med anledning av prop. 1996/97:61 Översyn av telelagen (1993:597) m.m.
Sammanfattning
Med anledning av de senaste årens snabba utveckling på
teleområdet är en klar och tydlig, men flexibel, lagstiftning
nödvändig. Regeringens avvägningar i proposition
1996/97:61 Översyn av telelagen (1993:597) m.m. kan anses
som väl genomtänkta och lämnar öppet för såväl tekniska
som marknadsmässiga förändringar i framtiden. Post- och
telestyrelsens roll förtydligas på ett önskvärt sätt, och det är
positivt att PTS får en ökad tillsynsroll samt ett övergripande
sektorsansvar. Sveriges invånare har en ledande standard när
det gäller tillgång till teletjänster, såväl taltelefoni, IT-tjänster
och mobiltelefoni. Det är viktigt att alla människor i Sverige
får fortsätta att ha en mycket bra service och tillgång till
teletjänster och därför måste vissa förtydliganden ske i
förhållande till vad regeringen föreslår. Detta gäller
begreppet "samhällsomfattande tjänster" samt regeringens
avvägning beträffande olönsamma telefonautomater.Vidare
bör konsumentintressena utredas närmare. Miljöpartiet de
gröna har tidigare motionerat om att den s.k. ansvars- och
finansieringsprincipen införs för utveckling och
tillhandahållande av tjänster för personer med
funktionshinder. Detta krav återupprepas. Beträffande Telia
AB:s ägarförhållande så bör en översyn av detta också ske,
och regeringen bör återkomma med ett förslag på förändrade
ägarförhållanden angående de verksamheter inom Telia som
ligger långt ifrån kärnverksamheten.
Glesbygden
Regeringen för i propositionen en diskussion kring
glesbygdens tillgång till teletjänster. Det konstateras att de
investeringar som genomförts, liksom den ökade
konkurrensen, förbättrat många glesbygdsbors tillgång till
teletjänster. Emellertid finns ännu några viktiga luckor.
Ambitionsnivån bör vara sådan att även dessa fylls.
Miljöpartiet de gröna har tidigare motionerat om enhetstaxa
på ISDN-nätet. Regeringen har anfört att priserna på detta nät
sjunkit kraftigt under senare år. Vidare har regeringen på
flera ställen i propositionen fört ett allmänt resonemang kring
nackdelarna med att peka ut någon speciell teknik i
lagstiftningen och därmed låsa sig vid ett alternativ som strax
kan komma att vara föråldrat. Eftersom ISDN i dagsläget är
den avancerade teknik som finns tillgänglig och kan innebära
stora fördelar för inte minst företag i glesbygd anser vi att en
enhetstaxa bör införas. Vidare är det tveksamt om de
prisskillnader som idag finns verkligen är motiverade. Detta
innebär att regeringens förslag angående taxesättning på
denna punkt bör modifieras i enlighet med vad som anförts.
När det gäller statens avtal med Telia angående särskilda åtaganden, är det
lämpligt att, liksom regeringen föreslår, dessa åtaganden ombesörjs via
lagstiftning och inte via avtal. Detta torde långsiktigt kunna ge stabilitet och
rättvisa i systemet. Dock delar vi inte regeringens bedömning att behovet
antalet telefonautomater i glesbygd kan komma att minska med anledning av
det ökande antalet mobiltelefoner. Det är, i samband med de villkor som
operatörer måste underkasta sig angående tillhandahållande av (även)
olönsamma telefonautomater, mycket viktigt att antalet telefonautomater i
förhållande till idag inte minskar. Den ökade mobiltelefonin är inte på något
sätt en garanterad ersättning för behovet av en telefon i till exempel
nödsituationer. Vidare är det just i glesbygd som det mobila nätet ännu är
bristfälligt. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Samhällsomfattande
tjänster
Regeringen anför att telefonitjänst med fasta nätanslutningar
bör omfattas av begreppet. Med anledning av de telepolitiska
mål som regeringen anger, att alla ska ha tillgång till
teletjänster på likvärdiga villkor, måste det uppfattas som att
även de tjänster som funktionshindrade är i behov av, t.ex.
syn- och hörselskadade, måste omfattas. Regeringen har även
anfört: "Det är emellertid viktigt att framhålla att de
samhällsomfattande tjänsterna skall gälla alla och inte rikta
sig mot någon särskild grupp (s. 44)." Mot detta kan anföras
att särskilda hänsyn just bör tas till de grupper som
erfarenheten lärt oss kan hamna i kläm eller få sina intressen
och behov eftersatta. Detta bör ges regeringen till känna.
Ansvars- och
finansieringsprincipen
En stor nackdel med den avtalslösning som regeringen
föreslår för finansiering av utveckling och tillhandahållande
av teletjänster för funktionshindrade är att ett utbud som
borde vara självklart i alla lägen kan äventyras på grund av
dåliga statsfinanser. Vi har tidigare sett exempel på hur viss
upphandling av samhällsekonomiskt motiverad trafik
minskat på grund av dåliga statsfinanser. Detta får inte hända
med denna form av tjänster. Tillhandahållandet bör
långsiktigt säkerställas och ansvars- och finansierings-
principen bör noggrannare utredas. De argument som
regeringen anför mot denna finansieringslösning är att en
kontrollapparat måste uppstå eller att operatörerna ikläder sig
en myndighetsroll genom att de avgör vilka tjänster som ska
tillhandahållas till vilka personer. Denna reglering bör
rimligen kunna utarbetas av PTS. Med anledning av det
anförda avstyrks regeringens förslag i detta avseende.
Ansvars- och finansieringsprincipen bör utredas, och
regeringen bör återkomma med ett förslag till riksdagen.
Telia AB
Telia bör i huvudsak kvarstå i statlig ägo. Dels på grund av
den dominerande ställning som Telia har i Sverige, dels på
grund av de investeringar som Telia förutsett sig att
genomföra som är av stor betydelse för Sverige som helhet.
Vidare bör de skäl som trafikutskottet tidigare anfört (bet.
1994/95:TU25) med hänsyn till att alla delar av landet ska ha
tillgång till god teleservice, samt de påpekanden om att insyn
och kontroll från statsmakterna måste ske på ett
tillfredsställande sätt, fortfarande gälla. Med dominerande
ställning avses den betydelse som huvudsaklig operatör som
Telia idag har. Eventuellt skulle en fullständig utförsäljning
kunna skapa en mycket underlig marknadssituation. I ett
framtida perspektiv är det mycket viktigt att beakta en god
konkurrens som inte får hämmas av att en operatör i Telias
storlek, med statligt ägande, i allvarlig mån försämrar de
mindre operatörernas möjligheter. Detta bör dock kunna
motverkas via en lämplig lagstiftning på området. Dock har
det statliga ägandet skapat oklarheter och misstro från de
privata operatörerna beträffande
Kommunikationsdepartementets avvägningar med tanke på
de olika rollerna som ägare och reglerare. Om en operatör av
Telias storlek däremot övergick i privat ägo, skulle en desto
konstigare marknadssituation kunna uppstå, och det är inte
omöjligt att konkurrensen gentemot de små operatörerna
skulle hämmas ytterligare. Dock är det tveksamt om alla de
verksamheter som företaget idag ägnar sig åt i olika
dotterbolag måste kvarstå i statlig ägo. Det är till och med
direkt olämpligt att vissa verksamheter, där fullgod
konkurrens råder och man arbetar efter helt
marknadsmässiga principer, kvarstår i statlig ägo. Det måste
vara möjligt att diskutera omfattningen av det statliga
ägandet. Detta gäller till exempel Telias expansion på
medieområdet, där en viss expansion i enlighet med vad
promemorian anför är nödvändig, men inte sådant som ligger
mycket långt ifrån "kärnverksamheten", dvs telefonitjänster.
En översyn av statens ägande i till exempel de
affärsutvecklande verksamheterna inom Telia bör
genomföras, och regeringen bör därefter redovisa ett förslag
till riksdagen om fortsatt ägarsituation. Vidare bör det
ifrågasättas om lönsamheten bör vara tongivande för statens
ägarstyrning av Telia. Med detta menas inte att själva
lönsamhetskravet på företaget ifrågasätts, men en
ägarspridning av vissa verksamheter skulle kunna vara
aktuell inte minst för konsumentintressets skull, även om det
skulle minska bolagets totala värde. Det anförda bör ges
regeringen till känna.
Konsumentintressen
Konsumentperspektivet på teleområdet har inte belysts
tillräckligt i regeringens proposition. Inom ramen för EU-
samarbetet regleras konsumentfrågorna separat för varje
område. Med tanke på den karaktär som teletjänster har, och
på den ökande konkurrensen, finns det anledning att närmare
titta på konsumentens ställning i förhållande till operatörerna
och möjligheterna att föra talan mot en operatör. Vidare bör
en standard för vad en konsument har rätt till beträffande
produktbeskrivning och konsumentupplysning närmare
utredas. Om så blir nödvändigt, kan ett behov uppstå att
komplettera telelagen med specifik lagstiftning angående
konsumentintressen, om övrig lagstiftning visar sig
otillräcklig.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om enhetstaxa på ISDN-nätet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om telefonautomater i glesbygd,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om begreppet samhällsomfattande tjänster,
4. att riksdagen avslår regeringens förslag om avtalslösning för
tillhandahållande av teletjänster för funktionshindrade,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att utreda ansvars- och finansieringsprincipen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att utreda konsumentperspektivet på telemarknaden.