EU:s medlemsländer har slutit flera avtal med icke- medlemsländer. Avtalen gäller i huvudsak handel och ekonomi, men omfattar också samarbete i kulturella och sociala frågor. Man har upprättat associationsavtal till olika länder i Östeuropa, t.ex. Lettland och till vissa medelhavsländer, t.ex. Tunisien. I och med att man önskar knyta OSS-länderna närmare EU har s.k partnerskaps- och samarbetsavtal avtal mellan EU och deras medlemsstater upprättats. I alla avtalen nämns de mänskliga rättigheterna i de inledande artiklarna. I oktober behandlades associationsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och Marocko, och fyra partier röstade mot att Sverige skulle underteckna avtalet. I EU:s utrikesutskott röstade en tredjedel av ledamöterna också mot avtalet. Skälet var det samma i båda fallen: Marockos ockupation sedan 20 år tillbaka av Västsahara, bristande respekt för såväl FN:s resolutioner som de mänskliga rättigheterna.
I avtalet med Marocko är artikeltexten svagare än i övriga avtal. Man nämner där mänskliga rättigheter som en "inspiration för gemenskapens och Marockos inrikes- och utrikespolitik och en väsentlig beståndsdel i avtalet". I andra avtal talar man om dem som en bas, en grund för samarbetet. Är det en brist på kommunikation mellan avtalskonstruktörerna som gör, att man inte har samma skrivningar om mänskliga rättigheter i avtalen eller är det ett olycksfall i arbetet?
I partnerskaps- och samarbetsavtalen avtalen med de fyra OSS-länderna Uzbekistan, Armenien, Azerbajdzjan och Georgien, som nyligen varit uppe för beslut i riksdagen, poängteras de mänskliga rättigheterna tydligare. Snart blir ett avtal aktuellt med Slovenien. Med tanke på EU:s engagemang i just frågor av detta slag, som har resulterat i skarpa uttalanden mot vissa länders brist på respekt för de mänskliga rättigheterna och i ett par fall resulterat i sanktioner, borde det ligga i unionens intresse att i alla avtal speciellt fram- hålla och betona rättigheterna med dem med samma skrivning. EU:s upp- fattning om vad respekt för de mänskliga rättigheterna innebär måste förut- sättas vara konstant och inte skifta i takt med om det t.ex. är ett associtions- eller partnerskapsavtal som ingås eller med vilket land man skall sam- arbeta.
FN:s förklaring och konventioner om vad mänskliga rättigheter innebär förändras inte till innehållet utan är absolut. Att olika länder är på olika avstånd från målet ändrar inte på målets innehåll eller de krav som ställs för att målet skall anses uppfyllt.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige i EU bör verka för att associeringsavtalen, partnerskaps- och samarbetsavtalen eller liknande avtal som EU ingår med andra länder har samma skrivning om respekten för de mänskliga rättigheterna.
Stockholm den 3 april 1997
Bodil Francke Ohlsson (mp)
Gotab, Stockholm 1997