Världens fattiga blir allt fattigare. Dessutom feminiseras fattigdomen. Världsbanken har i en rapport framhållit att en satsning på kvinnorna är en förutsättning för att förbättra ekonomin i världens fattiga länder. Det är också en viktig förutsättning för att komma tillrätta med den allt snabbare befolkningstillväxten.
Det är kvinnorna som bär huvudansvaret för familjens försörjning i de flesta u-länder. De ser till att producera och skaffa mat och använder sina pengar först och främst till barnens och familjens bästa. Ändå har nästan allt bistånd riktats till män.
Enprocentsmålet har under två decennier markerat ett moraliskt åtagande att försöka lindra nöd och bidra till en positiv utveckling för människor i världens fattigaste länder. Kvinnorna är i majoritet bland dessa. Globalt sett är Sverige fortfarande ett rikt land. Våra ekonomiska problem får därför inte gå ut över dem som har det allra sämst. En-procentsmålet måste återställas. Regeringen bör återkomma till riksdagen med en redovisning av hur en återgång skall ske.
En biståndssatsning på den "gröna sektorn" och livsmedelsförsörjningen och på tillgång till rent vatten är av största betydelse. Förutsättningarna för utvecklingsländerna att själva klara livsmedelsförsörjningen för sina medborgare är helt avgörande för den globala fattigdomsbekämpningen och har betydelse för möjligheten till utveckling i de allra fattigaste länderna. En viktig uppgift för svenskt bistånd är därför att satsa på demokratiutveckling och kvinnors utbildning. En kvinna som fått utbildning och kan bestämma över sin egen situation och försörja sig, föder inte fler barn än hon kan ta hand om. Satsningar på kvinnor är således en viktig förutsättning för att kunna hindra befolkningsexplosionen, som i sig är ett hot mot jordens överlevnad.
Vi vill också fästa uppmärksamheten på de unga kvinnornas situation i de snabbt växande storstadsgettona. Deras försörjningsmöjligheter måste särskilt uppmärksammas, så att inte allt fler riskerar att bli offer för brottslig verksamhet och prostitution.
Kvinnors och barns rätt måste stärkas. Barnens rättigheter måste intensifi- eras inom ramen för det svenska biståndet. Särskilt bör förekomsten av omskärelse, gatubarn och barnprostitution uppmärksammas. Detta måste ske utifrån FN:s barnkonvention som fortfarande fem år efter antagandet inte ratificerats.
Även frågan om prenatal könsdiskriminering och användandet av fosterdiagnostik och abort i barnbegränsande syfte måste ytterligare uppmärksammas. Kvinnans rätt till abort bör erkännas och rätten till hälso- och sjukvård jämställas med männens.
Under en tid fanns särskilda s.k. kvinnohandläggare vid biståndskontoren. Förståelsen för kvinnornas betydelse ökade då. Idag går dock biståndsmedlen i huvudsak till männen och deras verksamheter.
Vi är intresserade av en utvärdering av effekterna av bistånd direkt riktat till kvinnor respektive direkt till män. Vi föreslår därför att en försöks- verksamhet med en begränsad summa av nya biståndsmedel från Sverige på försök under en tvåårsperiod fördelas lika mellan projekt som drivs av kvinnor och går till kvinnor och projekt som drivs av män och går till män. Ett sådant försök skulle kunna ge en värdefull kunskap för vilken typ av bistånd som kan ge mest och bäst resultat i framtiden.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om enprocentsmålet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om satsningar på demokratiutveckling och kvinnors utbildning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de unga kvinnornas situation,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om barnens rättigheter,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en försöksperiod med hälften av biståndsmedlen riktade direkt till kvinnor, hälften till män.
Stockholm den 3 oktober 1996
Ingbritt Irhammar (c)
Rigmor Ahlstedt (c) Marianne Andersson (c) Margareta Andersson (c) Birgitta Carlsson (c) Birgitta Hambraeus (c) Karin Israelsson (c) Ingrid Skeppstedt (c) Karin Starrin (c) Görel Thurdin (c) Kerstin Warnerbring (c) Marie Wilén (c)