med anledning av skr. 1996/97:138 Redogörelse för den svenska krigsmaterielexporten
Inledning
I denna motion begränsar vi oss till att kommentera
enskildheter i regeringens skrivelse till riksdagen, i den
ordning de förekommer i skrivelsen. I en kommande motion
avser vi att redogöra mer utförligt för Miljöpartiet de grönas
syn på den svenska krigsmaterielexporten. Det är positivt att
regeringen väljer att på olika områden ge en mer utförlig
information än i tidigare skrivelser. Samtidigt är det
beklagligt att regeringen inte redovisar någon typ av ny
information som tidigare varit sekretessbelagd, utan att
hemlighetsmakeriet kring enskilda exportaffärer består (se
kapitel 4).
Förordet
Det är lätt att vilseleda med statistik. Den svenska
krigsmaterielexporten "motsvarade drygt en halv procent av
världens samlade krigsmaterielexport" under perioden 1992-
1996, kan man läsa i förordet. Men som framgår i senare
statistikavsnitt (sid 14), så uppgick exporten till någonstans
mellan 0,5 och knappt 3,0 % av världshandeln, beroende på
vilken statistik som används. Tyvärr är det också
vilseledande att säga att de totala inköpen av krigsmateriel i
världen har halverats under en femårsperiod.
En kraftiga minskning, enligt Sipris statstik, ägde rum mellan 1987 och
1994. Men under de senaste två åren har exporten stabiliserats. Att
världshandeln med vapen inte fortsatt att minska beror i första hand på att det
i Asien och delvis också i Mellanöstern genomförs omfattande vapeninköp.
Samarbetet inom EU på
exportkontrollområdet
I skrivelsen kan man läsa: "Sverige verkar för en större
öppenhet, framför allt i informationsutbytet om enskilda
länder i syfte att på längre sikt nå ökad samsyn." Ordet
"samsyn" är oroande, eftersom det indikerar att Sverige
verkar för att hela EU på sikt ska tillämpa samma
vapenexportpolitik, något som är den svenska
krigsmaterielindustrins främsta krav. Det skulle betyda att
svenska vapenföretag fick exportera på samma villkor som
franska och brittiska, vilket sannolikt också skulle betyda en
liberalisering av den svenska exportpolitiken.
Det är bra och mycket viktigt att Sverige försöker påverka andra EU-stater
att inta en mer restriktiv hållning till krigsmaterielexport, men det finns
ingen
som helst anledning att ge upp viktiga principregler för den egna
vapenexporten. Tvärtom bör ISP och regeringen skärpa tillämpningen av de
svenska riktlinjerna för krigsmaterielexport. Det är viktigt att såväl
regeringen som exportkontrollrådet håller en egen linje och inte bedriver en
exportlinje där man jämför med andra EU-länder. Det finns allvarliga
indikationer på att så sker. Vi vill också peka på att det inför folkomröst-
ningen klart deklarerades från framför allt Socialdemokraterna att den
svenska hållningen i vapenexportfrågor inte skulle påverkas av ett
medlemskap i EU.
Svensk krigsmaterielexport
1996
Beviljade utförseltillstånd
Som framgår av skrivelsen har utrikesutskottet i ett
betänkande (1995/96:UU3) framhållit att det "förutsätter att
den nya myndighetens verksamhet redovisas i den årliga
redogörelsen för krigsmaterielexporten till riksdagen".
Därför är det mycket anmärkningsvärt att regeringen inte
redovisar antalet ärenden som sedan den 1 februari 1996 har
avgjorts av krigsmaterielinspektören respektive av
regeringen. I stället för att redogöra för detta citeras gällande
regelverk, som säger att ärenden som bedöms vara av
principiell betydelse eller annars av särskild vikt, skall
överlämnas till regeringen för avgörande.
Det är värt att notera att riksdagen hösten 1995 ändrade regeringens
ursprungliga förslag från att sådana ärenden "får" överlämnas till att de
"skall" överlämnas. Skrivelsen borde innehålla en detaljerad redogörelse för
det antal ärenden som överlämnats till regeringen, skälet till överlämnandet
och det totala värdet av de ärenden som avgjorts av regeringen. Först då blir
det möjligt att bedöma om krigsmaterielinspektören har följt riksdagens
intention rörande överlämnanden av vissa ärenden till regeringen.
Uppgifter i massmedia, som har bekräftats av handelsminister Leif
Pagrotsky, gör gällande att ISP under 1996 bara överlämnade ett ärende till
regeringens avgörande. Det förefaller vara en orimlig ansvarsfördelning
mellan inspektören och regeringen. För nog måste det under 1996 ha avgjorts
mer än ett ärende av "principiell betydelse".
Regeringen bör tillsätta en parlamentarisk kommission som skall granska
huruvida ISP har levt upp till riksdagens beslut om att principiellt
betydelsefulla ärenden skall överlämnas till regeringen för avgörande.
Geografisk fördelning
Det är mycket positivt att regeringen för framtiden överväger
att redovisa krigsmaterielexporten på motsvarande sätt som
görs i Norge, vilket skulle betyda att det också redovisas
vilka stater som köpt krigsmateriel av de olika
delkategorierna 1-37.
Regeringen borde i skrivelsen också redovisa summan av alla
exporttillstånd, fördelade land för land, som har beviljats under året. Ska
riksdagen kunna värdera ISP:s och regeringens exportpolitik, så är det
nödvändigt att inte bara ta del av leveransstatistik, som kommer i efterhand,
utan också statistik över lämnade utförseltillstånd.
Regeringen bör över huvud taget verka för en större öppenhet rörande
krigsmaterielexport. I Finland är alla exporttillstånd offentliga. Där framgår
det till och med av röstsiffrorna inom regeringen om denna varit oenig
rörande ett enskilt vapenexportärende.
Det pågår en utveckling i Europa och internationellt mot en ökad öppenhet
både rörande statistik och enskilda krigsmaterielaffärer. Det vore ett viktigt
bidrag till fred och stabilitet om vapenhandeln i högre och högre grad
redovisas helt öppet. Då kan det internationella samfundet snabbare
identifiera och reagera på kapprustningsprocesser. Och då slipper enskilda
stater att överreagera på andra staters förmodade vapeninköp.
Det förekommer två olika argument för sekretess rörande enskilda
krigsmaterielaffärer. Det första är att öppenhet skulle försvåra för det
svenska företaget att konkurrera. Men det är knappast hållbart. De flesta
stora krigsmaterielinköp blir offentliga, redan på upphandlingsstadiet. I
USA, som är världens i särklass största vapenexportör, praktiseras en högre
grad av öppenhet rörande enskilda krigsmaterielaffärer.
Det andra är att öppenhet skulle kunna störa Sveriges förhållande till
utländsk makt. Men också detta argument är mycket tvivelaktigt. Ska Sverige
exportera krigsmateriel till stater som vill dölja sin militära kapacitet? Är
det
inte viktigare att Sverige går i spetsen för internationell öppenhet rörande
enskilda krigsmaterielaffärer?
Det bör enligt vår mening tillsättas en utredning som dels beskriver den
internationella utvecklingen mot ökad öppenhet, dels föreslår hur Sverige
ytterligare ska kunna utöka offentligheten kring vår egen krigsmaterielexport.
Tabell 5, Exporten av krigsmateriel, fördelad på
länder
Enligt riktlinjerna för krigsmaterielexport bör det inte
godkännas ny krigsmaterielexport till stater där det
förekommer "omfattande och grova kränkningar" av
mänskliga rättigheter. Men det framgår att det under 1996
skett krigsmaterielexport till elva stater där det enligt den
svenska sektionen av Amnesty International under 1995
förekom omfattande och grova kränkningar av mänskliga
rättigheter. Exporten till dessa stater uppgick till 784,4 milj
kr, vilket motsvarar 25,4 % av den totala
krigsmaterielexporten.
Staterna är
Bahrain 2,1 milj kr
Bangladesh 3,5
Brasilien 183,5
Indien 147,7
Indonesien 64,5
Republiken Korea 12,9
Oman 0,3
Pakistan 189,7
Singapore 88,3
Tunisien 2,5
Venezuela 89,4
Summa 784,4 milj kr
Det är mycket anmärkningsvärt att en så stor del av den
svenska exporten av krigsmateriel går till stater där det,
enligt Amnesty, förekommer omfattande och grova
kränkningar av mänskliga rättigheter.
Upplåtelse av tillverkningsrätt,
samarbete m.m.
Konstitutionsutskottet har tidigare redovisat en statistisk bild
över alla avtal om tillverkningsrätt och avtal om
samarbetsavtal avseende gemensam utveckling eller
produktion av krigsmateriel, fram till juli 1995.
I utskottets redovisning framgår hur många av tillverkningsavtalen,
respektive samarbetsavtalen som medger vidareexport till stater som inte
godkänts för direktexport från Sverige (där export sker enligt på förhand
upprättade listor eller helt utifrån samarbetslandets bestämmelser).
Det vore av stort värde för debatten om svensk krigsmaterielexport om
regeringen i nästkommande skrivelse vill uppdatera denna statistik och
redovisa vad som hänt sedan det andra halvåret 1995.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige, i arbetet med att "på längre sikt nå ökad samsyn" med
andra EU-stater, skall driva en egen och oberoende vapenexportpolitik som
inte tar intryck av vilka exporttillstånd som andra EU-stater beviljar utan helt
utgår från de svenska riktlinjerna för krigsmaterielexport,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att kommande skrivelser måste innehålla en redogörelse för antal
ärenden som överlämnats till regeringen, skälet till överlämnandet och det
totala värdet av de ärenden som avgjorts av regeringen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att det bör genomföras en extra granskning om huruvida ISP har
levt upp till riksdagens beslut om att principiellt betydelsefulla ärenden skall
överlämnas till regeringen för avgörande,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en redovisning av krigsmaterielexporten, per land och
underkategori, liksom i Norge,
5. att riksdagen begär att regeringen i skrivelse också redovisar summan av
alla exporttillstånd, fördelade land för land, som har beviljats under året,
6. att riksdagen hos regeringen begär en utredning av hur Sverige
ytterligare skall kunna utöka offentligheten kring den svenska
krigsmaterielexporten,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförsts om export av krigsmateriel till länder som grovt kränkt de mänskliga
rättigheterna,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om krigsmaterielexport till Bahrain,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om krigsmaterielexport till Bangladesh,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om krigsmaterielexport till Brasilien,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om krigsmaterielexport till Indien,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om krigsmaterielexport till Indonesien,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om krigsmaterielexport till republiken Korea,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om krigsmaterielexport till Oman,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om krigsmaterielexport till Pakistan,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om krigsmaterielexport till Singapore,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om krigsmaterielexport till Tunisien,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om krigsmaterielexport till Venezuela,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kompletterande redovisning av tillverkningsrättsavtal och
samarbetsavtal.