Internationellt utvecklingssamarbete med kvinnoperspektiv
De stora globala orättvisorna kan inte lösas utan global
solidaritet. För oss är det därför viktigt att biståndet bygger
på samarbete inom ramen för ett globalt välfärdssamhälle
med ömsesidiga beroenden, givanden och taganden. Det är
därför viktigt att bryta den traditionella beroendekultur som
finns i vissa mottagarländer och ersätta den med verkligt
utvecklingsarbete. Samtidigt är det nödvändigt att behålla
inriktningen på fattigdomsbekämpning.
Det överordnade målet för Sveriges internationella utvecklingssamarbete är
att höja de fattiga folkens levnadsnivå. Biståndet skall bidra till
resurstillväxt,
ekonomisk och social utjämning, ekonomisk och politisk självständighet, en
demokratisk samhällsutveckling, framsynt hushållning med naturresurser och
omsorg om miljön, samt jämställdhet mellan kvinnor och män i
mottagarländerna. Med biståndet kan vi stödja utvecklingsländernas
ansträngningar att skapa lika möjligheter, rättigheter och skyldigheter för
kvinnor och män.
1992 betonade FN:s konferens för miljö och utveckling kvinnornas
betydelse för en miljömässigt hållbar utveckling. 1993 slog FN:s
världskonferens om de mänskliga rättigheterna fast att jämställdhet är en
fråga om mänskliga rättigheter, inte en särskild kvinnofråga. På FN:s
konferens om befolkning och utveckling år 1994 framhölls vikten av
utbildning för kvinnorna för att minska befolkningstillväxten. För en
långsiktigt hållbar samhällsutveckling är jämställdhetsfrågorna av allra
största vikt. 1995 på FN:s kvinnokonferens i Kina fastställdes att
mainstreaming ska införas i all planering och beslutsfattande, dvs
kvinnoperspektivet ska vara med från början precis som ekonomin och
genomförandefrågorna.
Tyvärr råder idag stor obalans mellan kvinnors och mäns arbetsbörda och
mellan deras tillgång till resurser och makt. Kvinnorna utgör hälften av
jordens befolkning, men deras möjligheter att påverka, delta i och dra fördel
av utvecklingen är i de flesta länder små.
Det är därför med tillfredsställelse vi konstaterar att jämställdhet, som ett
mål för Sveriges internationella utvecklingssamarbete, tillstyrktes av
riksmötet 1995/96 och att regeringen i sin proposition betonade vikten av att
jämställdhet integreras i hela utvecklingssamarbetet.
Saneringen av de offentliga finanserna har nödvändiggjort ett avsteg från
enprocentsmålet, och biståndsanslaget minskar nu från 0,83 % av BNI
innevarande budgetår till 0,7 % nästa år. Vi är medvetna om att det har varit
nödvändigt på grund av det statsfinansiella läget. Nationell soliditet är
nödvändig för att kunna upprätthålla internationell solidaritet. Ambitionen
bör emellertid vara att Sverige åter skall uppnå enprocentsmålet för
biståndsramen när de statsfinansiella förutsättningarna föreligger.
En återgång till enprocentsnivån är en internationellt betydelsefull
symbolfråga, varför den av det skälet bör prioriteras. Biståndet har dessutom
en säkerhetsskapande funktion och spelar en viktig roll inom det vidgade
säkerhetspolitiska begreppet.
Som medlem i EU har vi nu dessutom möjlighet att tillsammans med andra
länder i Europa bistå den fattiga delen av världen. Sverige bör vara
pådrivande och verka för att de målsättningar vi fastlagt även prioriteras i
EU:s internationella utvecklingssamarbete.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att jämställdhet integreras i hela utvecklingssamarbetet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige, när ekonomin så tillåter, åter skall avsätta 1 % av BNI
till utvecklingssamarbtet med u-länderna,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att de målsättningar som fastlagts beträffande biståndsmålen även
prioriteras i EU:s internationella utvecklingssamarbete.
Stockholm den 4 oktober 1996
Monica Green (s)
Inger Segelström (s)
Berit Andnor (s)
Birthe Sörestedt (s)
Siw Wittgren-Ahl (s)
Eva Arvidsson (s)
Elisebeht Markström (s)