med anledning av prop. 1996/97:115 Mer tillgänglig kollektivtrafik
Inledning
Med regeringens förslag Mer tillgänglig kollektivtrafik
underlättas för kommuner och landsting att inom
trafikhuvudmannaorganisationen planera och samordna även
färdtjänsttrafiken. Att den nya lagstiftningen innebär att
färdtjänst betraktas som en transportform och inte som en
form av bistånd ställer vi oss bakom.
Det är djupt otillfredsställande att lagen från 1979 om en handikapp-
anpassad kollektivtrafik visat sig tandlös, och det är uppenbart att lagstift-
ningen i vissa fall behöver skärpas. Vi anser dock att om lagstiftning redan
finns som är tillämpbar eller om oskrivna regler tillämpas utan lagstiftning
bör riksdagen avstå från att stifta lag. Vi biträder således vissa av
regeringens
förslag, föreslår i vissa fall ytterligare skärpningar medan vi avvisar
lagstift-
ning i några fall.
Ökad tillgänglighet
Regeringens förslag ger ökade möjligheter för kommuner
och landsting att inom ramen för trafikhuvudmannalagen
hantera såväl färdtjänst, riksfärdtjänst som ordinarie
kollektivtrafik. Detta skapar ekonomiska incitament för
bättre samordning i trafikutbudet samtidigt som avvägningen
mellan ökad handikappanpassning av fordonen och
investering i specialfordon handläggs av en och samma
instans. De ekonomiska incitamenten som propositionen
inrymmer i förening med riksdagens tidigare i år beslutade
investeringsbidrag bör enligt vår mening kunna leda till att
handikappanpassningen av kollektivtrafikens infrastruktur
påskyndas. Bättre tillgänglighet för handikappade till
kollektivtrafiken innebär ofta ökad självkänsla för många
funktionshindrade och kan samtidigt leda till minskade
kostnader för kommuner och landsting.
Riksdagen uttalade i beslutet angående infrastrukturpropositionen att
trafikhuvudmannen i länet skall stå som sökande till statsbidraget. Vi delar
den uppfattningen och menar att samordningen mellan investeringar i
rullande materiel liksom satsningar på förbättringar av den fasta infrastruk-
turen ger utrymme för effektivitetsökningar. En fördelning av de regionala
medlen bör inom varje län samordnas med och fördelas enligt de grunder
som i dag gäller för LTA-anslagen.
De nya färdtjänstlagarna
Vi delar regeringens uppfattning att färdtjänst skall betraktas
som en transportform, inte som en form av bistånd. Att
öppna möjlighet till bättre samordning genom en gemensam
huvudman är således en naturlig åtgärd. Att prövningen av
färdtjänsttillstånden skall ske av trafikhuvudmannen blir
också en naturlig följd av ett sådant beslut. Vi vill dock
understryka det absoluta kravet på ett obligatoriskt samråd
med respektive kommun innan ansökan om färdtjänst kan
behandlas av trafikhuvudmannen. Möjligheten att överklaga
beslut i förvaltningsdomstol, som regeringen föreslagit, är
också en förutsättning för ett genomförande av reformen.
Vi biträder i huvudsak de föreslagna lagändringarna. På en par punkter vill
vi dock förändra regeringens förslag:
Tillståndsgivningen
I 7 § har regeringen föreslagit att "tillstånd inte behöver
meddelas om den sökande kan tillgodose sitt
transportbehov på annat sätt". Härigenom vill regeringen
öppna möjligheten att avslå en ansökan om det kan anses
rimligt att den sökande själv betalar sina taxiresor eller
med hjälp av anhörig kan lösa sitt transportbehov. Ett
sådant system kan, enligt vår mening, leda till ett
oacceptabelt godtycke vid bedömningen av huruvida en
sökande är färdtjänstberättigad eller ej. Den nya
lagstiftningen är ett led i strävandena att så långt som
möjligt eliminera begränsningar och underlätta för den
funktionshindrade att leva ett normalt liv. Vi menar att det
måste vara funktionshindret, inte ekonomi eller
hemförhållanden, som skall vara avgörande för vem som
är färdtjänstberättigad. Vi avvisar därför regeringens
förslag i denna del.
Avgiften
I 11 § fastläggs grunderna hur avgifterna för färdtjänst kan
tas ut. Regeringen har inte föreslagit några förändringar i
förhållande till vad som gäller idag. Vår syn i denna fråga,
som också framförts i Handikapputredningen, är att
ansvaret för att funktionshindrade så långt möjligt skall
kunna leva ett normalt liv skall gälla även vad avser
resandet. Eftersom färdtjänstresor är en ersättning för,
eller ett komplement till, kollektivtrafik bör taxorna följa
samma principer. Under de tider på dygnet då färdtjänst
ersätter kollektivtrafik bör principen därför vara att
färdtjänsttaxan knyts till kollektivtrafiktaxan. Andra tider,
t.ex. nattetid, kan vi med detta synsätt acceptera
regeringens förslag om att avgifterna skall vara skäliga
och inte får överstiga tillståndsgivarens självkostnad.
Trafikförsörjningsplaner
Regeringens förslag om att genom lagstiftning styra och
reglera innehåll och utformning av
trafikförsörjningsplaner saknar enligt vår mening
relevans. Trafikförsörjningsplaner är ett nödvändigt
instrument för att fullfölja innehållet i den
överenskommelse som är grunden för samarbetet mellan
kommunerna, landstinget och trafikhuvudmannen. På
samma grunder hävdar vi att trafikhuvudmannen i samråd
med sina ägare redovisar behovet av och ansöker om de
statliga medel som ställs till förfogande för upprustning
av kollektivtrafikens infrastruktur. Vi avvisar regeringens
förslag till obligatoriska trafikförsörjningsplaner.
Upphandling av taxitjänster
Enligt lagen om offentlig upphandling är det tillåtet och fullt
möjligt att precisera omfattning och innehåll av en viss
service. Vissa kommuner och landsting har inte utnyttjat den
möjligheten i sina upphandlingar. Vi menar att det räcker
med att påpeka för dessa och för trafikhuvudmännen att
lagen inte lägger några hinder i vägen för sådana
upphandlingar. Det behöver inte föras in i någon ny
lagstiftning som regeringen har föreslagit. Problemet som
sådant, d.v.s. taxiservicen på landsbygden, är dock värt all
uppmärksamhet. Vi vill understryka vikten av att
trafikhuvudmännen utformar sitt upphandlingsunderlag så att
man möjliggör även för små aktörer att medverka i en
anbudsgivning.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tillståndsgivningen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om avgiften för färdtjänst,
3. att riksdagen avslår regeringens förslag till trafikförsörjningsplaner i
enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen avslår regeringens förslag till upphandling av taxitjänster i
enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 6 juni 1997
Per Westerberg (m)
Tom Heyman (m)
Birgitta Wistrand (m)
Lars Björkman (m)
Ulla Löfgren (m)
Jeppe Johnsson (m)
Maud Ekendahl (m)
Carl G Nilsson (m)
Elizabeth Nyström (m)