandling av försvarsmateriel m.m. Det finns också idéer och förslag
om gemensamma regler för vapenexporten. (Försvarsindustrin, nr 2, 1997.)
Regeringen måste även i EU-sammanhang verka för en mer restriktiv
hållning i frågor om krigsmaterielexporten från hela EU-området.
Under senare tid har det även börjat växa fram ett samarbete mellan
svenska företag och företag i andra EU-länder när det gäller produktion av
krigsmateriel. Även i detta sammanhang måste svenska regler för
krigsmaterielexport gälla.
Regeringens skrivelse
Av regeringens skrivelse framgår det att den totala svenska
krigsmaterielexporten uppgick till ett värde av 3 087
miljoner kronor (krigsmateriel för strid 1 136 miljoner och
1 951 miljoner övrig krigsmateriel). I fasta priser minskade
värdet av den totala krigsmaterielexporten med 6,2 %.
Vidare har värdet av under 1996 beviljade utförseltillstånd
minskat jämfört med föregående år från 5 399 miljoner till 2
374 miljoner. (Beviljade utförseltillstånd säger dock inte
något om hur exporten kommer att utveckla sig under
kommande år, eftersom många givna tillstånd löper över
flera år.)
Som andel av Sveriges totala varuexport utgjorde krigsmaterielexporten
1995 0,58 % av densamma. Under 1996 utgjorde krigsmaterielexporten 0,54
% av den totala varuexporten.
Ovanstående siffror är positiva ur Vänsterpartiets synpunkter och kan ge
upphov till viss optimism, men med vetskap om att krigsmaterielexporten
fluktuerat kraftig år från år inger de inte särskilt stora förhoppningar om
framtiden. Detta alldeles särskilt som de regler som är avsedda att gälla för
krigsmaterielexporten fungerar dåligt eller tillämpas illa.
Krigsmaterielexportens
ekonomiska betydelse
Krigsmaterielexport utgör en viktig del av den svenska
exporten. Krigsmaterielexportens anhängare framhåller ofta
att den spelar en viktig roll när det gäller att finansiera det
svenska försvaret. Samtidigt framhåller dess anhängare, när
exporten utsätts för kritik, att krigsmaterielexporten är
obetydlig, för att inte säga oförarglig.
Krigsmaterielproduktion skapar sysselsättning och bidrar till teknisk
utveckling av produktion för civila ändamål. Detta är visserligen sant men
det är samtidigt både tragiskt och beklagligt att människor för sin
försörjnings skull skall tvingas arbeta i en produktion som är farlig och
destruktiv för såväl människorna som för naturen. 1996 arbetade 15 400
personer med krigsmaterielproduktion.
Sysselsättningen som argument för krigsmaterielproduktion innehåller
dock den ohållbara kombinationen av stark ansvarskänsla med den totala
frånvaron av ansvar. Man förtränger de effekter krigsmaterielen har på dem
som drabbas av de vapen Sverige exporterat.
För att vidmakthålla krigsmaterielexporten tvingas man gång på gång
omtolka, omskriva, nytolka och omformulera begrepp och bestämmelser för
att krigsmaterielexporten skall kunna fortgå. Men i Sverige finns en stark
opinion mot krigsmaterielexporten, som inte är utan inflytande. Det finns
starka fredsorganisationer som vid flera tillfällen medverkat till att förhindra
eller avslöja krigsmaterielexport som stridit såväl mot lagstiftning som god
moral.
I detta fält mellan krafter, som önskar upprätthålla krigsmaterielexporten,
och krafter, som eftersträvar att det generella förbudet mot svensk
krigsmaterielexport skall följas - eller att åtminstone en stark restriktivitet
när det gäller undantagen från detta generella förbud upprätthållas - manöv-
rerar den svenska regeringen.
Med anledning av regeringens skrivelse Redogörelse för den svenska
krigsmaterielexporten år 1996 (skr. 1996/97:138) finns det på ett antal
punkter anledning till kritik.
Indonesien och begreppet
"följdleveranser"
I detta fall har regeringen fått åtskillig kritik. Här har
regeringen lyckats tänja bestämmelser för och tolkningen av
begreppet följdleveranser till det yttersta för att man skall
kunna exportera fartygskanoner till Indonesien. Detta innebär
att Sverige fortsätter att exportera vapen till ett land där
kränkningarna av Amnesty International fastslagits som
"grova och omfattande". I konstitutionsutskottets
granskningsbetänkande (1996/97:KU25) Del 1 (s. 77) står
följande att läsa:
Utskottet konstaterar att krigsmaterielinspektören vid utskottets utfrågning
sagt att MR-frågan alltid vägs in när frågan om att bevilja ett tillstånd till
utförsel av krigsmateriel prövas och att denna uppfattning om riktlinjernas
innebörd också omfattas av Exportkontrollrådet. Både
krigsmaterielinspektören och statsrådet Pagrotsky har vid utfrågningarna
medgett att Indonesien brister i fråga om respekt för mänskliga rättigheter.
Regeringen torde ha ansett att Indonesien brister i respekt för mänskliga
rättigheter men att det vid det aktuella tillfället inte rört sig om omfattande
och grova kränkningar. På denna grundval av detta finner utskottet att
regeringen gjort en rimlig bedömning av vad avser riktlinjernas anvisningar
om respekt för mänskliga rättigheter men att regeringen också, med en annan
tolkning av riktlinjerna, vid en totalbedömning skulle kunnat säga nej till
utförsel.
Tydligare än så här kan knappast tänjbarheten i begreppet
följdleveranser demonstreras.
För det första tvingas konstitutionsutskottet till att gissa sig till vad som
kan ligga bakom regeringens ställningstagande. Man skriver att regeringen
"torde ha ansett att Indonesien brister i respekt för mänskliga rättigheter".
För det andra förklaras att krigsmaterielinspektören och statsrådet
Pagrotsky "medgett att Indonesien brister i fråga om respekt för mänskliga
rättigheter". Bristerna är tydligen inte tillräckligt grova eller tillräckligt
omfattande. Organisationer som regelbundet följer utvecklingen på MR-
området med den största omsorg och är ytterst noggranna med sin
dokumentation, såsom Amnesty International och Human Rights Watch gör
en annan bedömning av MR-läget i landet.
För det tredje förklaras i konstitutionsutskottets betänkande att det "vid det
aktuella tillfället inte rört sig om omfattande och grova kränkningar".
Man måste anse det tursamt för de svenska krigsmaterielexportörerna att
tidpunkten för den svenska krigsmaterielexporten så lägligt sammanföll med
en påstådd tillfällig nedgång i brotten mot de mänskliga rättigheterna i
Indonesien.
Bakom detta språkliga konststycke när det gäller att släta över en regerings
undfallenhet för svenska krigsmaterielexportörers särintressen finns en
betydligt brutalare verklighet. Vilka partier och rörelser är det som tillåts
att
verka i Indonesien? Vad händer med dem som opponerar sig mot den
sittande regimens politik? Vilken roll spelar militären? Vilka folks själv-
bestämmanderätt kränker den indonesiska regimen?
Då frågan behandlades i riksdagens utrikesutskott var det fem partier som
reserverade sig mot export av krigsmateriel till Indonesien (utrikesutskottets
betänkande 1996/97: UU6 Krigsmaterielexport).
Svensk utrikespolitik har genom sin export av krigsmateriel till Indonesien
fått en av sina fulaste skamfläckar. Att den uppstått beror på den suddiga och
tänjbara tolkningen av begreppet följdleveranser. Följaktligen måste
begreppet utmönstras ur bestämmelserna för den svenska krigsmateriel-
exporten. Det bör vara samma bestämmelser för följdleveranser som för
andra leveranser av krigsmateriel. Det är det enda vettiga sättet att komma
bort från de gummiparagrafer som gäller i dag.
Brasilien, demokratin och
de mänskliga rättigheterna
Svenska socialdemokratiska regeringar har varit restriktiva
när det gällt export av krigsmateriel till diktaturer i
Latinamerika. Exporten har varit ringa. I dag går flera
latinamerikanska länder mot en demokratisk utveckling.
Detta är dock inget skäl för att man obehindrat skall kunna
exportera vapen till dessa ännu späda demokratier. Ty även
om man har ett demokratiskt statsskick är det ingalunda
säkert att man uppnått någon stabil fred.
Exempelvis var krigsmaterielexporten till Brasilien tidigare obetydlig när
man hade en ren militärdiktatur i landet. Men under 1996 har en krigs-
materielexport till värde av över 180 miljoner kronor accepterats.
Demokratiska val har genomförts i landet. Politiska partier kan verka
någorlunda fritt även om politiska mord fortfarande förekommer - inte minst
på landsbygden.
Brasilien kan visserligen benämnas som en demokrati, men det finns flera
stora frågetecken. Alla som något grubblat över demokratins problem vet att
man inom statsvetenskapen brukar tala om en substantiell, innehållslig,
definition av begreppet och om en formell eller procedural definition. Den
förstnämnda intresserar sig för om de beslut som fattas är i sig är
demokratiska. Den sistnämnda intresserar sig - oavsett beslutens innehåll -
endast för hur själva beslutsprocessen fungerar. En verkligt fungerande
demokrati kan endast finnas där man eftersträvar att leva upp till att
förverkliga båda definitionerna.
Att enbart fästa avseende vid den sistnämnda definitionen är att blunda för
verkligheten. I fallet Brasilien handlar det i mycket hög grad ännu bara om
procedural eller formell demokrati.
Presidenten har mycket stor makt. Han kan sätta det valda parlamentet åt
sidan och regera på dekret. Presidenten använder sig också av detta dekret.
Det sker bland annat i frågor som rör indianbefolkningen, vilken fördrivs och
förjagas från sina områden. Vidare har polis och militär fortfarande en
extraordinär maktställning. Trots att polis och militär bevisligen mördat och
torterat människor döms de till lindriga straff eller undslipper straff.
Gatubarn mördas i de stora brasilianska storstäderna. Ännu har demokratin
inte konsoliderats i Brasilien. Fortfarande är brotten mot de mänskliga
rättigheterna "grova och omfattande". Vänsterpartiet anser att tillstånd för
export av krigsmateriel till Brasilien inte skall ges.
Indien, Pakistan och
Afghanistan som
konfliktområde
Två stora importörer av svensk krigsmateriel är Indien och
Pakistan. Till Indien har Sverige exporterat för 147,7
miljoner kronor och till Pakistan för 189,7 miljoner kronor.
Det är välkänt att det råder ett spänt förhållande mellan dessa
båda länder när det gäller Jammu och Kashmir. Pakistanskt
understödda paramilitära grupper opererar i Kashmir och
bekämpas av indisk militär. På båda sidor begås brott mot
mänskliga rättigheter. Vid ett par tillfällen har det under
efterkrigstiden utbrutit krig eller uppstått krigsliknande
tillstånd mellan de båda länderna.
Det torde även under senare tid blivit ännu mer uppenbart att man inte
skall exportera krigsmateriel till Pakistan. Det är väl känt att pakistanska
trupper i inbördeskriget i Afghanistan uppträtt på talibanernas sida. I denna
del av världen är hotet om stora konflikter alldeles uppenbart mycket
överhängande. Till sådana länder skall Sverige enligt de regler vi har inte
exportera krigsmateriel.
Den svenska regeringen har uttalat sig för stor restriktivitet vad gäller nya
tillstånd för export av krigsmateriel till Indien och Pakistan. Samma
restriktivitet bör gälla alla typer av krigsmateriel till området - även följd-
leveranser.
Övriga länder
Av regeringens skrivelse nämns en rad andra länder till vilka
Sverige exporterar krigsmateriel och där MR-läget lämnar
åtskilligt att önska och till vilka Sverige borde avstå från att
exportera krigsmateriel. Dit hör exempelvis Malaysia,
Singapore, Bangladesh, Bahrain och Sydkorea. När det gäller
dessa länder hänvisar vi till vår motion med anledning av
förra årets skrivelse. MR-läget i dessa länder har inte
förändrats nämnvärt och vi anser fortfarande
krigsmaterielexport till dessa länder som olämplig.
När det gäller Thailand anförde vi i förra årets motion skäl mot
krigsmaterielexport till detta land bl.a. på grund av att landet är part i
tvisten
om Spratly-öarna.
Venezuela är i år en ny stor importör av svensk krigsmateriel. Inte heller
detta land hyser såvitt vi kan se tillräcklig respekt för mänskliga rättigheter.
Det förekommer godtyckliga arresteringar, försvinnanden och utomrättsliga
avrättningar.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att någon åtskillnad i riktlinjer mellan nya leveranser av
krigsmateriel och följdleveranser inte görs,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen i EU-sammanhang måste verka för en mer
restriktiv hållning i frågor om krigsmaterielexporten från hela EU-området,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att samma riktlinjer skall gälla för Övrig krigsmateriel som för
Krigsmateriel för strid,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att svenska regler skall gälla vid samarbete mellan svenska
företag och företag i andra EU-länder när det gäller export av krigsmateriel,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stopp för krigsmaterielexporten till Indonesien,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stopp för krigsmaterielexporten till Indien och Pakistan,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stopp för krigsmaterielexporten till Brasilien,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stopp för krigsmaterielexporten till Malaysia,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stopp för krigsmaterielexporten till Thailand,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stopp för krigsmaterielexporten till Venezuela,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stopp för krigsmaterielexporten till Singapore,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stopp för krigsmaterielexporten till Bahrain,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stopp för krigsmaterielexporten till Sydkorea,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stopp för krigsmaterielexporten till Bangladesh.
Stockholm den 11 juni 1997
Gudrun Schyman (v)
Hans Andersson (v)
Ingrid Burman (v)
Lars Bäckström (v)
Owe Hellberg (v)
Tanja Linderborg (v)
Eva Zetterberg (v)