Barnen bör bli en profilfråga för det svenska biståndet. Vi
föreslår att regeringen under de närmaste åren gör en stor
satsning för att lyfta fram barnperspektivet i biståndet, och
att Sverige 1999 står värd för en internationell konferens om
hur FN:s barnkonvention kan förverkligas genom
internationellt utvecklingssamarbete.
En satsning på barnen skulle ligga helt i linje med de prioriteringar och
inriktningar som föreslås i regeringens budgetproposition. Det övergripande
målet för det svenska biståndet är att bekämpa fattigdomen och bidra till
rättvisa och demokrati. Enligt propositionen bör en strategi mot fattigdom
bygga dels på satsningar på mänskliga resurser, dels på ekonomisk politik för
tillväxt. Om denna strategi ska lyckas måste barnens roll och behov
synliggöras. Barnen utgör närmare hälften av mänskligheten, och det är under
de tidiga åren som respekten för demokrati och mänskliga rättigheter
grundläggs.
Det finns flera skäl till att Sverige borde satsa speciellt på barnperspektivet
i biståndet. Sverige var pådrivande vid tillkomsten av FN:s barnkonvention,
vi är näst största givare till FN:s barnfond Unicef, vi har dokumenterat stor
erfarenhet och kompetens av arbete med barn och ungdom i Sverige, och en
stor del av det svenska biståndet är inriktat på barns hälsa och utbildning. De
närmaste åren finns en unik chans för regeringen att göra barnen till en
svensk profilfråga. FN:s barnkonvention har fått nästan global anslutning;
Unicef har - mycket tack vare Sverige - anammat barnkonventionen som
arbetsverktyg; och barnens roll och rättigheter har fått en ökad
uppmärksamhet hos FN-organ, Världsbanken, och biståndsgivande
regeringar. Men ingen regering visar ännu vägen. Det finns en roll för
Sverige att ta.
Barnbilagan
Den utlovade barnbilagan till budgeten som regeringen nu presenterar
innehåller beklagligtvis ingen analys eller konsekvensbeskrivning av förslag
till beslut ur barnperspektiv. Detta gäller även biståndsbudgeten. En noggrann
läsning av budgetpropositionen visar att barnen och barnets rättigheter bara
tas upp under områdena Demokrati och Mänskliga rättigheter, Sociala
sektorer (hälsa och utbildning), samt i en handfull landprogram (Bangladesh,
Indien, Mellanöstern och Filippinerna). Dessutom ska den nyinrättade
expertgruppen för utvecklingsfrågor avlämna en rapport över hur barn kan
skyddas genom bättre förståelse av deras ekonomiska roll. Om barnen och
arbetet för barnets rättigheter ska få en annan tyngd i biståndspolitiken, krävs
en ordentlig genomlysning av barnens roll i samhällsutvecklingen. En sådan
analys vore en lämplig uppgift för expertgruppen för utvecklingsfrågor.
SIDA:s policyarbete
Barnperspektivet bör också säkerställas i SIDA:s pågående
policyarbete. Enligt propositionen ska regeringen ta fram
handlingsprogram för fattigdomsbekämpning och för stödet
till demokratins kultur och mänskliga rättigheter. Vidare ska
jämställdhetsarbetet konkretiseras och arbetet för en hållbar
utveckling redovisas i en särskild skrivelse. Inom dessa fyra
områden bör barnens roll som aktör och objekt tydligt lyftas
fram. Likaså bör barnens roll och behov föras in i varje
landstrategi och i dialogen med mottagarländerna, och inte
som nu - sporadiskt.
FN och barnen
I samband med uppföljningen av de stora FN-konferenserna
bör Sverige se som sin speciella uppgift att synliggöra
barnen, så att de hamnar på den politiska dagordningen.
Konfliktförebyggande arbete och katastrofinsatser är andra
prioriterade områden enligt propositionen. Dessa frågor får i
höst ökad aktualitet genom FN:s studie om barn i väpnade
konflikter (Machelstudien). Sverige har spelat en avgörande
roll för studiens tillkomst och genomförande, och dess
slutrapport ska behandlas hösten 1996 i FN:s
generalförsamling. Regeringen bör följa studiens
rekommendationer, i synnerhet när det gäller arbetet mot
rekryteringen av barnsoldater och mot våldtäkt som
krigföringsmetod. I samband med att Sverige 1997 lägger
fram sin andra rapport till FN:s kommitté för barnets
rättigheter är det lämpligt att regeringen gör en avstämning
av hur arbetet fortlöper med att integrera barnperspektivet i
biståndet.
1999 är det 10 år sedan FN:s barnkonvention antogs. Ett lämpligt sätt att
uppmärksamma barnens roll i biståndet vore att en internationell konferens
arrangerades, där intresserade regeringar och organisationer kan delta. Syftet
vore att klarlägga barnens roll i den globala samhällsutvecklingen, och att
enas om praktiska åtgärder för hur biståndet kan bidra till att förverkliga FN:s
konvention om barnets rättigheter. Vi föreslår att Sverige står värd för en
sådan konferens.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär en samlad analys av barnets roll i den
globala samhällsutvecklingen i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att barnperspektivet ges en central roll i uppföljningen av FN-
konferenserna och i SIDA:s pågående policyarbete,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att barnens roll
och behov beaktas i SIDA:s landstrategier och i dialogen med
mottagarländerna.
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att regeringen bör
följa rekommendationerna från FN:s studie om barn i väpnade konflikter, i
enlighet med vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige bör
undersöka möjligheterna att 1999 arrangera en konferens om hur man genom
internationellt bistånd kan bidra till att förverkliga FN:s konvention om
barnets rättigheter.
Stockholm den 30 september 1996
Eva Zetterberg (v)
Birgitta Carlsson (c)
Inger Davidson (kd)
Siri Dannaeus (fp)
Margareta E Nordenvall (m)
Ewa Larsson (mp)
Margareta Israelsson (s)