med anledning av prop. 1996/97:160 Långsiktigt hållbara trafiklösningar i Stockholm och Göteborg
Dennispaketet i sin ursprungliga form saknade all
trovärdighet, såväl ekonomiskt som miljömässigt. Paketet
med sina motorvägsleder saknade folklig förankring.
Finansieringen var otillräcklig och otillfredsställande. Med
hjälp av en stark miljörörelse, en aktiv opinion och
överenskommelse mellan centerpartiet och regeringen har
Dennispaketet nu lösts upp.
I föreliggande proposition föreslås en bättre miljöinriktad trafiklösning där
Österleden och Västerleden utgår. Det planerade vägtullsystemet med
vägtullar utanför Ringen genomförs inte. Planer på regionala arbetsgivar-
avgifter som finansieringskälla avfärdas.
Centerpartiet har under lång tid kritiserat de förslag till trafiklösningar som
presenterades 1992. Vi kan nu konstatera att vår kritik var befogad och lett
till framgång. För att få en optimal lösning återstår några viktiga delar som
måste kompletteras.
När det gäller framtida trafiklösningar i Stockholm vill vi understryka
vikten av att Österleden nu plockas bort. Det miljömässiga intrång som en
Österled skulle innebära kan aldrig accepteras. Även kostnaden talar emot.
I propositionen anförs att Västerleden utgår och att denna skall prövas och
värderas inom ramen för den normala infrastrukturplaneringen. Det är en
framgång att Västerleden inte nu accepteras i trafiklösningen. Men skälen för
Västerleden blir inte starkare av att leden ingår i den nationella
infrastruktur-
planeringen. Centerpartiets uppfattning avseende Västerleden grundar sig på
att miljö- och trafikmässiga skäl talar emot denna. Vi anser därför inte att
Västerleden kan accepteras. Av denna anledning bör riksdagen uttala att
Västerleden inte skall komma till utförande och därmed inte skall ingå i det
nationella stamvägnätet.
När det gäller Norra och Södra länken är det ett lokalt ansvar att ta
ställning till de olika projektens lokalisering och utformning. I detta
sammanhang måste en bred politisk överenskommelse lokalt och regionalt
träffas. Alla politiska partier i regionen bör delta i överläggningar för att
uppnå en sådan överenskommelse. I dessa överläggningar bör utgångs-
punkten vara att en lösning av utformning, dimensionering och finansiering
kan nås med bred politisk förankring i regionen.
Kostnadsskäl gör att det ånyo kan finnas skäl att ta upp frågan om
dimensionering av Södra länken. När det gäller Norra länken föreslås extra
medel på grund av anpassning till Nationalstadsparken. Det bör understrykas
att Nationalstadsparken är unik till sin karaktär. Norra länkens lokalisering
får därför inte innebära att denna inkräktar på Nationalstadsparken. En
förutsättning för att staten framöver skall bevilja kreditgarantier är att
miljökonsekvensbeskrivningar gjorts. Detta bör ges regeringen till känna.
Även när det gäller Yttre tvärleden kan motiven för denna ifrågasättas. Då
Västerleden utgått finns skäl att pröva dimensionering och lokalisering. Vi
anser att detta är en fråga som skall och bör hanteras av de regionala och
lokala parterna. Riksdagen fattar inte beslut om enskilda projekts lokalisering
och utformning. Det bör dock betonas att de lokala politiska parterna skall ha
största möjliga inflytande över besluten. Vid beslut om större projekt är det
av största vikt att breda politiska överenskommelser kan nås. Bred politisk
acceptans för enskilda projekt ökar projektens legitimitet och folkliga
förankring.
I propositionen berörs inte de särskilda problem som finns i Stockholms
innerstad. Frågan om ett tredje spår och Centralbron måste lösas inom en
snar framtid. Miljön i Gamla stan och på Riddarholmen är unik. Det finns en
stor acceptans för en lösning där Centralbrons biltrafik läggs i tunnel och det
frigjorda ytläget används för ett tredje spår. Trafikpolitiskt brådskar en
lösning då kapacitetsproblemen är påtagliga. En statlig förhandlingsman
måste snarast tillsättas för en förhandling mellan staten, Stockholms
kommun och Stockholms läns landsting om en långsiktigt hållbar lösning.
Detta bör ges regeringen till känna.
I detta sammanhang anser vi att en miljökonsekvensbeskrivning av ett
nollalternativ av innerstadens trafik bör göras. Centralbron, ett tredje spår i
ytläge samt övriga förändringar som planeras bör prövas i förhållande till ett
nollalternativ.
Vi anser att kollektivtrafiksatsningarna i de trafiklösningar som diskuteras
är bra i stora drag. Inom ramen för de lokala och regionala överläggningarna
som nu bör äga rum bör även kollektivtrafiken tas upp. Ambitionen bör vara
att förbättra kollektivtrafiken ytterligare, bland annat genom ett modernt
spårvägssystem i Stockholms innerstad. Det är mer angeläget än planerna på
T-bana mellan Hjulsta och Barkarby.
Turerna om finansiering av Dennispaketet har varit många. De
ursprungliga vägtullarna skulle ha inneburit påtagliga negativa konsekvenser
för hela regionen. Även förslag om regionala arbetsgivaravgifter hade
inneburit nackdelar. För att bland annat styra ut genomfartstrafik från
innerstaden anser centerpartiet att ett system med miljöavgifter för biltrafik
in till Stockholms innerstad bör införas. Systemet måste vara enkelt och så
automatiserat som möjligt. Det måste utredas hur ett sådant system kan
fungera och det bör finnas kopplingar mellan utsläppsmängder/körsträcka i
innerstaden och miljöavgiften. Detta bör ges regeringen till känna.
De tekniska och legala förutsättningarna skall nu utredas för miljöstyrande
avgiftssystem. När det gäller val av teknik för nytt avgiftssystem anser vi att
utformningen av systemet måste bli enkelt, lättförståeligt och
integritetsbevarande. Detta är fullt möjligt att uppnå genom användning av
befintlig, modern teknik. System med satellitövervakning behövs inte och är
inte heller aktuellt. Betalningssystem med avancerad GPS-teknik ligger långt
fram i tiden. Eftersom system med mijöavgifter måste kunna tillämpas från
och med 2001 anser vi att ett enklare system måste väljas.
Vi delar regeringens uppfattning att detta kräver bred politisk förankring.
Miljöavgifter på biltrafiken i Stockholms innerstad är nödvändig både för att
uppnå förbättrad miljö och regional finansiering. Vi anser att det är av största
vikt att detta kan lösas i god tid före den 1 januari 2001, från vilken tidpunkt
aktuella projekt skall finansieras regionalt. Detta bör ges regeringen till
känna.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Västerleden,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Centralbron,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om miljöavgifter,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om regional finansiering,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om miljökonsekvensbeskrivningar.