Motion till riksdagen
1996/97:T75
av Kenth Skårvik m.fl. (fp)

med anledning av prop. 1996/97:115 Mer tillgänglig kollektivtrafik


Inledning
Folkpartiet har sedan mycket lång tid tillbaka arbetat för att
de funktionshindrade skall få ökade och bättre möjligheter att
resa kollektivt. Redan 1979 beslutade riksdagen, efter ett
förslag från den dåvarande folkpartiregeringen, att
kollektivtrafiken skulle handikappanpassas. Det har sedan
dess inte hänt så mycket trots att det gått 18 år. Detta beror
inte på att vi i Folkpartiet släppt vårt tidigare krav, utan det
är istället de andra partierna, både på vänster- och
högerkanten, som sett till att riksdagens beslut ej har
verkställts.
En del nya lösningar har dock tillkommit under årens lopp. En positiv
nyinrättning har varit de servicebusslinjer som tillkommit i många kommu-
ner. Dessa linjer har inneburit att funktionshindrade och äldre har fått en
möjlighet att utnyttja den vanliga kollektivtrafiken och inte bara varit
hänvisad till färdtjänst.
Regeringens proposition får ses som ett steg i rätt riktning även om för-
slaget är otillräckligt enligt vår uppfattning.
Öka tillgängligheten
Det är bra att regeringen nu inser att lagstiftningen måste
kompletteras med åtgärder som underlättar hela reskedjan för
funktionshindrade. Om bara själva kollektivtrafiken är
handikappanpassad utan att t ex vägen till eller från
hållplatsen eller stationen är det så faller ju hela meningen
med en anpassning. Det är därför viktigt att regeringens ord i
denna del övergår till praktisk handling. Viktigt är det även
att regeringens förslag om att trafikhuvudmannen skall verka
för en handikappanpassning av trafiken som lyder under
huvudmannen genomförs i praktiken.
Målet är att så många som möjligt skall kunna använda allmänna kommu-
nikationer.
En förutsättning för att människor med funktionshinder skall kunna
använda kollektivtrafiken är förstås också att den omgivande miljön så långt
som möjligt är handikappanpassad. Detta ställer krav på kommunerna att se
till att gatumiljön är tillgänglig för personer med funktionshinder.
Lag om färdtjänst och
riksfärdtjänst
Liksom regeringen anser vi att färdtjänst i första hand skall
betraktas som en transportform istället för ett lämnande av
bistånd. Vi stödjer därför förslaget om att en ny färdtjänstlag
ersätter bestämmelserna i socialtjänstlagen om färdtjänst.
Detta är principiellt viktigt. Det får inte vara så att färdtjänst
betraktas som en form av bistånd i paritet med
socialbidragen som ingår under begreppet "skälig
levnadsnivå". Färdtjänst måste ses som en naturlig del av den
rörelsehindrades miljö.
Trafikhuvudmännens
ansvar för färdtjänst
Det är acceptabelt att om man är överens så kan kommunen,
landstinget och trafikhuvudmannen i länet överlåta ansvaret
för färdtjänst till trafikhuvudmannen i länet. Det är också bra
att en utvärdering av hur detta fungerar kommer att
genomföras. Vi är dock, precis som
handikappombudsmannen i sitt remissvar, tveksamma till att
myndighetsutövningen inklusive tillståndsgivningen skall
kunna skötas av ett aktiebolag. Folkpartiet är dessutom
motståndare till kommunala och landstingskommunala bolag
och vi anser därför att det är direkt olämpligt att lägga fler
uppgifter på kommunala bolag. Frågorna kring färdtjänst rör
som sagt myndighetsutövning och det kan uppstå oklarheter
om det är aktiebolagsrättsliga regler eller förvaltningslagen
som gäller för denna form av beslut. Propositionen bör därför
avslås i denna del.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökad tillgänglighet för funktionshindrade till kollektivtrafiken,
2. att riksdagen avslår förslaget om att myndighetsutövningen och
tillståndsgivningen i samband med färdtjänst kan skötas av ett aktiebolag.

Stockholm den 11 juni 1997
Kenth Skårvik (fp)
Torsten Gavelin (fp)

Lennart Fremling (fp)





Gotab, Stockholm 1997