En ökat cyklande har många fördelar. Det är det
energisnålaste transportmedlet. Det förbättrar hälsan och
konditionen, vilket blir allt viktigare när alltfler yrken i
huvudsak är stillasittande. Det bidrar till en bättre miljö att
lämna bilen och ta cykeln. Detta framför allt eftersom en stor
del av cyklandet sker i innerstaden, där gränsvärden för olika
luftföroreningar och buller ofta överskrids. Ett ökat cyklande
är också ett led i uppfyllande av riksdagens och regeringens
miljömål, samt de av statsministern i installationstalet
angivna miljöambitionerna. Mot denna bakgrund bör det
vara självklart att särskilt gynna cyklismen från kommun,
landsting och stat. Så har emellertid inte skett, enligt vår
uppfattning.
Alltmer omfattande regler
Cyklandet omgärdas av alltfler regler som, oavsett hur
lovvärda de är i sig, leder till att cyklandet görs besvärligare.
Självfallet har vi inget emot kraven på reflexer och ett
lagförslag om cykelhjämstvång. Det är motiverat. Det vi
vänder oss emot är att det inte i samma utsträckning införs
lättnader för cyklisten som trafikant.
Besvärligt vara cyklist
Var och en som cyklat i en innerstad vet att det är förenat
med komplikationer. Vanligen saknas separata cykelfält och
i vägbanan kommer cyklisten lätt på undantag, inklämd
mellan parkerade bilar och den framrusande trafiken. En
plötsligt uppsvängd bildörr kan vara livsfarlig för cyklisten.
Den lagstadgade tillåtelsen för cyklisten att göra "stora
svängen" respekteras av få bilister. Att ge sig ut i trafiken
med bilar på alla sidor är något av en chanstagning. Medförs
dessutom en cykelvagn ökar olycksriskerna betydligt.
I den mån cykelleder finns, är de ofta utformade så att den cyklist som har
bråttom avstår från att använda dem, för att de innebär betydande omvägar
jämfört med att ta den rakare bilvägen. Cykelleder slutar ofta ologiskt i intet
eller på en trottoar avsedd för gående. När det gäller parkering är det inte
sällan så att den är förbjuden just på de platser där det passar bäst att ställa
cykeln. I flera kommuner samlar man med stort nit in felparkerade cyklar,
som sedan får hämtas ut på annan plats. Cykelparkeringar är också ofta
underdimensionerade och förknippade med betydande stöldrisk. Relativt
enkla åtgärder skulle förbättra den här situationen.
Hur skall cyklismen gynnas?
Cyklismens förutsättningar behöver gynnas för att motivera
människor att övergå till att cykla, samt för att få folk att
välja cykeln vid fler tillfällen än idag. Många av de beslut
som rör cyklismen fattas på kommunal nivå, men vi anser att
också staten bör ha en hög ambitionsnivå när det gäller att
gynna ökat cyklande, t. ex. ge kommunerna förslag till
cykelfrämjande åtgärder. Ett axplock av vad som kan göras
för att förbättra för cyklisterna är:
- Minska kantstensparkeringen i innerstaden, som medför stor fara för
cyklisten
- Prioritera cykelleder vid snöröjning etc, eftersom cyklisten har mycket
svårt att ta sig fram i snömodd etc
- Skapa cykelleder i större utsträckning både i innerstäder, mellan tätorter
och på landsbygden. Speciellt på landsvägar med högre hastigheter och smal
vägbana är det av stor vikt att cyklisten har ett eget utrymme - och ett
tillräckligt brett sådant. En cyklist skall kunna medföra en tvåhjulig
cykelvagn. Avskilda cykelbanor är givetvis det säkraste. På så sätt skulle
antalet cykel-bil-olyckor på landsväg avsevärt minska.
- Ge cyklisten grönt ljus några sekunder före övrig trafik, för att cyklisten
skall få företräde in i trafiken. Idag måste hon/han istället ofta invänta att
biltrafiken passerat.
- Underlätta möjligheter att ta med cykeln på tåg och bussar. Bland annat i
Stockholms tunnelbana är det förbjudet att ta med sig cykel. Åtminstone i
icke rusningstid bör det vara tillåtet, på samma sätt som det ex är tillåtet att
ta
med sig barnvagnar. Detta gäller självklart all kollektivtrafik över hela
landet.
- Öka satsningen på cykelparkeringar, gärna täckta och bevakade sådana. I
Uppsala har kommunen, polisen och ett försäkringsbolag initierat samarbete
om bevakning av de största cykelparkeringarna, samtidigt som medlen för
cykelparkeringar nu är lika stora som medlen för tillskapande av nya
bilparkeringsplatser. Det är en positiv satsning.
- Inför tjänstecyklar på statliga och kommunala förvaltningar. Den som
väljer att ta tjänstecykeln bör på något sätt premieras, så som redan idag sker
i ett antal kommuner.
- Inför cykeluthyrning så som införts i Örebro och i Köpenhamn, där man
med 20 kr kan låna en cykel. Pengarna återbetalas när cykeln återlämnas. Då
cyklarna har ett mycket speciellt utseende är risken att de stjäls tämligen
liten.
- Inför låsbara cykelparkeringar som komplement (här bör man ta sig en
titt på danskarnas varianter) eller alternativ till bevakade cykelparkeringar.
Vid Lunds station kan man mot avgift parkera cykeln i låsbart ställ. Den höga
avgiften har dock hindrat ett brett utnyttjande.
- Inför ett mer genomgripande bedömningssystem gällande konsekvenser
för cyklisterna, med eller utan cykelvagn, inför antagande av kommunala
översiktsplaner, arbetsplaner från Vägverket etc.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förbättrade villkor för cyklismen.
Stockholm den 6 oktober 1996
Per Lager (mp)
Elisa Abascal Reyes (mp)
Gudrun Lindvall (mp)
Barbro Johansson (mp)