Den svenska S:ta Katarina evangelisk-lutherska församling i
S:t Petersburg är stadens äldsta icke-ortodoxa församling,
grundad samma år som staden själv, 1703, och med rötterna i
1630-talets svenska Ingermanland.
Kring denna församling kretsade det rikssvenska och finlandssvenska livet
i S:t Petersburg under mer än tvåhundra år. Som mest hade man ca 7 000
medlemmar och revolutionsåret 1917 var man drygt 5 000. Efter oktober-
revolutionen reducerades medlemsantalet på kort tid till något hundratal.
Församlingens kyrka är centralt belägen vid Lilla Stallhovsgatan, en
tvärgata till Nevskij Prospekt. Den första egentliga kyrkobyggnaden
uppfördes 1769. Den revs efter ett sekel för att efterträdas av dagens
kyrkobyggnad, färdigställd 1865.
I rättsligt och administrativt hänseende hörde församlingen aldrig till
Svenska kyrkans utlandsförsamlingar utan lydde under ryska myndigheter
men den åtnjöt en långtgående självstyrelse. Verksamheten som också
omfattade fattigvård, skolor, barnhem och ålderdomshem finansierades
genom donationer och genom uthyrning av fastigheter som uppförts på
kyrkotomten.
Villkoren blev naturligtvis oerhört svåra för församlingen efter den ryska
revolutionen. Efter det att den siste kyrkoherden, Artur Malin, flytt staden
sommaren 1918 förrättades gudstjänsterna av finska och tyska pastorer. Trots
dessa svårigheter fortsatte emellertid kyrkolivet. Så sent som 1921 hölls 24
gudstjänster och nio nattvardsgångar med sammanlagt 115 nattvardsgäster.
Femton barn konfirmerades och två vigslar och ett dop ägde rum.
Så småningom blev situationen dock ohållbar och kyrkorådet beslöt att
söka permanent stöd från Sverige för att klara ekonomin. Men detta lyckades
inte och 1936 tvingades man överlämna kyrkan till de sovjetiska myndig-
heterna. Både Sveriges konsul i Leningrad, Einar Ytterberg, och ärkebiskop
Eidem deltog aktivt i arbetet för att försöka rädda kyrkan. I en skrivelse till
utrikesministern framhöll Ytterberg: "Då församlingen numera utgörs endast
av ett tjugotal nära nog medellösa personer, måste hjälpen komma utifrån."
Idag, 60 år senare, används kyrkan för bollspel och gymnastik. Den ligger
vägg i vägg med "Sverigehuset", som inom ett år - efter omfattande
renovering - kommer att stå färdigt som centrum för svensk representation
och verksamhet i S:t Petersburg. Det vore därför tragiskt om inget görs för att
ta hand om denna kyrkobyggnad. Den är i dåligt skick och blir allt sämre ju
längre tiden går.
Den svenska församlingen på endast ett tjugotal medlemmar klarar inte
ensam uppgiften att ta hand om kyrkan. Hjälpen måste "komma utifrån" för
att citera konsul Ytterberg.
Runt om i S:t Petersburg pågår idag en febril verksamhet för att återställa
gamla kyrkobyggnader. Simbassängen i tyska kyrkan rivs, väggmålningarna i
den armeniska kyrkan tvättas fram, kyrkklockor och kors reses.
Församlingsverksamheterna tar fart.
Rimligen bör Svenska kyrkan känna ett ansvar för situationen i S:t
Petersburg. Svenska kyrkan stödjer evangelisk-luthersk verksamhet på många
håll i världen, inte minst i Baltikum. Man har ett tidigare engagemang genom
dåvarande ärkebiskopen Eidem och rimligen ett intresse av att en aktiv och
levande församlingsverksamhet ånyo kan uppstå i S:t Petersburg.
Men ansvaret är enligt vår mening vidare än så; Sverige har en historia att
värna i S:t Petersburg. Nordvästra Ryssland och S:t Petersburg är prioriterade
områden för Sveriges aktiviteter i vårt närområde. Allt fler svenska företag
etablerar sig i S:t Petersburg. Antalet svenskar blir fler och fler. En svensk
församling, en svensk kyrka och en växande församlingsverksamhet skulle
vara av stor betydelse för många. Ur statens synpunkt vore det också en skam
om kyrkobyggnaden tilläts att förfalla ytterligare, mitt framför ögonen på
varje besökare till det nya "Sverigehuset", vårt lands ansikte utåt i S:t
Petersburg.
Mot angiven bakgrund bör regeringen ta initiativ till att i samråd och
samarbete med Svenska kyrkans centralstyrelse få till stånd en åter-
upprustning av den svenska församlingens kyrkobyggnad i S:t Petersburg.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder i syfte att i samarbete med Svenska kyrkan få till stånd en
återupprustning av den svenska församlingens kyrkobyggnad i S:t
Petersburg.