med anledning av prop. 1996/97:160 Långsiktigt hållbara trafiklösningar i Stockholm och Göteborg
Dennispaketet och
Inespaketet
Vi vill inledningsvis avvisa vad propositionens titel antyder
om att de förslag angående trafiklösning för Stockholm som
regeringen föreslår skulle vara "Långsiktigt hållbara". Enligt
vår bedömning är lösningen inte hållbar vare sig ur trafik-,
miljö-, hälso- eller sysselsättningssynpunkt. Miljöpartiet de
gröna har alltsedan partiet bildades aktivt verkat för att
förändra stadsbilden så att livskvaliteter som miljö och hälsa
ges större prioritet i trafiksystemen. Trots att trafiken i
Stockholmsregionen sedan efterkrigstiden ökat alltmer har
inga reellt trafikdämpande åtgärder genomförts. Trots att
kollektivtrafiken byggts ut och förnyats, har investeringarna i
denna storleksmässigt legat långt ifrån investeringarna i
vägtrafiken. Stora delar av stadsbilden domineras av hänsyn
till vägtrafikflöden framför hänsyn till hälsa eller miljö.
Vägtrafiken har bit för bit trängt ut de för en storstad så
viktiga grönområdena, och de trafikplaner som beslutades
om i det s.k. Dennispaketet var inget undantag, vilket i
princip alla miljöorganisationer och ett flertal andra
organisationer i Stockholm insåg. Peter Steen, projektledare
för Forskningsgruppen för miljöstrategiska studier, säger i en
intervju: "Bilismen har en inneboende, ohämmad dynamik
som gör att den kommer att ta över allt mer" (Miljöaktuellt
15 maj 1997, s. 6). Ansvaret för att förhindra denna
utveckling ligger enligt Miljöpartiet de gröna hos
medborgarna själva och i förlängningen därmed hos
politikerna. Tyvärr har de trafiklösningar som diskuterats i
storstäderna alltför mycket präglats av vissa lobbygrupper
vars uppdragsgivare skulle kunna tjäna pengar på bilismens
fortsatta expansion. Vi konstaterar att den nuvarande
lösningen som på vissa håll kallats för "Inespaketet" är en
något fernissad version av samma trafikpolitiska tänkande
som låg bakom det miljöfientliga Dennispaketet. När
regeringen i mitten av februari i år lät avisera att man nått en
överenskommelse med centern kring Dennispaketet, var det
många som drog en lättnadens suck. När denna uppgörelse
sedan synats närmare i sömmarna, och Inespaketet landat på
riksdagens bord i form av den aktuella propositionen, visar
det sig att vissa förbättringar skett, dock inte tillräckligt
långtgående.
Väginvesteringarna och
miljön
De projekt som föreslogs i Dennispaketet, Ringleden och de
yttre tvärlederna, bidrar alla på sitt sätt (om de genomförs)
till en negativ utveckling i Stockholm. Väster- och
Österleden gjorde sig snabbt impopulära då det visade sig att
de skulle skära rätt igenom obruten mark med högt
skyddsvärde. Likaså innebar de yttre tvärlederna ingrepp i
naturen på ett oacceptabelt sätt för en storstad. Södra länken
är som en del i ringen-projektet en möjlighet för fortsatt
expansion av bilismen. Lagen om Nationalstadsparken sattes
för första gången på prov mot genomförandet av Norra
länken och bestod provet; Norra länken kan enligt
regeringsrätten inte genomföras med nuvarande utformning
tack vare skyddslagstiftning av Nationalstadsparken. Vi kan
dock konstatera, att någon miljökonsekvensbeskrivning för
det s.k. Inespaketet, dvs den "nya" lösningen, inte upprättats,
vilket torde vara ett grundläggande villkor för fortsatt arbete.
Miljöpartiet de gröna motsätter sig bestämt ett genomförande av Norra
länken eftersom de modifierade planer som presenterats ändå kommer att
leda till att dels stimulera ökad trafik och därmed efterföljande
miljökonsekvenser, dels göra oförsvarliga intrång i Nationalstadsparken. Vi
anser att en miljökonsekvensbeskrivning, oavsett utgången av besluts-
processen kring trafiklösningarna för regionen, måste genomföras och antas.
Liksom vi ställer oss negativa till genomförandet av Norra länken så ställer
vi oss negativa till ringenprojektet i dess helhet inklusive de yttre
tvärlederna.
Vi menar att en viss utbyggd direkt förbindelse som Södra länken skulle
utgöra kan vara nödvändig inte minst med tanke på de boendes situation i
Hammarbyområdet. Dock anser vi att Södra länken är alltför över-
dimensionerad - i synnerhet som Österleden nu utgått ur förslaget. Norrorts-
leden är ytterligare ett exempel där intrång i naturmiljön och landskapet talar
för att det trafikpolitiska tänkandet för storstäderna måste omprövas.
Väginvesteringarna och
ekonomin
Trots pågående behandling påbörjade Vägverket omfattande
arbeten med projektet genom att spränga för arbetstunnlar
m.m. Förutom dessa förberedelser har Vägverket vidtagit en
hel del andra förberedelser för andra vägbyggen. Att
beslutsprocessen har varit utdragen har helt visst lett till stora
kostnadsökningar för Vägverket, och regeringen beskriver i
propositionen även de kostnadsökningar som kommer att ske
till följd av att planerna för Norra länken måste modifieras
för att projektet skall vara lagligt. Vidare har den starka
folkliga opinionen lett till att man sett sig nödgad att starta
ett "Kommunikationskansli för Dennisöverenskommelsen"
samt spritt massutskick till hushållen och annonserat i
dagstidningar m.m.
Det är uppenbarligen så, att det finns ett grundläggande fel någonstans när
beslut först fattas, och genomförandet sedan fördyras ytterligare med
åtskilliga miljoner för att medborgarna måste övertalas till att förlika sig med
beslutet. I en sådan situation blir myndighetens roll dessutom oklar, eftersom
dess uppgift att följa upp och genomföra politiska beslut även innebär att
man blir en stark part i en pågående samhällsdebatt. Vi vill uppmärksamma
denna situation och anser att frågan bör belysas. En översyn av Vägverkets
informationsinsatser ur ett demokratiskt perspektiv är nödvändigt. Hittills har
projekten fördyrats med åtskilliga miljoner, men hur mycket det exakt rör sig
om, är svårt att säga. Jämfört med de ursprungliga beräkningarna från 1992,
har man i dagsläget överskridit kalkylerna för Norra länken-projektet med
minst en miljard, p.g.a. dels förseningar, dels den "miljöanpassning" man
hänvisar till. I den proposition som framlagts av regeringen framgår inga
andra fördyringar än denna "miljöanpassningsmiljard". Övriga fördyringar
framgår inte heller i vårbudgeten där regeringen i stort redogjorde för de
förändringar som avsågs med det havererade Dennispaketet. Vi finner detta
mycket anmärkningsvärt och menar att regeringens redovisning, där
väginvesteringarnas minskning endast redovisas jämfört med de ursprungliga
beräkningarna, är direkt missledande. Regeringen bör snarast redovisa till
riksdagen hur kostnadsutvecklingen för de olika delprojekten skett.
Riksdagen begärde i betänkandet 1994/95:TU22 att regeringen till
riksdagen skulle göra en redovisning av Dennisöverenskommelsens
ekonomiska förutsättningar: "Utskottet anser därför att regeringen snarast
möjligt bör redovisa för riksdagen en hållbar modell för hur planerade trafik-
och miljöinvesteringar i Stockholmsområdet kan genomföras i för
statsfinanserna kontrollerbara former." Den proposition som regeringen nu
lägger fram, nära två år efter att riksdagen begärde redovisningen, är
undermålig även på denna punkt. Regeringen aviserar att drift och underhåll
av vägarna skall bekostas av staten samt att "1000 miljoner kronor per år
erfordras i extra intäkter från Stockholmsregionen för att inte investeringarna
skall innebära ökade statsfinansiella kostnader". Med andra ord, för att de
utställda statliga garantierna inte skall infrias så måste intäkterna uppgå
till
en miljard, som från och med år 1999 utbetalas av staten.
Skulden för väginvesteringarna uppges vidare uppgå till 17 600 miljoner
kronor år 2004. Sedan skall skulderna vara återbetalda på 29 år. Trots att
staten skulle ta på sig ett större ekonomiskt ansvar, så noterar vi att
väginvesteringarna nu skall bekostas av regionens samtliga invånare, något
som vi anser vara helt felaktigt med tanke på att denna kostnad kommer att
ställas mot andra, betydligt angelägnare åtgärder inom regionens olika
ansvarsområden. Det finns alltså en betydande risk för att de statliga
garantier som utställts kommer att behöva infrias, alternativt finansieras
återbetalningen av regionens invånare via mindre önskvärda lösningar.
Statliga garantier
Vi ifrågasätter även skarpt att de statliga garantier som
riksdagen beslutade om mot bakgrund av dåvarande
finansieringslösning inom Dennispaketets ramar fortfarande
skulle gälla. Tvärtom borde det vara högst rimligt att
ompröva beslutet med tanke på att såväl de politiska som de
sakliga förutsättningarna för projektet kraftigt förändrats. Vi
kräver att riksdagen omprövar och upphäver dessa garantier.
Miljöpartiet har länge menat att ekonomiska styrmedel är ett
av de mest effektiva verktyg som finns för att dämpa
biltrafiken med hänsyn till miljön. I Stockholm skulle ett
miljöstyrande avgiftssystem ha en mycket stor betydelse för
den framtida hälso-, miljö- och trängselutvecklingen. I
dagsläget finns redan befintlig och funktionell teknik som
skulle kunna införas. Dock krävs ett riksdagsbeslut för detta.
Regeringen har sedan en tid tillbaka gett förespeglingar om
att man förhöll sig positiv till miljöstyrande avgiftssystem. I
liggande proposition finns dock inget konkret förslag till
detta, varför vi begär att regeringen snarast återkommer till
riksdagen med ett lagförslag som gör det möjligt att införa
miljöavgifter genom betalstationer i Stockholm. Regeringen
hänvisar till att ett sådant förslag inte är genomförbart då det
förutsätter blocköverskridande majoritet. Vi beklagar att
regeringen inte haft modet, klarheten och viljan att kunna
genomföra denna lösning med denna enda förevändning som
orsak.
Vi avvisar regeringens förslag om förändringar i trafiklösningens innehåll i
Stockholm, liksom vi avvisar att riksdagen skall godkänna drift och
underhåll av de nya vägarna som regeringen föreslår skall byggas. Detta
emedan vi ej önskar att de återstående spillrorna av Dennispaketet alls
genomförs utan att regeringen skyndsamt tar initiativ till att förhandla fram
en helt ny lösning för Stockholmsregionen med större hänsyn miljö och
hälsa. Vi vill därför avslå regeringens proposition i de delar som avser
Stockholm.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår proposition 1996/97:160 i de delar som avser
Stockholmsområdet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om miljökonsekvensbeskrivning för den "nya" trafiklösningen i
Stockholmsområdet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en översyn av Vägverkets informationsåtgärder i samband med
Dennisöverenskommelsens genomförande,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nya förhandlingar,
5. att riksdagen beslutar att upphäva de statliga garantier som nämns i
motionen.