Bakgrund
Barnen bör bli en profilfråga för det svenska biståndet. Vi föreslår att regeringen under de närmaste åren gör en stor satsning för att lyfta fram barnperspektivet i biståndet, och att Sverige 1999 står värd för en internationell konferens om hur FN:s barnkonvention kan förverkligas genom internationellt utvecklingssamarbete.
En satsning på barnen skulle ligga helt i linje med de prioriteringar och inriktningar som föreslås i regeringens budgetproposition. Det övergripande målet för det svenska biståndet är att bekämpa fattigdomen och bidra till rättvisa och demokrati. Enligt propositionen bör en strategi mot fattigdom bygga dels på satsningar på mänskliga resurser, dels på ekonomisk politik för tillväxt. Om denna strategi ska lyckas måste barnens roll och behov synliggöras. Barnen utgör närmare hälften av mänskligheten, och det är under de tidiga åren som respekten för demokrati och mänskliga rättigheter grundläggs.
Det finns flera skäl till att Sverige borde satsa speciellt på barnperspektivet i biståndet. Sverige var pådrivande vid tillkomsten av FN:s barnkonvention, vi är näst största givare till FN:s barnfond Unicef, vi har dokumenterat stor erfarenhet och kompetens av arbete med barn och ungdom i Sverige, och en stor del av det svenska biståndet är inriktat på barns hälsa och utbildning. De närmaste åren finns en unik chans för regeringen att göra barnen till en svensk profilfråga. FN:s barnkonvention har fått nästan global anslutning; Unicef har - mycket tack vare Sverige - anammat barnkonventionen som arbetsverktyg; och barnens roll och rättigheter har fått en ökad uppmärksamhet hos FN-organ, Världsbanken, och biståndsgivande regeringar. Men ingen regering visar ännu vägen. Det finns en roll för Sverige att ta.
Barnbilagan
Den utlovade barnbilagan till budgeten som regeringen nu presenterar innehåller beklagligtvis ingen analys eller konsekvensbeskrivning av förslag till beslut ur barnperspektiv. Detta gäller även biståndsbudgeten. En noggrann läsning av budgetpropositionen visar att barnen och barnets rättigheter bara tas upp under områdena Demokrati och Mänskliga rättigheter, Sociala sektorer (hälsa och utbildning), samt i en handfull landprogram (Bangladesh, Indien, Mellanöstern och Filippinerna). Dessutom ska den nyinrättade expertgruppen för utvecklingsfrågor avlämna en rapport över hur barn kan skyddas genom bättre förståelse av deras ekonomiska roll. Om barnen och arbetet för barnets rättigheter ska få en annan tyngd i biståndspolitiken, krävs en ordentlig genomlysning av barnens roll i samhällsutvecklingen. En sådan analys vore en lämplig uppgift för expertgruppen för utvecklingsfrågor.
SIDA:s policyarbete
Barnperspektivet bör också säkerställas i SIDA:s pågående policyarbete. Enligt propositionen ska regeringen ta fram handlingsprogram för fattigdomsbekämpning och för stödet till demokratins kultur och mänskliga rättigheter. Vidare ska jämställdhetsarbetet konkretiseras och arbetet för en hållbar utveckling redovisas i en särskild skrivelse. Inom dessa fyra områden bör barnens roll som aktör och objekt tydligt lyftas fram. Likaså bör barnens roll och behov föras in i varje landstrategi och i dialogen med mottagarländerna, och inte som nu - sporadiskt.
FN och barnen
I samband med uppföljningen av de stora FN-konferenserna bör Sverige se som sin speciella uppgift att synliggöra barnen, så att de hamnar på den politiska dagordningen. Konfliktförebyggande arbete och katastrofinsatser är andra prioriterade områden enligt propositionen. Dessa frågor får i höst ökad aktualitet genom FN:s studie om barn i väpnade konflikter (Machelstudien). Sverige har spelat en avgörande roll för studiens tillkomst och genomförande, och dess slutrapport ska behandlas hösten 1996 i FN:s generalförsamling. Regeringen bör följa studiens rekommendationer, i synnerhet när det gäller arbetet mot rekryteringen av barnsoldater och mot våldtäkt som krigföringsmetod. I samband med att Sverige 1997 lägger fram sin andra rapport till FN:s kommitté för barnets rättigheter är det lämpligt att regeringen gör en avstämning av hur arbetet fortlöper med att integrera barnperspektivet i biståndet.
1999 är det 10 år sedan FN:s barnkonvention antogs. Ett lämpligt sätt att uppmärksamma barnens roll i biståndet vore att en internationell konferens arrangerades, där intresserade regeringar och organisationer kan delta. Syftet vore att klarlägga barnens roll i den globala samhällsutvecklingen, och att enas om praktiska åtgärder för hur biståndet kan bidra till att förverkliga FN:s konvention om barnets rättigheter. Vi föreslår att Sverige står värd för en sådan konferens.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär en samlad analys av barnets roll i den globala samhällsutvecklingen i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att barnperspektivet ges en central roll i uppföljningen av FN- konferenserna och i SIDA:s pågående policyarbete,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att barnens roll och behov beaktas i SIDA:s landstrategier och i dialogen med mottagarländerna.
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att regeringen bör följa rekommendationerna från FN:s studie om barn i väpnade konflikter, i enlighet med vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige bör undersöka möjligheterna att 1999 arrangera en konferens om hur man genom internationellt bistånd kan bidra till att förverkliga FN:s konvention om barnets rättigheter.
Stockholm den 30 september 1996
Eva Zetterberg (v)
Birgitta Carlsson (c) Inger Davidson (kd) Siri Dannaeus (fp) Margareta E Nordenvall (m) Ewa Larsson (mp) Margareta Israelsson (s)
Gotab, Stockholm 1996