Inledning
Sedan avregleringen av taxibranschen 1990 har det hänt ganska mycket. Antalet taxibilar har ökat i framför allt storstadsregionerna, men utbudet har ökat mer än efterfrågan. Anledningen till att utbud och efterfrågan inte är i balans beror antagligen på den generella utvecklingen i Sverige de senaste åren. Medan allt fler personer blivit arbetslösa och sett sig om efter nya arbetsuppgifter har köpkraften minskat vilket gjort att en så pass konjunkturkänslig produkt som taxi har drabbats tydligt av lågkonjunkturen. Sedan omregleringen har en del andra kringregleringar uppstått. Bland annat har länsstyrelser arbetat aktivt för att få igenom en taxiförarlegitimation där bl.a. vandelsprövning ingår i bedömningen. Att uppbära tillstånd att driva taxiföretag har blivit ganska så enkelt. Dessa är några av de åtgärder man genomfört för att komma åt en bransch som är misstänkt för fiffel och andra oegentligheter. Ambitionerna har bland annat varit att höja passagerarnas säkerhet och komma åt skattefusk.
Arbetsvillkoren
Sedan avregleringen har det inte gjorts någon generell utvärdering av dess konsekvenser. Men sanningen är att taxibranschen i högsta grad borde vara föremål för utredning. Nyetableringen har varit alltför omfattande. Det finns de som talar om att taxinäringen egentligen är körd i botten. Det går helt enkelt inte att driva åkeriverksamhet på ett lagenligt sätt om man inte antingen äger och kör sin egen bil och arbetar maximalt men tar ut en låg lön eller arbetar under särskilt fördelaktiga villkor med låg konkurrens. Problemen för taxiförarna är många. Medan taxiväxlarna och de stora taxiföretagen jagar vinster så blir förarna även "jagade" från myndigheterna. Samtidigt måste de kunna klara sig på sin inkomst som ofta är delvis eller helt provisionsbaserad. Taxiförare har det svårt idag med långa pass - oftast längre än tillåtet. Det är mycket enkelt att manipulera med förarboken som varje taxiförare bär med sig. Uttröttade taxiförare sliter på sin egen hälsa, men de riskerar även passagerarnas hälsa när deras kondition inte tillåter dem att vara bra och uppmärksamma förare. Man måste förstå att lösningen på problemet inte är att försöka "sätta dit" dem som kör för mycket genom att skärpa reglerna kring förarboken. Nej, man måste istället förstå varför så många kör längre än tillåtet. Anledningen är förstås att man inte kan köra in en rimlig inkomst på de tillåtna körtimmarna. Detta beror med stor säkerhet dels på den allmänna ekonomiska situationen i samhället, dels beror det på en överetablering inom taxibranschen med dåliga arbetsvillkor för taxiförarna. Om man utgår ifrån att ambitionen är att i verklig mening förbättra för förarna, bör man i första hand göra något åt marknadssituationen.
Marknadssituationen
Det finns goda skäl att tro att skalbolagsaffärer med mystiska inslag, konkurs på konkurs, mygel m.m. till följd av marknadssituationen förekommer mer i taxibranschen än i andra branscher. Detta är förstås ett antagande som bygger på slutsatser dragna av fragmentariska uppgifter. Det vore även fel att förneka att det inom branschen finns många helt lagenliga och seriösa företagare. Frågan är bara om inte även dessa snart går på knä rent ekonomiskt. Det finns de som säger att taxinäringen är slutkörd. Det finns andra som säger att förändringarna de senaste åren har förbättrat konkurrensen och att branschen blivit mer kundanpassad. Oavsett vad som sägs behövs det en sammantagen bedömning av branschutvecklingen som sådan. Ett är i alla fall säkert: den fortsatta konkurrensen kan inte leda till sänkta priserna för kunderna med fortsatt verksamhet inom lagens ramar, eftersom det redan idag är så pass svårt att få lönsamhet. Generellt sett så har priserna inte heller minskat nämnvärt utan tvärtom ökat med 8% vilket är högre än KPI.
Miljön
Enligt en uträkning som man genomförde inom Taxi Göteborg, skulle en minskning av körsträckan med 10 % leda till en årlig bränslebesparing av 700 000 liter bensin! Taxi Göteborgs har ca 625 taxibilar. Märk då att det i Stockholm finns kring 5000 taxibilar. I Stockholm är konkurrensen relativt hård. Det finns inga uträkningar som ger en rättvisande bild av hur pass mycket improduktiv körning som förekommer men enligt initierade källor så har körningen utan passagerare ökat betydligt. Även om taxibilarna utgör en relativt sett modern vagnpark i förhållande till riksgenomsnittet så bör samhällets insatser för att minska belastningen på vår gemensamma miljö röra såväl stora som små utsläppskällor. För att få en så saklig debatt som möjligt så bör detta givetvis utredas.
En kontrollstation för taxi
Det är nu sex år sedan avregleringen genomfördes. Regeringen har vid ett antal tillfällen återkommit till riksdagen i olika sammanhang beträffande taxiverksamhet. Men signalerna från många i branschen är nu så pass starka om att något gått snett att en samlad utvärdering måste ske. Branschens förutsättningar måste utredas - marknadsaspekten, tillståndsgivning och annan kringreglering, miljön, förares arbetsvillkor och taxiväxlarnas funktion och marknadssammansättning, skillnader mellan glesbygd, mindre tätorter och storstad. Därför föreslår vi en kontrollstation för taxi, en punkt i taxi- branschens utveckling där politiker tar ansvar för fattade beslut genom att nogsamt följa upp konsekvenserna. Med denna utredning till grund är det sedan lättare att ta nästa steg. Nuvarande situation med ett antal spridda regleringar mot spridda problem är ingen långsiktig lösning.
Utred samverkansmodell!
Med befintlig teknik skulle man kunna införa ett system för taxi som bygger på samverkan. Eftersom själva konceptet taxi till stor del består av ett basutbud, där konkurrensen idag är som hårdast, bör man utreda om samverkan i stället för konkurrens är ett bättre alternativ för alla; för kunderna, för miljön, för småföretagarna och de medelstora företagarna i branschen liksom för de stora företagen. En modell som för närvarande utarbetas bygger just på principen om samverkan på basutbudet. Enkelt förklarat går modellen ut på att basutbud beställs på samma telefonnummer. Sedan går beställningen via satellit till den taxi som är närmast. Denna modell förutsätter någon form av prisreglering på basutbudet. För övrigt utbud skulle fortsatt fri konkurrens gälla. Fördelarna med denna modell är flera: dels undviks improduktiv körning eftersom en exakt lokalisering av bilarna kan fås, till skillnad från idag då den information som matas in på växlarnas centrala datorer inte är tillförlitlig information, dels blir servicen till kunderna betydligt högre då en taxi kan fås betydligt snabbare än idag. Modellen ger alltså både miljö - och servicefördelar. Vidare innebär en sådan modell att själva branschen avlastas från en negativ konkurrens. Själva modellen skulle troligtvis leda till större ekonomisk stabilitet för företagarna vilket skulle leda till en självsanering av branschen. Att införa en sådan modell skulle kunna leda till att man fick bättre uppsikt över marknadssituationen. Man bör dock vara medveten om att en modell i likhet med vad som ovan beskrivits behöver utredas. Tekniken finns - men hur själva införlivandet praktiskt skulle gå till bör utredas. Vi föreslår att Delegationen för transporttelematik ges i uppdrag att utreda hur ny teknik kan införlivas i taxibranschen. Vi anser dock att utredningen bör utgå ifrån de branschspecifika målen, dvs. högre tillgänglighet, ökad stabilitet för näringen, rimliga priser och minsta möjliga belastning på miljön.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en kontrollstation för taxi,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ge Delegationen för transporttelematik i uppdrag att utreda införandet av ny teknik inom taxibranschen.
Stockholm den 5 oktober 1996
Elisa Abascal Reyes (mp)
Barbro Johansson (mp) Gudrun Lindvall (mp) Per Lager (mp) Eva Goës (mp) Yvonne Ruwaida (mp) Ewa Larsson (mp)