Sjöfarten är ett måste för vårt land. Ändå har näringen länge
behandlas styvmoderligt . Avgiftssystemen är orättvisa -
sjöfarten tvingas betala sina lots-, fyr-, farleds- och
hamnavgifter. Vilket bl.a. innebär att ett fartyg som angör en
kaj, tvingas betala avgifter medan en lastbil eller
tågtransport, som kör fram till samma kaj från landsidan,
slipper undan.
Detta tar man ingen hänsyn till i budgetpropositionen utan skriver bl.a.
"Avgiftsbeläggningen innebär dock en något försämrad konkurrenskraft för
den inrikes sjöfarten gentemot landtransporterna". Sedan talas det om att
detta stämmer överens med EU:s syn. Men i ett meddelande från
kommissionen presenteras riktlinjer och ett åtgärdsprogram för att stärka
närsjöfartens roll i de kombinerade transportsystemen i Europa.
Med närsjöfart skall förstås sjötransporter som inte går över oceaner. Den
omfattar lokala eller regionala transporter såsom kustfart eller internationella
transporter och flodtransporter. Kommissionen vill med sitt meddelande
väcka en debatt om hur överföring av godstransport från bl.a. landburen till
sjöburen transport kan främjas genom att närsjöfarten förstärks. Efter
utvärderingen av debatten skall kommissionen lagstiftningsvägen lägga fram
ett konkret åtgärdsprogram.
Kommissionen tror att en förstärkt närsjöfart skulle kunna minska den
överbelastning som förekommer inom vägtrafiken. Inom vissa områden
skulle enligt meddelandet närsjöfarten på kort och medellång sikt kunna
överta upp till 20 % av transporterna från vägarna. Dessutom anses
sjötransporten vara miljövänlig och ha en hög säkerhetsnivå. De hinder
närsjöfarten möts av beror enligt kommissionen på otillräcklig infrastruktur i
hamnarna, alltför långsam omlastning, höga hamnavgifter samt otillräckligt
samarbete inom branschen.
Att främja närsjöfarten bör ske genom att utjämna prisfördelar och
subventioner som landsvägs- och järnvägstransporter åtnjuter. Och genom att
ta bort hinder som gör att närsjöfarten är mer kostsam eller tar mer tid i
anspråk.
Höjd kompetens till alla
sjömän
Propositionen tar även upp behovet av att även framgent
kunna garantera hög kvalitet på de sjöfartsutbildningar som
genomförs i Sverige - både i samhällets och näringens regi.
De sjösäkerhetsmässiga och miljö- och energimässiga krav
som stegvis införs måste på ett tydligt och direkt sätt få
genomslag i utbildningarna på alla nivåer. Den tekniska och
kommunikationsmässiga utvecklingen kommer även att
ställa högre krav på besättningarnas kompetens. Den
utbildningssatsning man talar om är bra, men det skall
innebära att de tusentals sjömän som nu går arbetslösa också
får ta del av utbildningen.
Motverka utflaggningen
Man nämner inte heller hur man skall komma tillrätta med
fiffelflaggade fartyg. Statistik över fartygsolyckor för 1995,
presenterade av ITF, Internationella
Transportarbetarefederationen, visar att
bekvämlighetsflaggorna är kraftigt överrepresenterade i
olycksstatistiken. Räknat i antal fartyg, utgör den
bekvämlighetsflaggade sjöfarten knappt 25% av
världshandelsflottan, men av flaggorna som förlorade flest
fartyg under året, intogs de fem "främsta" platserna av i tur
och ordning Panama, Saint Vincent, Cypern, Honduras och
Antigua, alla bekvämlighetsflaggor.
Panama ligger för övrigt i "topp" för fjärde året i följd. Honduras
handelsflotta har mer än 10 gånger världsgenomsnittet för förluster 1995!
Den danske ITF-samordnaren John Jacobsen brukar säga att en omflaggning
till Honduras är det sista som sker innan båten sjunker. Räknat i tonnage,
utgör den bekvämlighetsflaggade sjöfarten ungefär 50% av värdshandels-
flottan. Inte oväntat "toppar" listan avseende förlorat tonnage 1995 av
Liberia, Cypern, Panama, Saint Vincent och Malta, alla välkända eller
ökända, bekvämlighetsflaggor.
Detta måste stoppas. Regering bör här ta internationella kontakter för att
bryta detta mönster. Flera av Europas sjönationer är inne på tankegångar som
förbud mot dessa fiffelflagg. Både för att öka säkerheten till sjöss och för att
sjömännen skall ha samma arbetsvillkor som alla som arbetar i land.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om avgiftssystemen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utbildning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stopp för bekvämlighetsflaggorna.
Stockholm den 1 oktober 1996
Karl-Erik Persson (v)
Hanna Zetterberg (v)
Maggi Mikaelsson (v)
Owe Hellberg (v)
Lennart Beijer (v)
Jan Jennehag (v)