av andre vice talman Görel Thurdin och Ingbritt Irhammar (c)
Biståndet
Det svenska internationella biståndet hör till vårt lands
viktigaste och mest konkreta utrikespolitiska verksamhet.
Motivet är solidaritet med människor som har det svårt. Det
bör också ses som ett svenskt bidrag till att lösa ett antal
centrala internationella problem som måste lösas om inte
mänsklighetens livsbetingelser gradvis skall försämras och
vår jords överlevnad på sikt hotas. Det bygger således på ett
gemensamt ansvar att angripa i grunden gemensamma
problem och skapa möjligheter för stabilitet och fred.
Biståndsanslaget skiljer sig från andra poster i statens budget genom att
det, normalt, har ett utgiftsmål - 1 procent av bruttonationalinkomsten, BNI.
Behovet av internationellt bistånd är oändligt mycket högre än vad som kan
tillfredsställas över den svenska statsbudgeten. Att dimensionera biståndet
efter behoven är därför orealistiskt. I stället tvingas vi politiskt besluta om
hur
mycket av våra samlade resurser vi är beredda att avsätta som vårt bidrag till
att angripa de stora globala problemen. Eftersom kortsiktiga egenintressen
lätt får företräde framför långsiktiga gemensamma intressen är det särskilt
viktigt att värna om biståndsanslagens nivå. I Sverige har vi under en lång tid
utgått från att ambitionsnivån skall vara att 1 procent av BNI skall gå till
internationellt bistånd.
Att Sveriges bistånd inte kan tillåtas vara opåverkat av Sveriges
ekonomiska utveckling är ofrånkomligt. Det sambandet finns automatiskt.
Kopplingen till BNI gör att biståndets storlek är direkt beroende av hur det
går för Sveriges ekonomi. Att därutöver reducera biståndet med hänvisning
till statsfinansiella problem är svårt att motivera. Det finns inga motiv för
att
de fattigaste och mest utsatta människorna i andra länder skall vara med och
betala det svenska budgetunderskottet. Det kan på sikt också leda till att fler
flyktingar söker hjälp i vårt land.
Vi måste återgå till enprocentsmålet. Regeringen bör ges i uppdrag att
redovisa en plan över hur det svenska biståndet inom 5 år åter skall utgöra 1
procent av BNI.
I biståndet måste också fogas in en särskild riktad uppföljning av den
Världskongress som hölls i Stockholm i augusti 1996 om sexuell exploatering
av barn. Uppföljningen bör genomsyra de delar av biståndet som riktar sig till
grupper eller åtgärder som har koppling till barn.
Allt bistånd som har med barn, kvinnor och familjer att göra bör särskilt
uppmärksamma kunskap om och åtgärder mot sexuella övergrepp på barn.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en plan för att inom fem år åter uppfylla enprocentsmålet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om biståndet och uppföljningen av Världskongressen.