med anledning av prop. 1996/97:61 Översyn av telelagen (1993:597) m.m.
Infrastrukturen är en samhällelig angelägenhet. Till denna
hör ett fungerande telenät och bra teletjänster i hela landet.
Telekommunikationernas stora betydelse för utvecklingen
inom både näringsliv och offentlig verksamhet visar sig allt
tydligare i och med utvecklingen som sker inom olika delar
av samhället. Det är bra att telelagen ses över. Den rådande
prisregleringen på närsamtal sägs ha avhållit Telia från att
höja taxorna för sådana samtal. Ändå har Telias taxor för
när- och regionsamtal ökat med 102 % under perioden 1993-
1996. Detta anser vi högst anmärkningsvärt.
Den tekniska utvecklingen och den kunskap som finns skapar nya
möjligheter för tidigare låsta områden. De geografiska avståndens betydelse
minskar. En satsning på telekommunikationer ger därför glesbygdsregio-
nerna möjligheter att trygga ett uthålligt näringsliv och offentlig service. Att
kunna använda denna distansöverbyggande teknik är en förutsättning för att
privatpersoner och företag ska kunna bo och driva verksamhet i glesbygden.
Därför kan vi från Vänsterpartiets sida inte acceptera geografiska prisvaria-
tioner som blir ett direkt hot mot glesbygd och områden som bedöms som
mindre attraktiva. Priserna bör vara enhetliga.
Vi ser inga fördelar med att man säger upp avtalet mellan staten och Telia
AB, utan föreslår att staten tecknar ett nytt avtal med Telia AB som kan gälla
efter den 1 juli 1997.
Personer med funktionshinder tvingas leva med det utpekande som särlös-
ningar oftast innebär genom att de ska förlita sig på att statliga budgetmedel
avsätts för särskilda behov. En person med behov av särskild anpassning av
telekommunikationsmedel saknar därmed rätt att kräva ett samhälle på sina
villkor, vilket också leder till att sektorernas operatörer slipper ta ansvar.
Detta synsätt främjar inte den tekniska utvecklingen eftersom det saknas
incitament för operatörerna att anstränga sig att hitta enkla och billiga
lösningar. Vänsterpartiet anser att ansvars- och finansieringsprincipen bör
tillämpas i telelagen. En viss ekonomisk press på operatörerna ökar
förmodligen ambitionen att hitta lämpliga lösningar. Det är hög tid att
lagstiftaren visar att målet är ett samhälle för alla, i vilket beroendeförhåll-
anden minskats till det minimala.
I propositionen skrivs bl a: "Ändringarna syftar dels till att uppnå de
telepolitiska målen på ett bättre sätt än i dag, dels till att anpassa lagstift-
ningen efter den framväxande regleringen inom EG." Det förstnämnda låter
bra, men det andra kan ifrågasättas. Eftersom det ännu inte finns någon
gemensam EU-lagstiftning på teleområdet utan bara spekulationer, är det
märklig att vi ska anpassa oss till något som inte finns. Det torde vara bättre
att vänta med sådan anpassning. Risk finns annars att vi hamnar i den
situationen att man från EU:s sida kommer till en annan ståndpunkt, och vi
tvingas i all hast ändra vår lagstiftning ännu en gång.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av bra telekommunikationer i hela landet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att priser för telekommunikation bör vara enhetliga,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att avtalet mellan staten och Telia AB förlängs,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ansvars- och finansieringsprincipen bör tillämpas i telelagen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att vänta med anpassning till EU-lagstiftning till dess att sådan
finns.
Stockholm den 2 april 1997
Hans Andersson (v)
Lennart Beijer (v)
Ingrid Burman (v)
Owe Hellberg (v)
Maggi Mikaelsson (v)
Karl-Erik Persson (v)
Per Rosengren (v)
Hanna Zetterberg (v)