med anledning av prop. 1996/97:137 Nollvisionen och det trafiksäkra samhället
I propositionen redovisas en långsiktig inriktning för
trafiksäkerhetsarbetet, en nollvision. Nollvisionen innebär att
ingen skall dödas eller skadas allvarligt till följd av
trafikolyckor inom vägtransportsystemet. För att nå detta mål
föreslås att vägtransportsystemets utformning och funktion
anpassas till de krav som följer av nollvisionen. Ansvaret för
att så sker bör vila på bland annat väghållarna,
fordonstillverkarna och dem som ansvarar för yrkesmässiga
vägtransporter.
Nollvisionen innebär en radikal omläggning i synsätt på trafiksäkerhets-
arbetet och vägtransportsystemets utformning. Trafiksäkerhetsproblemen har
i stor utsträckning ansetts bero på den enskilde trafikantens felbeteende i
trafiken. Åtgärder som valts har syftat till att anpassa människan till väg-
transportsystemet snarare än att anpassa vägtransportsystemet till människan
och hennes förutsättningar. Nollvisionen innebär att omsorgen om
människans liv och hälsa är grundläggande krav vid vägtransportsystemets
utformning. Konsekvenserna av misstag och felbeteende som sker i trafiken
skall begränsas så att de inte leder till långvariga hälsoförluster. Människans
fysiska förutsättningar att tåla yttre våld till följd av olyckor skall vara
normerande vid utformning av vägtransportsystemets olika delar.
Centerpartiet delar nollvisionens långsiktiga inriktning. Det kan självfallet
aldrig accepteras att människor dödas eller skadas i trafiken. I detta
sammanhang bör det påpekas att nollvisionen är en vision. Visionen behöver
fyllas av en strategi för att ta steg på väg mot visionens uppfyllande. Alla är
överens om att antalet skadade och döda i trafiken måste minska. Nu måste
diskussionen fördjupas och handla om vad nollvisionen innebär. Konkreta
åtgärder behöver vidtas för att komma närmare målet om nollvisionens
samhälle, och vad är acceptabelt?
Alla ställer upp på nollvisionens tanke. Däremot höjs röster varje gång
olika förslag lanseras för att konkretisera innehållet i visionen. Vi måste inse
att om vi accepterar en nollvision så måste detta innebära att vi får ge upp
vissa saker eller acceptera rättighetsinskränkningar som kan anses mer eller
mindre smärtsamma. Det går inte att tala om en vision om vi inte är beredda
att också acceptera effekterna av att visionen inplementeras i konkreta
åtgärder.
Diskussionen om nollvisionen har bäring på frågor om hur vi ser på den
personliga integriteten. Det går troligen att inom en snar framtid, med hjälp
av mycket raffinerade system - övervakningssystem - som styr trafiken,
förbättra trafiksäkerheten och dramatiskt minska antalet olyckor. Detta
innebär ett antal åtgärder som kan vara svåra för många att acceptera. Är vi
beredda att acceptera detta? Hittills har lösningar om t.ex. elektronisk
hastighetsövervakning avfärdats av framför allt skäl som att det innebär
oacceptabla integritetsinskränkningar.
Bilismen kommer att öka framöver. Hur skall man klara att både sänka
antalet dödade och skadade och förbättra miljön utan att det någonstans
kommer att innebära förändringar? Frågan är om trafikanterna accepterar
priset. Inte minst gäller detta de integritetsfrågor som den nya trafikpolitiken
för med sig.
Diskussionen om vad vi är beredda att avstå från för att uppnå målsätt-
ningen måste fördjupas. Nollvisionen förutsätter en bred debatt om denna
skall vinna acceptans och förankring. Diskussionen måste leda till att vi
hittar en balanspunkt mellan den egna nyttan och omtanken och omsorgen
om varandra och vår gemensamma miljö. Då kan även effekterna av
nollvisionen vinna legitimitet och ett brett stöd.
Centerpartiet stöder flera av de förslag som regeringen presenterar. Vi
anser dock att regeringen borde lyfta fram det ideella trafiksäkerhetsarbetet
mer än vad som är fallet. Det ideella trafiksäkerhetsarbete som bedrivs via
olika organisationer och föreningar har en stor betydelse för att utbilda,
upplysa och förändra negativa beteenden i trafiken. Dessa organisationers
arbete utgör viktiga komplement och bidrar till trafiksäkerheten. Deras plats i
nollvisionens strategi är given. Detta arbete bör tydligare ingå i nollvisionens
strategi. Inte minst det förebyggande arbete som bedrivs här är väl värt att
lyfta fram. Detta arbete är omistligt om vi skall nå nollvisionen. Detta bör
ges regeringen till känna.
I detta sammanhang anser vi även att det egna ansvaret och omdömet är
avgörande för trafiksäkerhetsarbetet. Olyckor går inte att helt bygga bort. Till
syvende och sist handlar det om hur jag som trafikant beter mig. Information
och utbildning ger grunden för trafikanten om ett trafiksäkert beteende. Olika
hjälpmedel i form av tekniska lösningar är komplement för den enskilde.
Detta kan dock inte ersätta det egna ansvaret och omdömet. Trafikanter får
inte invaggas i en falsk tro att de tekniska komplementen per automatik leder
till ökad säkerhet. Det är först när människan och tekniken samverkar som
trafiksäkerheten kan höjas. Med felaktiga förespeglingar kan tekniken
motverka ökad trafiksäkerhet.
När det gäller diskussionen om hastighetsgräns inom tättbebyggt område
delar Centerpartiet regeringens syn om att kommunerna skall ges ökade
möjligheter att besluta om hastighetsbegränsning om 30 km/h. I detta
sammanhang vill vi understryka att det skall vara kommunerna som, inom
ramen för det kommunala självbestämmandet, har att besluta om hastig-
hetsbegränsningar inom tättbebyggt område. Regeringen anför att kommu-
nerna som första instans skall ges rätt att besluta. Detta bör förtydligas så
att
det klart framgår att det är den kommunala nivån som är beslutsinstans. Detta
bör ges regeringen tillkänna.
När det gäller trafiksäkerhetsarbetet så är drogbekämpning en av de mest
avgörande frågorna. Erfarenheterna av den sänkta promillegränsen är goda.
Problemen med andra droger utgör särskilda problem. Det är därför ytterst
angeläget att det kan införas gränsvärden även för andra droger och medici-
ner. Det kan aldrig accepteras att en förare framför ett fordon drogpåverkad.
Arbetet med att finna tekniska lösningar inom detta område måste ha en hög
prioritering. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med förslag till
gränsvärden för droger.
Regeringen anför att körkortsutbildningen bör förändras. Körkortsutbild-
ningen är fundamental för trafiksäkerhetsarbetet. Av vikt är att körkorts-
utbildning kan ges nära dem som berörs och i deras trafikmiljöer. Förslag om
att begränsa antalet uppkörningsorter riskerar att leda till att avstånden till
utbildningsanordnare ökar. Därmed kommer fler att välja att övningsköra
som "privatister" istället för en körkortsutbildning inom trafikskolan. Center-
partiet anser inte att detta underlättar trafiksäkerhetsarbetet. En god trafik-
utbildning lägger grunden för ett bra trafikbeteende. Det finns erfarenheter
som tyder på att de s k privatisterna är mer frekventa i olycksstatistiken. Av
denna anledning anser vi att det är viktigt att en god utbildning kan ges i hela
landet. Detta ökar sannolikt förutsättningarna för ett trafiksäkert beteende.
Riksdagen bör därför uttala att antalet uppkörningsorter inte bör minskas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om det ideella trafiksäkerhetsarbetet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om det kommunala ansvaret,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om gränsvärden för droger,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om uppkörningsorter.
Stockholm den 11 juni 1997
Sivert Carlsson (c)
Elving Andersson (c)
Sven Bergström (c)
Margareta Andersson (c)
Kjell Ericsson (c)
Marie Wilén (c)