Världens fattiga blir allt fattigare. Dessutom feminiseras
fattigdomen. Världsbanken har i en rapport framhållit att en
satsning på kvinnorna är en förutsättning för att förbättra
ekonomin i världens fattiga länder. Det är också en viktig
förutsättning för att komma tillrätta med den allt snabbare
befolkningstillväxten.
Det är kvinnorna som bär huvudansvaret för familjens försörjning i de
flesta u-länder. De ser till att producera och skaffa mat och använder sina
pengar först och främst till barnens och familjens bästa. Ändå har nästan allt
bistånd riktats till män.
Enprocentsmålet har under två decennier markerat ett moraliskt åtagande
att försöka lindra nöd och bidra till en positiv utveckling för människor i
världens fattigaste länder. Kvinnorna är i majoritet bland dessa. Globalt sett
är Sverige fortfarande ett rikt land. Våra ekonomiska problem får därför inte
gå ut över dem som har det allra sämst. En-procentsmålet måste återställas.
Regeringen bör återkomma till riksdagen med en redovisning av hur en
återgång skall ske.
En biståndssatsning på den "gröna sektorn" och livsmedelsförsörjningen
och på tillgång till rent vatten är av största betydelse. Förutsättningarna för
utvecklingsländerna att själva klara livsmedelsförsörjningen för sina
medborgare är helt avgörande för den globala fattigdomsbekämpningen och
har betydelse för möjligheten till utveckling i de allra fattigaste länderna. En
viktig uppgift för svenskt bistånd är därför att satsa på demokratiutveckling
och kvinnors utbildning. En kvinna som fått utbildning och kan bestämma
över sin egen situation och försörja sig, föder inte fler barn än hon kan ta
hand om. Satsningar på kvinnor är således en viktig förutsättning för att
kunna hindra befolkningsexplosionen, som i sig är ett hot mot jordens
överlevnad.
Vi vill också fästa uppmärksamheten på de unga kvinnornas situation i de
snabbt växande storstadsgettona. Deras försörjningsmöjligheter måste
särskilt uppmärksammas, så att inte allt fler riskerar att bli offer för
brottslig
verksamhet och prostitution.
Kvinnors och barns rätt måste stärkas. Barnens rättigheter måste intensifi-
eras inom ramen för det svenska biståndet. Särskilt bör förekomsten av
omskärelse, gatubarn och barnprostitution uppmärksammas. Detta måste ske
utifrån FN:s barnkonvention som fortfarande fem år efter antagandet inte
ratificerats.
Även frågan om prenatal könsdiskriminering och användandet av
fosterdiagnostik och abort i barnbegränsande syfte måste ytterligare
uppmärksammas. Kvinnans rätt till abort bör erkännas och rätten till hälso-
och sjukvård jämställas med männens.
Under en tid fanns särskilda s.k. kvinnohandläggare vid biståndskontoren.
Förståelsen för kvinnornas betydelse ökade då. Idag går dock biståndsmedlen
i huvudsak till männen och deras verksamheter.
Vi är intresserade av en utvärdering av effekterna av bistånd direkt riktat
till kvinnor respektive direkt till män. Vi föreslår därför att en försöks-
verksamhet med en begränsad summa av nya biståndsmedel från Sverige på
försök under en tvåårsperiod fördelas lika mellan projekt som drivs av
kvinnor och går till kvinnor och projekt som drivs av män och går till män.
Ett sådant försök skulle kunna ge en värdefull kunskap för vilken typ av
bistånd som kan ge mest och bäst resultat i framtiden.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om enprocentsmålet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om satsningar på demokratiutveckling och kvinnors utbildning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om de unga kvinnornas situation,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om barnens rättigheter,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en försöksperiod med hälften av biståndsmedlen riktade direkt till
kvinnor, hälften till män.
Stockholm den 3 oktober 1996
Ingbritt Irhammar (c)
Rigmor Ahlstedt (c)
Marianne Andersson (c)
Margareta Andersson (c)
Birgitta Carlsson (c)
Birgitta Hambraeus (c)
Karin Israelsson (c)
Ingrid Skeppstedt (c)
Karin Starrin (c)
Görel Thurdin (c)
Kerstin Warnerbring (c)
Marie Wilén (c)