med anledning av prop. 1996/97:53 Infrastrukturinrikting för framtida transporter
Regeringen föreslår i proposition 1996/97:53 en utveckling
av transportinfrastrukturen. Denna inriktning skall främja ett
miljöanpassat och trafiksäkert transportsystem som skall
bidra till tillväxt och sysselsättning i hela landet.
Järnvägssystemets utveckling är viktig i detta sammanhang. I norra Sverige
utgörs delarna i det internationella bannätet av Malmbanan och stambanan
genom övre Norrland. Därtill kommer så Haparandabanan som utgör den
enda landkopplingen mellan det rysk-finska järnvägssystemet och det svensk-
norska.
På den ryska sidan är järnvägen det helt dominerande landtransport-
systemet därför att avstånden är stora och väl lämpade för järnvägs-
transporter. Typen av transporter, som till stor del torde komma att utgöras av
råvaror - främst mineraler, stål- och skogsprodukter-, talar också för järnväg.
Även i norra Sverige och Finland med liknande typ av basindustrier har ett
väl utbyggt järnvägssystem avgörande betydelse.
Sverige deltar som aktiv part inom det s.k. Barentssamarbetet där många
länder samverkar i syfte främst att bidra till en fredlig och positiv utveckling
i
och av nordvästra Ryssland men också till att ge spridningseffekter av en
sådan utveckling i det nordiska grannområdet.
Väl fungerande järnvägskommunikationer i övre Norrland är en viktig
förutsättning för att näringslivet i norra Sverige skall kunna vara
konkurrenskraftigt bl.a. på den internationella marknaden. Avsaknaden av en
fungerande järnväg mellan Haparanda och Kalix begränsar möjligheterna till
en effektiv trafikförsörjning och att kunna ta hand om trafiken som kommer
från Finland och Ryssland.
En nödvändig förutsättning för detta är utvecklingen av Barentsregionens
kommunikationssystem, vilket idag inom samtliga direkt berörda länder har
en tydlig nord-syd-struktur.
Genom Öresundsförbindelsen knyts järnvägsnätet mellan Skandinavien och
den europeiska kontinenten ihop på ett effektivt sätt. Med denna ökar också
betydelsen av Haparandabanan.
Haparandabanan har idag begränsad bärighet, är oelektrifierad och har
åtminstone delvis ett läge som inte är anpassat till dagens förutsättningar.
Banans västra del har förstärkts genom insatser under de senaste åren. För
att kunna möta en gynnsam ekonomisk utveckling i Barentsregionen är det
emellertid nödvändigt att planera för och genomföra en etappvis istånd-
sättning av banan, vilket syftar till ett långsiktigt väl fungerande järnvägs-
system i Barentsregionen.
Enligt uppgift skall försök med automatisk spårvidgning genomföras i
Haparanda under vintern. En spårvidgning är nödvändig för att klara de skilda
spårbredderna i Finland och Sverige.
Utbyggnaden av bandelen Haparanda-Kalix är en naturlig förutsättning för
att på sikt bygga vidare på Botniabanan mellan Umeå och Luleå.
Utan en upprustning/nybyggnation av bandelen Haparanda-Kalix kommer
det inte att finnas rationella och miljömässiga förutsättningar för att
transportera gods från Finland och Ryssland. Byggs inte bandelen kommer
godset att söka sig andra vägar som innebär försenade transporter, fördyringar
genom omlastning till vägbunden trafik och inte minst större påfrestningar på
miljön.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av upprustning av Haparandabanan.
Stockholm den 13 december 1996
Lennart Klockare (s)
Leif Marklund (s)
Birgitta Gidblom (s)
Lars U Granberg (s)
Ulf Kero (s)
Lennart Thörnlund (s)
Kristina Zakrisson (s)