Forskningsfinansiärerna har enligt regeringens forskningsproposition ett gemensamt ansvar för att skapa stabila förutsättningar för forskningsutförarna. Detta gäller i hög grad ansvaret mot Väg- och trafikinstitutet i Linköping (VTI) med sina fasta provnings- och forskningsresurser. Regeringen anser att de måste ges bättre möjligheter till långsiktig planering och utveckling av verksamheten eftersom VTI är så beroende av ett fåtal beställare inom kommunikationssektorn.
Vi delar uppfattningen att VTI har en unik ställning bland forsknings- utförarna. Den tydligare rollfördelningen mellan Kommunikationsforsk- ningsberedningen, KFB, och VTI som blev följden av 1993 års riksdagsbeslut har resulterat i ett ramavtal mellan KFB och VTI. Beställningarna från Vägverket har minskat under 1996, medan Banverket utnyttjar VTI bara i ringa omfattning. Om inte VTI ges möjlighet att utvecklas på ett sätt som motsvarar beställarnas krav finns risker för att exempelvis Vägverket börjar bygga upp egna forsknings- och provningsanläggningar.
För att bli mera attraktivt på marknaden har VTI föreslagit en särskild satsning på att vid institutet bygga upp nya forskningsmiljöer inom områdena tätorternas trafik- och trafiksäkerhetsproblem, informationsteknik (trafiksimu- lering och körsimulator) samt trafik, transporter och luftföroreningar. Några särskilda medel för detta anvisas inte av regeringen. I stället hänvisar regeringen i forskningspropositionen till att finansieringen är en fråga främst för KFB, Vägverket eller Banverket. Då det inte bara rör sig om mjukvaru- miljöer som skall byggas upp, utan även handlar om tunga investeringar, ifrågasätter vi om det är möjligt för forskningsbeställarna att bidra till finansieringen genom beställningar över en begränsad tid. Nödvändiga investeringar torde behöva lånefinansieras och avskrivas över en betydligt längre tid än vad enstaka forskningsuppdrag eller forskningsprogram kan motivera.
Enligt de ursprungliga planerna skulle VTI vara helt och hållet uppdrags- finansierat. Det har ännu ej visat sig genomförbart. Till största delen är det fortfarande anslagsfinansierat. Nödvändiga investeringar i utrustning är i praktiken omöjliga eftersom dessa måste finansieras över statsbudgeten eller via lån. VTI är det enda institutet i sitt slag som finns i landet.
Med hänsyn till de stora resurser som satsas på FoU inom kommunika- tionsområdet och de stora svårigheter som föreligger i uppbyggnaden av kompetenscentra borde VTI ges bästa möjliga förutsättningar att utvecklas inom sina nischer. Vi föreslår därför att förutsättningarna att sälja ut VTI i likhet med vad som genomförts i England snarast utreds.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utförsäljning av VTI.
Stockholm den 3 oktober 1996
Ulla Löfgren (m) Birgitta Wistrand (m)