Sjöfarten är ett måste för vårt land. Ändå har näringen länge behandlas styvmoderligt . Avgiftssystemen är orättvisa - sjöfarten tvingas betala sina lots-, fyr-, farleds- och hamnavgifter. Vilket bl.a. innebär att ett fartyg som angör en kaj, tvingas betala avgifter medan en lastbil eller tågtransport, som kör fram till samma kaj från landsidan, slipper undan.
Detta tar man ingen hänsyn till i budgetpropositionen utan skriver bl.a. "Avgiftsbeläggningen innebär dock en något försämrad konkurrenskraft för den inrikes sjöfarten gentemot landtransporterna". Sedan talas det om att detta stämmer överens med EU:s syn. Men i ett meddelande från kommissionen presenteras riktlinjer och ett åtgärdsprogram för att stärka närsjöfartens roll i de kombinerade transportsystemen i Europa.
Med närsjöfart skall förstås sjötransporter som inte går över oceaner. Den omfattar lokala eller regionala transporter såsom kustfart eller internationella transporter och flodtransporter. Kommissionen vill med sitt meddelande väcka en debatt om hur överföring av godstransport från bl.a. landburen till sjöburen transport kan främjas genom att närsjöfarten förstärks. Efter utvärderingen av debatten skall kommissionen lagstiftningsvägen lägga fram ett konkret åtgärdsprogram.
Kommissionen tror att en förstärkt närsjöfart skulle kunna minska den överbelastning som förekommer inom vägtrafiken. Inom vissa områden skulle enligt meddelandet närsjöfarten på kort och medellång sikt kunna överta upp till 20 % av transporterna från vägarna. Dessutom anses sjötransporten vara miljövänlig och ha en hög säkerhetsnivå. De hinder närsjöfarten möts av beror enligt kommissionen på otillräcklig infrastruktur i hamnarna, alltför långsam omlastning, höga hamnavgifter samt otillräckligt samarbete inom branschen.
Att främja närsjöfarten bör ske genom att utjämna prisfördelar och subventioner som landsvägs- och järnvägstransporter åtnjuter. Och genom att ta bort hinder som gör att närsjöfarten är mer kostsam eller tar mer tid i anspråk.
Höjd kompetens till alla sjömän
Propositionen tar även upp behovet av att även framgent kunna garantera hög kvalitet på de sjöfartsutbildningar som genomförs i Sverige - både i samhällets och näringens regi. De sjösäkerhetsmässiga och miljö- och energimässiga krav som stegvis införs måste på ett tydligt och direkt sätt få genomslag i utbildningarna på alla nivåer. Den tekniska och kommunikationsmässiga utvecklingen kommer även att ställa högre krav på besättningarnas kompetens. Den utbildningssatsning man talar om är bra, men det skall innebära att de tusentals sjömän som nu går arbetslösa också får ta del av utbildningen.
Motverka utflaggningen
Man nämner inte heller hur man skall komma tillrätta med fiffelflaggade fartyg. Statistik över fartygsolyckor för 1995, presenterade av ITF, Internationella Transportarbetarefederationen, visar att bekvämlighetsflaggorna är kraftigt överrepresenterade i olycksstatistiken. Räknat i antal fartyg, utgör den bekvämlighetsflaggade sjöfarten knappt 25% av världshandelsflottan, men av flaggorna som förlorade flest fartyg under året, intogs de fem "främsta" platserna av i tur och ordning Panama, Saint Vincent, Cypern, Honduras och Antigua, alla bekvämlighetsflaggor.
Panama ligger för övrigt i "topp" för fjärde året i följd. Honduras handelsflotta har mer än 10 gånger världsgenomsnittet för förluster 1995! Den danske ITF-samordnaren John Jacobsen brukar säga att en omflaggning till Honduras är det sista som sker innan båten sjunker. Räknat i tonnage, utgör den bekvämlighetsflaggade sjöfarten ungefär 50% av värdshandels- flottan. Inte oväntat "toppar" listan avseende förlorat tonnage 1995 av Liberia, Cypern, Panama, Saint Vincent och Malta, alla välkända eller ökända, bekvämlighetsflaggor.
Detta måste stoppas. Regering bör här ta internationella kontakter för att bryta detta mönster. Flera av Europas sjönationer är inne på tankegångar som förbud mot dessa fiffelflagg. Både för att öka säkerheten till sjöss och för att sjömännen skall ha samma arbetsvillkor som alla som arbetar i land.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avgiftssystemen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbildning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stopp för bekvämlighetsflaggorna.
Stockholm den 1 oktober 1996
Karl-Erik Persson (v)
Hanna Zetterberg (v) Maggi Mikaelsson (v) Owe Hellberg (v) Lennart Beijer (v) Jan Jennehag (v)