Inledning
Folkpartiet har sedan mycket lång tid tillbaka arbetat för att de funktionshindrade skall få ökade och bättre möjligheter att resa kollektivt. Redan 1979 beslutade riksdagen, efter ett förslag från den dåvarande folkpartiregeringen, att kollektivtrafiken skulle handikappanpassas. Det har sedan dess inte hänt så mycket trots att det gått 18 år. Detta beror inte på att vi i Folkpartiet släppt vårt tidigare krav, utan det är istället de andra partierna, både på vänster- och högerkanten, som sett till att riksdagens beslut ej har verkställts.
En del nya lösningar har dock tillkommit under årens lopp. En positiv nyinrättning har varit de servicebusslinjer som tillkommit i många kommu- ner. Dessa linjer har inneburit att funktionshindrade och äldre har fått en möjlighet att utnyttja den vanliga kollektivtrafiken och inte bara varit hänvisad till färdtjänst.
Regeringens proposition får ses som ett steg i rätt riktning även om för- slaget är otillräckligt enligt vår uppfattning.
Öka tillgängligheten
Det är bra att regeringen nu inser att lagstiftningen måste kompletteras med åtgärder som underlättar hela reskedjan för funktionshindrade. Om bara själva kollektivtrafiken är handikappanpassad utan att t ex vägen till eller från hållplatsen eller stationen är det så faller ju hela meningen med en anpassning. Det är därför viktigt att regeringens ord i denna del övergår till praktisk handling. Viktigt är det även att regeringens förslag om att trafikhuvudmannen skall verka för en handikappanpassning av trafiken som lyder under huvudmannen genomförs i praktiken.
Målet är att så många som möjligt skall kunna använda allmänna kommu- nikationer.
En förutsättning för att människor med funktionshinder skall kunna använda kollektivtrafiken är förstås också att den omgivande miljön så långt som möjligt är handikappanpassad. Detta ställer krav på kommunerna att se till att gatumiljön är tillgänglig för personer med funktionshinder.
Lag om färdtjänst och riksfärdtjänst
Liksom regeringen anser vi att färdtjänst i första hand skall betraktas som en transportform istället för ett lämnande av bistånd. Vi stödjer därför förslaget om att en ny färdtjänstlag ersätter bestämmelserna i socialtjänstlagen om färdtjänst. Detta är principiellt viktigt. Det får inte vara så att färdtjänst betraktas som en form av bistånd i paritet med socialbidragen som ingår under begreppet "skälig levnadsnivå". Färdtjänst måste ses som en naturlig del av den rörelsehindrades miljö.
Trafikhuvudmännens ansvar för färdtjänst
Det är acceptabelt att om man är överens så kan kommunen, landstinget och trafikhuvudmannen i länet överlåta ansvaret för färdtjänst till trafikhuvudmannen i länet. Det är också bra att en utvärdering av hur detta fungerar kommer att genomföras. Vi är dock, precis som handikappombudsmannen i sitt remissvar, tveksamma till att myndighetsutövningen inklusive tillståndsgivningen skall kunna skötas av ett aktiebolag. Folkpartiet är dessutom motståndare till kommunala och landstingskommunala bolag och vi anser därför att det är direkt olämpligt att lägga fler uppgifter på kommunala bolag. Frågorna kring färdtjänst rör som sagt myndighetsutövning och det kan uppstå oklarheter om det är aktiebolagsrättsliga regler eller förvaltningslagen som gäller för denna form av beslut. Propositionen bör därför avslås i denna del.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökad tillgänglighet för funktionshindrade till kollektivtrafiken,
2. att riksdagen avslår förslaget om att myndighetsutövningen och tillståndsgivningen i samband med färdtjänst kan skötas av ett aktiebolag.
Stockholm den 11 juni 1997
Kenth Skårvik (fp)
Torsten Gavelin (fp) Lennart Fremling (fp)
Gotab, Stockholm 1997