med anledning av prop. 1996:97:137 Nollvisionen och det trafiksäkra samhället
Målen för
trafiksäkerhetsarbetet
Miljöpartiet de gröna anser att den av regeringen föreslagna
nollvisionen är ett bra långsiktigt mål för
trafiksäkerhetsarbetet. Nollvisionen ligger i linje med
riksdagens trafiksäkerhetsmål, eftersom nollvisionen är den
yttersta konsekvensen av att fortlöpande minska antalet döda
och skadade i trafiken.
Miljöpartiet förutsätter att dagens trafiksäkerhetsmål ligger fast och får
funktionen av delmål då de nu kompletteras med ett långsiktigt mål, noll-
visionen. Detta framgår inte helt klart av propositionen och bör understrykas
av riksdagen.
Barn och trafik
I riksdagens trafiksäkerhetsmål betonas särskilt barnens
problem i trafiken:
Risken att dödas och skadas i trafiken skall minskas i högre grad för de
oskyddade trafikanterna än för de skyddade. Barnens problem skall särskilt
beaktas.
Trots denna mycket tydliga markering från riksdagens sida,
har inte barnens trafiksäkerhetsproblem särskilt
uppmärksammats i det praktiska trafiksäkerhetsarbetet, som
vägleds av det nationella trafiksäkerhetsprogrammet. I detta
program läggs särskild vikt vid tio s.k. reformområden inom
vilka insatser vidtas för att lösa olika trafiksäkerhetsområden.
Barns trafiksäkerhet har inte något eget reformområde i det nationella
trafiksäkerhetsprogrammet. Barnens trafiksäkerhet har därför inte kommit att
prioriteras på det sätt som riksdagen avsåg i sitt beslut om trafiksäkerhets-
målen.
Vad som i stället har hänt är att det vid upprepade tillfällen uppstått
kontroverser om barn och trafik mellan dem som har att genomföra det
nationella trafiksäkerhetsprogrammet, främst Vägverket, polisen, kommuner-
na genom Svenska Kommunförbundet samt NTF. Detta har bl.a. lett till att
den utredning om trafikutbildning i skolan som skulle utgöra underlag för
promemorian "På väg mot det trafiksäkra samhället" och sedermera proposi-
tionen inte kom fram i tid. Barns säkerhet i trafiken behandlas över huvud
taget styvmoderligt i promemoria och proposition. Mot bakgrund av ovan-
stående har Miljöpartiet två förslag:
- För det första anser vi att regeringen skall uppmanas att verka för att
barns trafiksäkerhet skall uppmärksammas i ett särskilt reformområde i
det nationella trafiksäkerhetsprogrammet.
-
- För det andra föreslår vi att riksdagen beslutar att ge regeringen i
uppdrag att tillsätta en opartisk kommission för att granska hur den del
av riksdagens trafiksäkerhetsmål som berör barns problem i trafiken
har genomförts i det praktiska trafiksäkerhetsarbetet.
-
Nollvisionen ställer krav på
minskning av vägtrafiken
Trafiksäkerheten på vägarna kan förbättras på främst sex
sätt:
minskad vägtrafik,
sänkt hastighet på vägarna,
minskad rattonykterhet,
förbättrad information, transportinformatik samt utbildning,
förbättrat underhåll av gång- och cykelbanor,
bättre laglydnad,
Cirka 700 svenskar drabbas varje år av cancer till följd av
luftföroreningar, där biltrafikens utsläpp utgör den
dominerande föroreningskällan. Hälften av de
miljöcancerdrabbade dör en förtida död p.g.a. sin sjukdom.
Antalet döda i trafiken har under de senaste fem åren varit i
genomsnitt 600 personer per år, samtidigt som 60 000 till
80 000 personer per år skadats under samma period.
Propositionen redovisar utförligt sambandet mellan storleken på transport-
arbetet och antalet skadade och dödade i trafiken. Det är naturligtvis så att
mindre biltrafik innebär proportionellt mindre skador och dödsfall.
Minskad biltrafik innebär också mindre luftföroreningar. Lägger man
samman dessa samhällets totala kostnader för dödsfall, skador på hälsa och
miljö m.m. är det uppenbart att en minskning av vägtrafiken är det mest
effektiva sättet att öka trafiksäkerheten samtidigt som man minskar miljö-
skadorna.
Men propositionen diskuterar över huvud taget inte det krav på vägtrafik-
minskning som den föreslagna nollvisionen ställer. I stället diskuterar man
huvudsakligen vägtrafiksystemets utformning och funktion i främst tekniskt
och juridiskt hänseende.
Miljöpartiet menar att en konsekvent satsning på att öka det gemensamma
resandet på bekostnad av enskilt resande i främst personbilar, gör att trafik-
olyckorna liksom miljöstörningarna minskar. Detta är det samhälls-
ekonomiskt mest effektiva sättet att förändra våra personresor. Det är den
väg till ökad trafiksäkerhet vi bör utnyttja i första hand.
Vi menar dock att trafiksäkerheten är så pass viktig i sig själv att en
minskning av vägtrafiken måste kombineras med ytterligare åtgärder, vilka
redovisas i det följande.
Sänk hastigheten
Miljöpartiet har sedan flera år tillbaka krävt en generell
hastighetssänkning på våra vägar. Det är samtidigt viktigt att
få mer enhetliga hastigheter för olika fordon, så länge det
inte handlar om generella hastighetsökningar.
När det gäller hastigheten i tätorter, delar vi regeringens bedömning att den
faktiska hastigheten bör vara högst 30 km/tim vid tider och platser där
gående och cyklister på ett planlagt sätt blandas med biltrafik. I övrigt bör
50 km/tim behållas som normalhastighet.
Hastighetsnedsättningar bör dessutom göras i ökad utsträckning av såväl
trafiksäkerhets- som miljöskäl i särskilt drabbade områden.
I dag är det enbart Vägverket som får sänka hastigheten på vägar utanför
tätorterna. Miljöpartiet har tidigare föreslagit att såväl länsstyrelse som
kommun skall ges rätt att sänka hastigheterna av såväl säkerhets- som miljö-
skäl på alla vägar inom deras respektive geografiska verksamhetsområden.
De skall däremot inte ha rätt att höja hastigheten - den rätten skall enbart
Vägverket ha. För övrigt bör Vägverkets rätt att sänka hastigheterna av
miljöskäl förstärkas och förtydligas i lagstiftning och förordning. Vidare bör
man överväga att ge Naturvårdsverket större inflytande över hastighets-
nedsättningar av miljöskäl.
Regeringen har nu gått Miljöpartiet till mötes i ett litet steg. I propo-
sitionen aviseras att kommunerna skall få befogenhet att besluta att som
första instans besluta om en hastighetsgräns om 30 km/tim inom tätbebyggt
område. Vi välkomnar detta förslag, och ser det som första steget i en
utveckling mot att kommuner och länsstyrelser får full befogenhet att införa
hastighetssänkningar av trafiksäkerhets- och miljöskäl.
Hastighetsövervakningen måste skärpas, liksom även bötesbeloppen och
övriga straffsanktioner vid hastighetsöverträdelser.
Alkolås
Med ett alkolås på bilen förhindras onyktra förare att starta
sitt fordon. Redan 1993 uttalade regeringen att den avsåg att
lägga fram förslag om försöksverksamhet med alkolås till
riksdagen. Inte heller i denna trafiksäkerhetsproposition finns
några förslag om alkolås. Beskedet är ånyo att regeringen
avser att återkomma i frågan.
Miljöpartiet anser att riksdagen bör uttala att regeringen snarast skall
återkomma med det förslag som utlovades redan 1993.
Förbättra informationen
Informationsarbetet är en mycket viktig förebyggande del av
trafiksäkerhetsarbetet. Hittills har informationen på många
sätt varit relativt lyckad. Vi anser dock att Vägverket i större
omfattning bör samarbeta med kommuner och de regionala
styrorganen i trafiksäkerhetsfrågor. På sikt bör dessa få
överta en större del av ansvaret för trafiksäkerhetsarbetet.
En viktig del av informationsarbetet är inte bara att tala om hur vi åker
säkrare bil etc. utan även att påtala de klara fördelarna med kollektivtrafiken
ur trafiksäkerhetssynpunkt. Ett effektivt och bra resande med kollektivtrafik
ställer förhållandevis stora krav på kunskaper om hur man kan resa, utnyttja
olika rabatter, kombinera med hyrbil och taxi etc. En stor del av den trafik-
säkerhetsinformation som idag ges är kraftigt bilfixerad, och ger därigenom
sken av att alternativ saknas. Därför är det viktigt att informationen som
betalas med statliga budgetmedel ses över.
NTF:s anslag bör därför till 40 % användas till att informera om hur man
bättre utnyttjar kollektivtrafik, taxi m.m. och de trafik- och säkerhetsmässiga
fördelar som därigenom uppnås.
Skolskjutsar
Tusentals barn åker varje dag skolskjuts till och från skolan. I
samband med detta utsätts barnen för flera risksituationer,
såväl på väg till skjutsen om den inte hämtar vid dörren, som
vid själva färden och avstigningen.
Miljöpartiet menar att problemet måste angripas från två håll. Det ena är
förbättrade bromskontroller för bl.a. bussar, vilket diskuteras närmare nedan.
Det andra angreppssättet innebär förbättrad upphandling av skolskjutsar i
kommunerna. Vi menar därför att Vägverket aktivt bör informera kommu-
nerna om vilka krav de ska kunna ställa på transportörerna angående högsta
möjliga säkerhet för barn som färdas i skolskjuts. Vägverket bör därför ges i
uppdrag att särskilt utarbeta en kvalitetssäkring för skolskjutsar som kommu-
nerna kan utgå ifrån i upphandlingar.
Körkortsutbildning
Vi menar att förarutbildningen egentligen är livslång, dvs att
man aldrig är en fullärd förare eftersom nya situationer alltid
kan dyka upp och trafikmiljön ständigt förändras.
Erfarenheten gör förhoppningsvis en förare säkrare i trafiken.
I takt med att livets skeden inträder, förändras dock de individuella
förutsättningarna för god körförmåga. Detta kan innebära en trafiksäkerhets-
risk. Dock anser vi inte att man nödvändigtvis måste återkalla körkorts-
tillstånd definitivt eller helt avstå från åtgärd. Vi menar att en ökad
differentiering av körkorten (dvs. utöver de differentieringar som idag finns)
skulle ge människor möjlighet att förbli aktiva förare ytterligare en tid,
samtidigt som samhället skulle få möjlighet att anpassa körkorten till de
individuella förutsättningarna.
Tyvärr har differentierade körkort, så som tillämpas i många andra länder,
inte utretts ordentligt. Det kan t.ex. gälla dagkörkort för äldre. Vi menar att
dessa modeller måste utredas ytterligare. Detta bör ges regeringen till känna.
Förbättra planeringen
Trafiksäkerheten kan förbättras på många andra sätt. Särskilt
vill vi här framhålla möjligheterna att i den kommunala
planeringen se till att trafikfällor i första hand aldrig byggs
och i andra hand åtgärdas. Samtidigt är det väsentligt att se
till att det blir lätt att åka kollektivt.
Miljöpartiet kräver vistelserummet tillbaka för gång- och cykeltrafikanter i
våra tätorter. Den kanske allra viktigaste uppgiften för den fysiska
planeringen av våra tätorter framöver är att återskapa och hävda stadsmiljöer
som är säkra, hälsosamma och tillgängliga för människor som vistas
utomhus. Trafiksäkerheten för gång- och cykeltrafikanter är inte minst viktig
i det sammanhanget.
Säkerheten kan förbättras genom att i ökande utsträckning skilja gång- och
cykelbanor åt. De moderna snabba cyklarna har medfört ett ökande antal
olyckor mellan cyklister och gående. Kantstensparkeringen bör reduceras,
vilket ökar säkerheten för cyklister utan tillgång till cykelbanor. Det är också
angeläget att skilja cykeltrafik från biltrafik med hänsyn till cyklisterna
hälsa.
Cyklisterna riskerar ju att få i sig betydande mängder av luftföroreningar från
bilarna.
Genom att samplanera de olika trafikslagen kan resandet med kollektiv-
trafik underlättas väsentligt. Detta bör i större utsträckning än nu prägla
planarbetet i såväl stat, landsting som kommun.
Tunga bilar är ett hot mot
småbilsutvecklingen
När en tung, ofta stor och relativt trafiksäker bil krockar med
en lätt, liten bil så är det den lätta bilen som åsamkas
merparten av skadorna. Därför kan man säga att ju större
spridningen på bilarnas vikt är i bilflottan, desto större är
risken för allvarliga trafikolyckor.
Kraven på bränslesnålhet av miljöskäl och ekonomiska skäl stimulerar
användningen av mindre, lättare men dessvärre mindre trafiksäkra bilar. Det
är därför särskilt viktigt att trafiksäkerheten hos små eller lätta bilar
avsevärt
förbättras. Skärpta säkerhetsnormer bör stegvis införas.
Fordonssäkerhet för den
tunga vägtrafiken
Enligt färska uppgifter från Svensk Bilprovning ger
statistiken för anmärkningar mot lastbilar och deras
bromssystem alarmerande signaler. Var tredje tung lastbil
(33 %) respektive var fjärde buss (26 %) underkänns f.n. på
grund av felaktigheter i bromssystemet enligt de nya, EU-
anpassade besiktningsregler som infördes fr.o.m. februari
1997. Hela 46 % av de besiktigade lastbilarna underkändes
av någon anledning enligt de nya besiktningsreglerna. Tyvärr
är trenden dessutom stigande. 1993 var andelen underkända
lastbilar 20 %, 1995 var motsvarande siffra 24 % och år 1996
25 %, då enligt regler som inte EU-anpassats. Liknande
dystra siffror och trender gäller också bussar och lastbilssläp.
Detta är mycket oroande siffror. Då lastbilarna ofta är mycket tunga fordon
innebär det att en trafikolycka där de är inblandade ofta får allvarliga
följder.
Vi föreslår därför att regeringen ges i uppdrag att överväga om broms-
kontrollen av lastbilar, lastbilssläp och bussar skall ske var sjätte månad
eller
efter ett visst antal körda mil som motsvarar en sexmånadersfrekvens för ett
fordon med normal årlig körsträcka.
Transport av farligt gods
Transporter av farligt gods på våra vägar medför också
betydande risker för både miljö och hälsa. Visst farligt gods
kan inte transporteras på annat sätt, men i åtskilliga fall torde
godset i stället kunna transporteras på den betydligt säkrare
järnvägen eller på den likaledes säkrare sjövägen. Det finns
därför skäl för myndigheterna att ta alternativa transportsätt i
beaktande när tillstånd för transport av farligt gods ges.
Lagen om transport av farligt gods bör ändras i enlighet med
detta.
Vidare måste arbetet med att eliminera riskerna vid källan, dvs. transport-
fordonet och dess val av färdväg intensifieras. Utformningen av transport-
fordon för farligt gods är reglerat inom EU. Kraven på vägfordon är
väsentligt lägre än kraven på järnvägsfordon och fartyg. Även på detta
område bör trafikslagen konkurrera på lika villkor, varför det är väsentligt att
Sverige verkar för att vägtrafiken åläggs samma höga säkerhetskrav som
järnvägstrafiken och sjötrafiken. Samma tänkande som ligger bakom krav på
dubbla skrov i sjötrafiken bör också tillämpas på vägtrafiken. Säkerhets-
kraven på de fordon som transporterar farligt gods skall vara att lasten
omöjligt kan skada omgivningen vid en olycka i fordonets normala
transporthastighet.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om målen för trafiksäkerhetsarbetet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att barns trafiksäkerhet skall utgöra ett särskilt reformområde i det
nationella trafiksäkerhetsprogrammet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en opartisk granskning av hur den del av riksdagens
trafiksäkerhetsmål som berör barns problem i trafiken har genomförts i det
praktiska trafiksäkerhetsarbetet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att vägtrafikkungörelsen skall ändras så att Vägverket får helt
entydig rätt att även av miljöskäl sänka den maximalt tillåtna hastigheten på
vägar,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att länsstyrelse skall ges rätt att sänka den maximalt tillåtna
hastigheten på vägar av såväl hälso- och säkerhets- som miljöskäl,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att kommuner skall ges rätt att sänka den maximalt tillåtna
hastigheten på vägar av såväl hälso- och säkerhets- som miljöskäl,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen snarast skall återkomma med förslag om
försöksverksamhet med alkolås som tidigare utlovats,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förbättrad trafiksäkerhetsinformation, inriktad på att få flera att i
högre grad kunna utnyttja trafiksäkrare trafikslag,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att hälften av det statliga bidraget till Nationalföreningen för
trafiksäkerhetens främjande (NTF) skall användas till att informera om
trafiksäker kollektivtrafik m.m.,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skolskjutsar,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om körkort,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att förbättra planeringen av trafikmiljön,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att tunga bilar är ett hot mot småbilsutvecklingen och om behovet
av att utveckla trafiksäkrare småbilar,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av skärpta trafiksäkerhetsnormer för bilar,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tätare bromskontroller för tunga fordon,
16. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagändring om att farligt
gods i första hand skall gå per järnväg eller till sjöss med särskilt säkra
fartyg,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att transport av
farligt gods skall betraktas som miljöfarlig verksamhet och därmed prövas
enligt miljöskyddslagen.