Det statliga telebolaget Telia verkar numera på en
kunkurrensmarknad. Samtidigt är Telia det dominerande
företaget på teleområdet. Enligt Post- och telestyrelsen hade
Telia 1995 ca 91 % av den lokala svenska telemarknaden.
Telia kontrollerar de flesta telefonledningar och Telia anser
självt att telefonledningen i framtiden kommer att bli det
viktigaste sättet att förmedla information. Telia äger också
det största svenska kabel-TV-nätet.
Mot den bakgrunden har Telias agerande en stor betydelse för det framtida
svenska medieklimatet och förutsättningarna för informationsutbyte.
Det bör påpekas att Telias ställning byggts upp genom en mycket lång
period av monopol för Televerket. Detta monopol kritiserades under hela 80-
talet av Folkpartiet. Det faktum att Telia nu kan agera med en stark finansiell
grund, som bygger på tidigare riksdagsbeslut, gör det särskilt angeläget för
riksdagen att få tillfälle att ta ställning till Telias inriktning.
Det tycks som om Telia, utan beslut från riksdag eller regering, gjort eller
håller på att göra viktiga vägval. Inom affärsområdet Telia infomedia bygger
man genom en rad dotterbolag upp en omfattande medieverksamhet. Enligt
Telias egna uttalanden ska omsättningen inom Telia Infomedia snabbt öka.
Inom några år skall företaget omsätta ca 9 miljarder kronor vid sekelskiftet.
Även om man räknar bort inkomsterna från telefonkatalogen skulle detta göra
Telia Infomedia till Sveriges största medieföretag.
Grundtanken i Telias mediesatsning tycks vara att man vill åstadkomma en
vertikal integration, d.v.s. att ägandet av kablar skall kompletteras med en
omfattande verksamhet som fyller kablarna med innehåll. Telia skall alltså
både bli distributör och producent. En rad exempel på denna nya inriktning
finns:
Telia har köpt visningsrätten för en rad av det svenska ishockeylands-
lagets matcher och förhandlar om andra idrottsevenemang.
Telias dotterbolag Svenska kabel säljer reklam för privata TV-bolag i
konkurrens med bolag vars program man förmedlar i sina kablar.
Telia producerar på Internet en lokaltidning för Malmö som har gett sig
in på marknaden för eftertextannonser.
Telia har på Internet öppnat Passagen, som är en "galleria" med nya
tjänster, och en sportbas med sportnyheter, reportage, analyser och
resultat.
Telia satsar 40 miljoner kronor på att utveckla nya läromedel för grund-
skolan och gymnasiet.
Telia skall i samarbete med Sveriges television starta betalkanalen
"Guldkanalen". Denna skall inledningsvis distribueras via Telias kabel-
TV, men också erbjudas andra kabelbolag samt senare sändas över
satellit.
Telia skall via sitt kommanditbolag Slottsbacken venture
capital köpa in sig i medie- och informationsföretag.
Inledningsvis står 200 miljoner kronor till förfogande.
Telias expansion på medieområdet innebär att vi håller på att få ett nytt och
dominerande statligt mediebolag. Detta är från principiella utgångspunkter
mycket oroande. Speciellt allvarligt är enligt vår mening Telias ambitioner att
bli ett statligt läromedelsföretag.
Samarbetet med Sveriges Television om Guldkanalen torde vidare strida
mot intentionerna i vårriksdagens beslut med anledning av prop. 1995/96:
161 angående public serviceföretagens framtid. Där slås fast att SVT skall ha
två kanaler och att en viktig innebörd i public service är att programmen ska
nå ut över hela landet. Att då använda Sveriges Televisions arkiv för att ge
Telia ensamrätt och använda de filmer som producerats med hjälp av
licensmedel enbart för en betalkanal står enligt vår mening i motsättning till
riksdagsbeslutet.
Genom att sälja eftertextannonser och göra "lokaltidning" på Internet
konkurrerar också Telia direkt med de lokala dagstidningarna.
Telia har genom sin omfattande mediesatsning fått en olycklig dubbelroll.
Från Telias sida tycks man inte inse de principiella problemen. En ledande
tjänsteman på Telia uttalar t.ex. i tidningen Resumé i september att det är
"rimligt att vi som kabelbolag skall ha inflytande på TV-kanalernas
prissättning och marknadsföring". Detta skulle kunna jämföras med om andra
distributörer, t.ex. Posten, hade synpunkter på vad man distribuerar.
Det är angeläget att Telias expansion på medieområdet tas upp till en
principiell granskning. I Kommunikationsdepartementets promemoria
Moderna telekommunikationer åt alla (DS 1996:38) föreslås vissa riktlinjer
för vad som kan anses komplettera Telias kärnverksamhet.
Eget skapande av informationsinnehållet, d v s ren medieverksamhet,
avvisas även om man talar om en återhållsam samverkan med olika medie-
och informationsföretag avseende skapandet av innehållet.
Vägledande medier, såsom telefonkataloger m m, anses Telia kunna skapa
i egen regi. Bearbetning och paketering av informationsinnehållet utgör en
gråzon mellan den rena överföringen och skapandet av information.
Departementspromemorian lämnar här en öppning för bedömning från fall till
fall vilket ger vida möjligheter för en kraftig expandering av Telia som ett
statligt medie- och informationsföretag.
Det finns anledning att varna för de i promemorian föreslagna riktlinjerna.
Ur yttrandefrihetssynpunkt är det ytterst vanskligt med en statlig styrning av
vilken information som skall förmedlas. Genom sin storlek riskerar Telia att
få en sådan dominans att mångfalden hotas. De privata företagens
hemmamarknad är av stor betydelse för etablering utomlands. Hemmamark-
naden hotar att decimeras kraftigt om Telia tillåts växa. Satsningen innebär
också ett stort risktagande med statliga medel eftersom konkurrensen är
mycket hård och branschen mycket dynamisk.
De föreslagna riktlinjerna bör avvisas.
Istället bör Telias medieverksamheter avskiljas, säljas ut och få andra
ägare. Ett annat alternativ är att staten som ägare begränsar Telias verksamhet
på sådant sätt att medieverksamheten får avvecklas.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda föreslås
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om försäljning eller avveckling av Telias medieverksamhet.
Stockholm den 7 oktober 1996
Lars Leijonborg (fp)
Isa Halvarsson (fp)
Eva Eriksson (fp)
Kerstin Heinemann (fp)
Elver Jonsson (fp)
Lennart Rohdin (fp)
Anne Wibble (fp)
Birgit Friggebo (fp)
Håkan Holmberg (fp)
Margitta Edgren (fp)